Läbbigt värre
Idag läste jag ett inlägg ifrån www.virpi.blogg.se där hon skrev om en man som försökt smuggla med två duvor i byxorna, någonting som kan sluta med upp till tio års fängelse. Men vad jag kom att tänka på var inte det ogenomtänkta försöket av att smuggla duvor, utan hans mycket håriga ben (besök virpis blogg för bild). Det fick mig att återigen påminnas om en liten historia som jag och min familj upplevt tillsammans.
Vi skulle åka med på en kryssningsresa över natten. Vi var alla positiva och glada.
När vi äntligen klev ombord på båten så var det första vi gjorde att besöka våra hytter. De var som vanligt trånga och mysiga. Och fortfarande så var allt glatt och positivt.
Jag minns inte om det var just då eller på kvällen, men när min bror Robert skulle krypa upp i sin säng (han var yngre då) så hittade han någonting "jättehemskt" liggandes där. Plötsligt blev han förskräckt och kallade på mamma. Vad som låg där var nämligen ett stort, mörkt, krulligt hårstrå, någonting väldigt skrämmande för ett barn i hans ålder.
Mamma kunde inte hålla sig från skratt, detta var någonting som hon aldrig skulle glömma, dagen då Robert hittade ett "läbbigt" hårstå på sin säng. Hon fick också flytta på hårstrået, hon är ju trots allt van med sådant. Hon jobbar som distriktsköterska och har genom åren sett många liknande saker.
Jag kan också säga att varken jag eller Robert vågade sova där, trots att hårstrået var borttaget. Där fick mamma eller pappa tillbringa natten istället.
Vi skulle åka med på en kryssningsresa över natten. Vi var alla positiva och glada.
När vi äntligen klev ombord på båten så var det första vi gjorde att besöka våra hytter. De var som vanligt trånga och mysiga. Och fortfarande så var allt glatt och positivt.
Jag minns inte om det var just då eller på kvällen, men när min bror Robert skulle krypa upp i sin säng (han var yngre då) så hittade han någonting "jättehemskt" liggandes där. Plötsligt blev han förskräckt och kallade på mamma. Vad som låg där var nämligen ett stort, mörkt, krulligt hårstrå, någonting väldigt skrämmande för ett barn i hans ålder.
Mamma kunde inte hålla sig från skratt, detta var någonting som hon aldrig skulle glömma, dagen då Robert hittade ett "läbbigt" hårstå på sin säng. Hon fick också flytta på hårstrået, hon är ju trots allt van med sådant. Hon jobbar som distriktsköterska och har genom åren sett många liknande saker.
Jag kan också säga att varken jag eller Robert vågade sova där, trots att hårstrået var borttaget. Där fick mamma eller pappa tillbringa natten istället.
Längre hår
För drygt en månad sedan nu så bestämde jag mig slutligen för att börja spara ut mitt hår igen (på huvudet!) Och det håller jag fortfarande på med att göra nu. Det som jag tycker är så roligt är att jag faktiskt kommit en bit på vägen än så länge, för om man jämför med tidigare bilder så är det åtminstone någon/några centimeter längre.
Den här bilden togs ... ja, för drygt en månad sedan, kanske en och en halv när man tänker efter...
(För er som sett den här bilden på min blogg tidigare: Ni har rätt, det är snart dags att byta bild, jag har använt den ganska mycket nu.)
Det är kanske inte en sådan stor skillnad när man ser det på bild, men för mig är det väääldigt långt jämfört med tidigare. Man måste ju se det positiva i det hela.
(Ursäkta den starka blixten, men det tycks inte gå något bra för mig när det gäller fotning med min kamera.)
Den här bilden togs ... ja, för drygt en månad sedan, kanske en och en halv när man tänker efter...
(För er som sett den här bilden på min blogg tidigare: Ni har rätt, det är snart dags att byta bild, jag har använt den ganska mycket nu.)
Det är kanske inte en sådan stor skillnad när man ser det på bild, men för mig är det väääldigt långt jämfört med tidigare. Man måste ju se det positiva i det hela.
(Ursäkta den starka blixten, men det tycks inte gå något bra för mig när det gäller fotning med min kamera.)
En gaffel i byxorna
Jag förstår inte hur jag lyckades, men det är sant. Jag har en gaffel i byxorna. Det är inte varje dag man skriver om någonting liknande, men jag ska försöka att ge dig en någorlunda förklaring hur det skedde...
Eftersom mamma och min bror hade tagit bilen med sig på en bågskytte-tävling så hade jag och pappa, som stannade hemma, ingenstans att åka. Därför visste jag att det skulle bli en "hemma-sittar-dag", vilket inte gav mig någon anledning att sätta på mig några fina kläder. Så jag klädde bl.a. på mig en mjuk tröja och gamla byxor som jag inte sett tidigare, det fanns ju ingen anledning att vara fin när vi ändå bara skulle stanna hemma hemma och slöa.
Det var dags att äta, och jag höll en gaffel i handen. Först hade jag bara tänkt kila in till toalettrummet för att tvätta händerna. Men med en gaffel i handen kunde jag ju inte tvätta mig, så jag la den i byxfickan. Det sa "Sloooof!" och så låg den plötsligt längst ner i byxan. Jag stod först och tänkte "Va...?", men sedan kände jag med handen i fickan. Där var ett hål, som gaffeln måste ha åkt igenom. Och eftersom byxorna hade två lager (ett yttre för syns skull och ett inre för extra värme) så hade gaffeln hamnat inuti byxan, mellan det yttre och inre tyget!
Jag försökte att nå den med handen, men hålet var inte stort nog att få plats med min arm. Så jag har gått runt med en gaffel i byxan ett tag nu, ganska länge nu faktiskt. Men jag har tänkt ta ur den när jag tar av mig byxorna, då jag går och lägger mig.
Så vad har man lärt sig av detta? Jo, att alltid se efter hål innan man lägger saker i fickorna!
Eftersom mamma och min bror hade tagit bilen med sig på en bågskytte-tävling så hade jag och pappa, som stannade hemma, ingenstans att åka. Därför visste jag att det skulle bli en "hemma-sittar-dag", vilket inte gav mig någon anledning att sätta på mig några fina kläder. Så jag klädde bl.a. på mig en mjuk tröja och gamla byxor som jag inte sett tidigare, det fanns ju ingen anledning att vara fin när vi ändå bara skulle stanna hemma hemma och slöa.
Det var dags att äta, och jag höll en gaffel i handen. Först hade jag bara tänkt kila in till toalettrummet för att tvätta händerna. Men med en gaffel i handen kunde jag ju inte tvätta mig, så jag la den i byxfickan. Det sa "Sloooof!" och så låg den plötsligt längst ner i byxan. Jag stod först och tänkte "Va...?", men sedan kände jag med handen i fickan. Där var ett hål, som gaffeln måste ha åkt igenom. Och eftersom byxorna hade två lager (ett yttre för syns skull och ett inre för extra värme) så hade gaffeln hamnat inuti byxan, mellan det yttre och inre tyget!
Jag försökte att nå den med handen, men hålet var inte stort nog att få plats med min arm. Så jag har gått runt med en gaffel i byxan ett tag nu, ganska länge nu faktiskt. Men jag har tänkt ta ur den när jag tar av mig byxorna, då jag går och lägger mig.
Så vad har man lärt sig av detta? Jo, att alltid se efter hål innan man lägger saker i fickorna!
Blommornas betydelse
Idag överväldigades jag plötsligt av nyfikenheten vad blommornas betydelse stod för, för alla vet vi ju t.ex. att rosen står för kärlek? Men jag ville veta mer, så därför sökte jag mig fram på Google då jag hittade en sida om Blomsterspråket. Det var väldigt intressant och jag läste igenom allt. Synd var det bara att man inte kunde kopiera direkt från texten, så jag fick sitta och skriva av allt som stod (vilket inte var lite). Det tog mig flera timmar, men det är förhoppningsvis värt det. Jag vill ju så gärna lära mig allt som stor.
Besök sidan http://hcdn.myftp.org/sussismystiskavarld/blomster/Untitled-1.htm för att också lära dig mer om blommornas betydelse! Men som ett plus på det hela så står det t.o.m. också om mer än bara blommor, utan även om blöllopsnamn och klädsfärger m.m.
Visste du t.ex. att mörkrosa rosors betydelse står för tacksamhet, och att ljusrosa rosor menas med behag?
Besök sidan http://hcdn.myftp.org/sussismystiskavarld/blomster/Untitled-1.htm för att också lära dig mer om blommornas betydelse! Men som ett plus på det hela så står det t.o.m. också om mer än bara blommor, utan även om blöllopsnamn och klädsfärger m.m.
Visste du t.ex. att mörkrosa rosors betydelse står för tacksamhet, och att ljusrosa rosor menas med behag?
Mer än utvilad
Jag förstår inte hur det kunnat gå till, men jag har lyckats sova till kl. 12.45 idag, alltså till kvart i ett på dagen! Det måste vara mitt rekord så här långt, för aldrig minns jag att jag sovit så länge tidigare. Jag visste att jag lidigt av någorlunda sömnbrist under veckan, men så här mycket? Wow!
Jag känner mig ovanligt utvilad, men frågan är hur jag ska lyckas sova i natt. Antagligen kommer jag att ligga vaken väldigt länge, utan att få mycket till en blund.
Anledningen att jag tilläts sova så länge var för att pappa vetat om att jag inte sovit så bra under veckan.
Jag känner mig ovanligt utvilad, men frågan är hur jag ska lyckas sova i natt. Antagligen kommer jag att ligga vaken väldigt länge, utan att få mycket till en blund.
Anledningen att jag tilläts sova så länge var för att pappa vetat om att jag inte sovit så bra under veckan.
Tröttare än tröttheten själv
Igår blev en långtråkig dag. Den bestod bestod mest av läxläsning intill provet dagen efter. Biologin var så tråkig att läsa att jag i slutänden somnade flera gånger innan jag bestämde mig för att gå och lägga mig. Men jag hade verkligen kämpat, i ett försök att hålla mig vaken. Men tyvärr så var det lönlöst, jag somnade bara om och om igen.
Skönt var det när man äntligen gav upp och gick för att lägga sig och sova i sin egna mysiga säng.
(Så ni vet: Bilden ovanför är inte min säng. Min är inte lika lyxig, men helt klart dubbelt så mjuk!)
Skönt var det när man äntligen gav upp och gick för att lägga sig och sova i sin egna mysiga säng.
(Så ni vet: Bilden ovanför är inte min säng. Min är inte lika lyxig, men helt klart dubbelt så mjuk!)
Taxin körde fast
Igår gjorde jag mig i ordning för den kommande skoldagen. Jag hade packat ryggsäcken och ställt mig utanför mitt hus i väntan på taxin som kör mig till skolan. Jag bor ganska avlägset långt ifrån skolan, så jag kan inte gå dit.
Så där stod jag och väntade. Och väntade. Och åter väntade... Men ingen taxi dök upp. Jag stod där tålmodigt och frös, inte minst om händerna. De var röda och sved, men jag hade mig själv att skylla. Jag hade nämligen trott att taxin när som helst skulle hämta mig, så jag brydde mig inte om att ta med några vantar.
Efter en kvarts väntade så såg jag på klockan en sista gång,innan jag ringde taxistationen och frågade om de kanske hade råkat glömma mig. Mannen jag talade med var mycket förvånad, för alla bilar hade kört iväg och ingen stod kvar på parkeringen.Så där stod jag och väntade. Och väntade. Och åter väntade... Men ingen taxi dök upp. Jag stod där tålmodigt och frös, inte minst om händerna. De var röda och sved, men jag hade mig själv att skylla. Jag hade nämligen trott att taxin när som helst skulle hämta mig, så jag brydde mig inte om att ta med några vantar.
Det var underligt, men så plötsligt kom min farmor åkandes med spark. Hon bor alldeles i närheten och berättade att hon sett att taxibilen kört fast "uppe på kullen", där ytterligare en tjej i min ålder bor (hon skulle också köras till skolan). Det förklarade en hel del. Jag ringde åter till taxistationen och meddelade dem hur det låg till, och sedan började jag springa dit taxin kört fast.
"Uppe på kullen" kallas det ställe där någon vi kallar Karin och hennes familj bor. Upp till deras hus är det en stor kulle (och därifrån har det fått sitt smeknamn), många i närheten kan se upp på deras hus. Det var också många taxibilar som tidigare inte ens kunnat ta sig uppför backen till deras hus, för att det var så brant.
När jag var framme så såg jag eländet... I många dagar har taxichaufförerna klagat på Karin att de måste skotta bättre, men det räckte inte. Nu hade bilen sjunkit ner i snön och en av grannarna var där för att hjälpa till. Han hade en liten mini-bil som han drop upp den fastkörda bilen med, men så typiskt som alltid så åkte bilen in i diket istället, som bara förvärrade situationen.
Grannen sa då att han kunde hjälpa oss till skolan, eftersom det skulle ta ett tag att få upp bilen, och skjutsade då iväg oss dit. Men tyvärr så löstes inte problemet lika lätt för taxin, de fick nämligen kalla på hjälp från ytterligare en granne så att de kunde få upp bilen med en traktor. Men slutligen så kunde chauffören åka därifrån, tack och lov.
Vi kom försent till skolan och mina händer blev ännu torrare än vad de är var tidigare. En massa strul, men det löste sig till slut.
(Obs! Så ni vet så är inte Karins namn hennes riktiga namn i verkligheten.)
Tog mig tid ändå...
Egentligen sitter jag med en rejäl läxplanering framför mig, men frestelsen att skriva växte sig alltför stor. Jag kände bara att jag behövde skriva av mig lite grand, för att sedan kunna återgå till koncentrationen igen. NO (Biologi) och Spanska är ju inte de roligaste läxorna som finns (enligt mig), så därför behöver jag nog en del avslappnande pauser ibland.
Just nu handlar mitt Biologi-läsande bl.a. om gener.
Just nu handlar mitt Biologi-läsande bl.a. om gener.
Före & Efter
Idag monterades den nya, stora klösbrädan ihop, som jag och mamma köpte igår. Det var jag som betalade för klösbrädan, men det är mina små kattälsklingar värda!
Det här är är den gamla, slitna klösbrädan.
Så här ser den nya, stora klösbrädan ut. Den kostade mig 1000 kr, men det är det värt. De visade sig älska den, för där har de redan hunnit vila, klösa och leka. Det gör mig glad att veta att det inte blev bortkastade pengar...
- - -
Häromdagen så målade mamma min spark. Ifrån ett mögligt ruckel så har det förvandlats till en grön, vacker spark. Jag blev väldigt nöjd (tack, mamma!), och den har äntligen torkat. Det betyder att jag imorgon, om jag hinner, kan åka en sväng med den, för att "inviga" den snygga förändringen.
Om du ser noggrant så ser du hur missfärgad den blivit av mögel, någonting som senare enkelt slipades bort med sandpapper.
Så här ser den ut nu, fräsch och bra. Jag älskar dessutom den mysiga färgen!
Det här är är den gamla, slitna klösbrädan.
Så här ser den nya, stora klösbrädan ut. Den kostade mig 1000 kr, men det är det värt. De visade sig älska den, för där har de redan hunnit vila, klösa och leka. Det gör mig glad att veta att det inte blev bortkastade pengar...
- - -
Häromdagen så målade mamma min spark. Ifrån ett mögligt ruckel så har det förvandlats till en grön, vacker spark. Jag blev väldigt nöjd (tack, mamma!), och den har äntligen torkat. Det betyder att jag imorgon, om jag hinner, kan åka en sväng med den, för att "inviga" den snygga förändringen.
Om du ser noggrant så ser du hur missfärgad den blivit av mögel, någonting som senare enkelt slipades bort med sandpapper.
Så här ser den ut nu, fräsch och bra. Jag älskar dessutom den mysiga färgen!
Testresultat
| What Rebecka Means |
 E is for Elf B is for Babydoll E is for Elf C is for Cuddles K is for Kitten A is for Angel Eyes |
| Your True Love's Name Is Samuel O. |
 Now you just have to find this person! |
Gå in på http://www.blogthings.com/whatsyourtruelovesnamequiz/ för att se vad din drömkilles/drömtjejs namn är!
| You Are Assertive |
 You're not a bully, a manipulator, or a nag. You just state what you need quickly and honestly. You've been assertive for so long that it just comes naturally to you. You're definitely not shy. People wonder why you get what you want in life. Well, it's because you ask for it! |
| Your International Spy Name is Kissy Frost |
 Your Code Name: The Bamboo You Reside in: Tokyo Why You're a Good Spy: You're a good liar |
Gå in på http://www.blogthings.com/whatsyourinternationalspynamequiz/ för att se vad ditt spion-namn är!
Gå in på http://www.blogthings.com/newquizzes/ för massor av andra roliga tester!
Tid med mamma
Det var inte först eftermiddagen som mamma kom med idén om att vi skulle handla på ICA Maxi. Hon hade lovat att åka med mig och handla idag, men Maxi är så mycket roligare och större än vanliga ICA, så därför blev det mer som "mor-och-dotter-tid" än annars.
När vi hade strövat runt i affären ett tag så gick jag till bokhörnan för att titta efter en bra bak- eller kokbok. Efter ett tags funderande så kom äntligen mamma (hon hade under tiden lagt lite saker i vagnen). Jag frågade henne om det vore en bra idé att köpa den fina boken "Hemma hos Jamie", men då kom mamma med en annan idé. Hon sa att hon kunde köpa den åt mig, för att jag var "världens bästa dotter". Det var väldigt gulligt sagt, och det blev så det blev.
Efter ett tags vandrande runtom i affären så kurrade min mage, så jag bad mamma att vi kunde handla någonting att äta. Det blev inte precis som jag tänkt mig (men så roligt och gott) när mamma köpte två semlor, en till mig och en till henne. Så det blev väldigt mysigt när vi efteråt satt i bilen och mumsade i oss godsakerna. Under den tiden vi smaskade i oss semlor så hade vi egentligen bestämt att gå ut på en promenad, men det ställde vi in. Man kan säga att vi blev lite för lata när vi tryckt i oss någonting så onyttigt. Men jag har faktiskt inte ätit på en evighet, så då tyckte jag faktiskt att jag var mig förtjänt av någonting riktigt gott.
Här är en bild på min bok och halvuppätna semla, som var väldigt söt (men inte lika söt som min mamma!) För henne är jag världens bästa dotter, men hon är för mig världens bästa mamma.
Det var typiskt av mig att råka kladda med semlan... Det kanske syns dåligt, men en del ligger på min jacka.
(Underligt, jag ser så olik mig ut på bilden. Men tro mig, det gick inte att få en bättre.)
"Mysmys"väder
Många må säga att de inte gillar vintern, men jag kan inte längre hålla med dem. Idag tog jag en kort promenad med kameran, för att ta några foton. Det fick mig att redan längta till julen igen!
Så här ser mitt hus ut, mörkblått med tända lampor. Det ser väldigt fint ut med snön runtomkring, åtminstone när man står där på riktigt.
En bild några meter ifrån mitt hem, nästan alldeles runt hörnet.
Ser det inte bara för härligt ut? Ett behagligt ljus mot en mysig himmel och skog.
Ingenting slår den vackra naturen... Trots att jag bor så avsides i skogen så blir det inte mycket av att se mig omkring utomhus. Men nu har jag det, och jag ångrar det inte. Jag borde t.o.m. gå ut lite oftare, för det var så fint och mysigt.
Så här ser mitt hus ut, mörkblått med tända lampor. Det ser väldigt fint ut med snön runtomkring, åtminstone när man står där på riktigt.
En bild några meter ifrån mitt hem, nästan alldeles runt hörnet.
Ser det inte bara för härligt ut? Ett behagligt ljus mot en mysig himmel och skog.
Ingenting slår den vackra naturen... Trots att jag bor så avsides i skogen så blir det inte mycket av att se mig omkring utomhus. Men nu har jag det, och jag ångrar det inte. Jag borde t.o.m. gå ut lite oftare, för det var så fint och mysigt.
Inte fräscht!
Många personen verkar känna sig smarta när de kommer på idén av att kladda tuggummin under skolbänkar, så att man kan känna den lilla hårda "knöpen" tryckas mot ens ben när man sitter med benen i kors. Det är en obehaglig känsla av att veta att just det där hårda tuggummit har tuggats runt i någon människas saliv och sedan rör på mina byxor. Men värre är det ändå när man råkar nudda det med händerna om man någonsin tvingas flytta eller dra undan bänken.
För er som gör det eller någonting liknande: Sluta upp med det! Det är inte hygieniskt. Börja tänk på alla andra istället för er själva. De tuggummina kan behöva sitta där i 20 år innan de byter bänkar eller skrapar bort tuggklumparna!
Det tar en evighet för tuggummin att försvinna, och det är inte roligt att se bakteriebomber överallt (speciellt obehagligt är det ändå om man råkar röra på det, eftersom så många kletar det under saker så att man inte ser vart det ligger tuggummin).
För er som gör det eller någonting liknande: Sluta upp med det! Det är inte hygieniskt. Börja tänk på alla andra istället för er själva. De tuggummina kan behöva sitta där i 20 år innan de byter bänkar eller skrapar bort tuggklumparna!
Det tar en evighet för tuggummin att försvinna, och det är inte roligt att se bakteriebomber överallt (speciellt obehagligt är det ändå om man råkar röra på det, eftersom så många kletar det under saker så att man inte ser vart det ligger tuggummin).
Halsbandspresent
Igår blev det inte av att skriva, men likadant ska det inte bli idag. Min fantasi glöder och fingrarna är redo att skriva, ett typiskt tecken på blogghumör.
I förrigår så hade vi sedan en tid tillbaka bestämt tid med våra vänner Perrti och Sirpa, ett trevligt par som bor långt bort härifrån. Därför var det också en anledning till att det var länge sedan vi sågs, vilket var i somras. Jag hade förberett att laga en kladdkaka till dem, som en välkomspresent. Själv vet jag inte hur den smakade, jag har inget större sug för godis för tillfället, och det vore ju synd att förstöra den nyttiga period jag befinner mig i.
När jag, mamma och Sirpa stod i köket så bad hon mig plötsligt att blunda. Jag blev lite fundersam, men gjorde som hon önskat. Och snabbt som ögat hade hon plötsligt ett litet sött paket framför mig, följt av orden: "Det är till dig, öppna det". Och när jag gjorde det så blev jag som förstummad, hon hade gett mig ett halsband! Det var så gulligt av henne att man blev så glad. Mamma hjälpte mig att knäppa halsbandet runt halsen, så att jag äntligen kunde springa fram till spegeln och se hur det såg ut. Den var jättesnygg!
Det var så snällt av henne att tänka på mig, och Robert. Han fick en lyxig sockerklubba istället.
I förrigår så hade vi sedan en tid tillbaka bestämt tid med våra vänner Perrti och Sirpa, ett trevligt par som bor långt bort härifrån. Därför var det också en anledning till att det var länge sedan vi sågs, vilket var i somras. Jag hade förberett att laga en kladdkaka till dem, som en välkomspresent. Själv vet jag inte hur den smakade, jag har inget större sug för godis för tillfället, och det vore ju synd att förstöra den nyttiga period jag befinner mig i.
När jag, mamma och Sirpa stod i köket så bad hon mig plötsligt att blunda. Jag blev lite fundersam, men gjorde som hon önskat. Och snabbt som ögat hade hon plötsligt ett litet sött paket framför mig, följt av orden: "Det är till dig, öppna det". Och när jag gjorde det så blev jag som förstummad, hon hade gett mig ett halsband! Det var så gulligt av henne att man blev så glad. Mamma hjälpte mig att knäppa halsbandet runt halsen, så att jag äntligen kunde springa fram till spegeln och se hur det såg ut. Den var jättesnygg!
Det var så snällt av henne att tänka på mig, och Robert. Han fick en lyxig sockerklubba istället.
8% ond
| You Are 8% Evil |
 You are good. So good, that you make evil people squirm. Just remember, you may need to turn to the dark side to get what you want! |
På ett annat test visade det sig att jag var lite snällare än denna gång, men jag är åtminstone inte elakare än normalt...
____________________________________________________________________________________________________
Gå in på http://www.blogthings.com/howevilareyouquiz/ för att se hur ond du är!
(Gå in på http://kandisfrissan.veckorevyn.com/ för att se hur du skulle se ut i en kändisfrilla. Nyfiken? Titta in så får du reda på mer!)
Ledigt idag!
Igår tvingades alla elever på Perslundaskolan gå på ett möte i Ockelbo kyrka, annars skulle vi inte få ledigt på nästa hemstudiedag. Så därför gick vi dit 18.30, pappa och jag, där en man talade om detta angående språk och hur invandrare bemöts hit till Sverige. Det var ganska svårt att sitta stilla i två timmar, men när det väl var över så var det fritt fram att slappna av. Nästa dag skulle vi nämligen på kompensationsledigt, som tack för att vi följde med på mötet.
Idag är alltså den lediga dagen, och jag har slappat nästan hela tiden. Jag har funderat på att gå ut och motionera för få lite frisk luft, men tanken att träna inomhus i värmen känns starkare. Det känns som om jag frusit tillräckligt de senaste dagarna, nu när det varit så kallt (tycker åtminstone jag).
Idag är alltså den lediga dagen, och jag har slappat nästan hela tiden. Jag har funderat på att gå ut och motionera för få lite frisk luft, men tanken att träna inomhus i värmen känns starkare. Det känns som om jag frusit tillräckligt de senaste dagarna, nu när det varit så kallt (tycker åtminstone jag).
Tips för den hungrige
Jag ska berätta vad jag kan käka när jag känner mig hungrig eller sötsugen. Då äter jag det som jag äter nu, en Nutrilette Brownie (finns inte det hemma så äter jag müsli). Det smakar supergott och räknas, trots smaken, ändå inte som godis (även om jag ser det som det). Det är inte så pass onyttigt och kan ätas som en måltidsersättning, vilket det egentligen är meningen att vara. Mums, det smakar verkligen gott!
Det finns i många olika goda smaker, men min favorit är Brownie, som jag åt idag.
Det finns i många olika goda smaker, men min favorit är Brownie, som jag åt idag.
En hemsk mardröm
I morse vaknade jag med ögonen fyllda av tårar. Jag hade drömt en av de hemskaste drömmarna i mitt liv! För er som aldrig drömt någonting liknande hemskt kanske har svårt att förstå, men jag ska ändå försöka att förklara.
I början av drömmen så var det hela ingenting allvarligt, men genom tiden som gick så ökade verkligheten. Det första jag såg i drömmen var en kvinna bråka med en okänd man, de skrek och var arga. Och så plötsligt drar hon upp en gammal yxa, och svingar den emot en person som oskyldigt sitter på en säng bakom henne. Yxan träffar hans huvud och ger honom ett maffigt sår som blöder kraftigt. Ungefär då inser jag också att jag befinner mig i mitt eget hus, och att det varit min pappa som blivit skadad. Men när jag talar med min mamma om det så tycks hon inte ta det hela så seriöst. "Det finns ingenting att göra åt..." sa hon bara. Men jag lyssnade inte, sprang bara runt i huset och försökte inse vad som hände. Med tankarna i huvudet att pappa var döende bara ökade, och sorgen trappade långsamt uppåt tills jag bröt ut i gråt. Det var då jag vaknade, under all stress och tårar.
Jag var äntligen vaken, och kunde höra pappas röst utanför dörren till mitt rum. En sådan lättnad! Jag reste mig upp ifrån sängen och gick ut. Framför mig ser jag pappa, så jag går dit och ger honom en kram.
Jag brukar inte se saker på det viset annars, men utan honom, mamma och min bror Robert så vore livet så tomt. Det får mig att fundera; kanske drömmer man ibland för att hjärnan ska påminna en om att inte ta det för givet att de för alltid finns där. Det finns ju alltid risker att någonting hemskt kan hända. Men förhoppningsvis är det någonting som inte kommer att hända på en väldigt lång tid framöver.
I början av drömmen så var det hela ingenting allvarligt, men genom tiden som gick så ökade verkligheten. Det första jag såg i drömmen var en kvinna bråka med en okänd man, de skrek och var arga. Och så plötsligt drar hon upp en gammal yxa, och svingar den emot en person som oskyldigt sitter på en säng bakom henne. Yxan träffar hans huvud och ger honom ett maffigt sår som blöder kraftigt. Ungefär då inser jag också att jag befinner mig i mitt eget hus, och att det varit min pappa som blivit skadad. Men när jag talar med min mamma om det så tycks hon inte ta det hela så seriöst. "Det finns ingenting att göra åt..." sa hon bara. Men jag lyssnade inte, sprang bara runt i huset och försökte inse vad som hände. Med tankarna i huvudet att pappa var döende bara ökade, och sorgen trappade långsamt uppåt tills jag bröt ut i gråt. Det var då jag vaknade, under all stress och tårar.
Jag var äntligen vaken, och kunde höra pappas röst utanför dörren till mitt rum. En sådan lättnad! Jag reste mig upp ifrån sängen och gick ut. Framför mig ser jag pappa, så jag går dit och ger honom en kram.
Jag brukar inte se saker på det viset annars, men utan honom, mamma och min bror Robert så vore livet så tomt. Det får mig att fundera; kanske drömmer man ibland för att hjärnan ska påminna en om att inte ta det för givet att de för alltid finns där. Det finns ju alltid risker att någonting hemskt kan hända. Men förhoppningsvis är det någonting som inte kommer att hända på en väldigt lång tid framöver.
Sämre syn
Egentligen så ser jag förfärligt dåligt, och utan mina linser vore jag som en försvarslös kattunge utan klor. Vad jag menar är alltså att jag knappt kan se ifrån långt håll, men tittar jag på min hand så ser jag den väldigt detaljrikt. Det beror på att jag är närsynt, och kan därför bara se klart från nära håll.
Inte nog med att jag redan ser så dåligt, min syn försämras fortfarande till det sämre, och mina linser räcker inte längre till fullt ut. Jag börjar att se dåligt igen, och i skolan så är det ett riktigt dåligt tecken, för då kommer jag inte längre att kunna se vad som står på tavlan.
Igår stod jag i skolkorridoren och stirrade ut igenom ett fönster. Rakt framför fönstret fanns då ett rött hus, och en flaggstång utan flagga. Så jag koncentrerade mig för att titta på stången, men kunde inte uttyda om det var en eller två stycken, som bara stod tätt intill varandra. Därför tog jag ett foto av flaggstången med min mobil, zoomade in bilden och tittade. Det visade sig då att det bara var en flaggstång, och att jag börjat få riktigt dålig syn, även med linser.
Den person som tagit den här bilden kan inte ha haft linser själv, för jag kan nämligen se att linsen är ut-och-in. Det syns på den böjda kanten längst upp.
Så här ska en lins se ut när man lägger den på ögat. Kan du se skillnaden?
Handarbete är kul
I en lång tid nu har jag sett fram emot en lugn tid framför ett par stickor och ett garnystan, men det stora problem jag haft är att jag lärde mig stickning för inte så länge sedan, så jag hade helt enkelt glömt bort hur man gör! Och som du förstår: Det blir ganska svårt då...
Men nu är jag återigen tillbaka med tid och lust för att fortsätta arbeta på min halsduk! Synd är det att vintern precis håller på att försvinna, men då finns den fortfarande bra till hands nästa år.
Mitt nästa mål att sticka ihop är en julstrumpa! Men innan jag drar alltför förhastade mål så kanske jag bör göra klart den här halsduken först...?
Men nu är jag återigen tillbaka med tid och lust för att fortsätta arbeta på min halsduk! Synd är det att vintern precis håller på att försvinna, men då finns den fortfarande bra till hands nästa år.
Mitt nästa mål att sticka ihop är en julstrumpa! Men innan jag drar alltför förhastade mål så kanske jag bör göra klart den här halsduken först...?
