Blogg-uppehåll
Lyckad vårfest
Maten blev lyckad, och förätten och efterrätterna med! En tårta höll på att misslyckas när jag glömde bottnarna i ugnen, men jag och mamma lyckades rätta till problemet. Så allt blev gott! Det visade sig visst att jag varit nervös i onödan.
Tyvärr så blev det inga bilder från festen, för kameran är fortfarande urladdad. Men jag har en bild från internet på en av de tårtor som jag gjorde:
Sådan här tårta (s.k. Monika Ahlbergs Oscar II-tårta) gjorde jag bl.a..
Det var ett bra recept (så gott att man knappt kunde sluta äta tårtan), men istället för kanderade syrener och mimosor, bladguld och marsipankycklingar så strödde jag över silverkulor och runda marsipanbollar.
Receptet finns på sidan:
http://recept.nu/1.138945/monika_ahlberg/kakor_tartor/agg_mejeri/monika_ahlbergs_oscar_ii_tarta.
(Receptet rekommenderas verkligen om man har samma smak som mig! Men den är väldigt onyttig, så tänk på det om du bantar eller drar in på fett och socker.)
Till förrätt så åt vi sallad, till vanlig rätt blev det mousaca och till efterrätt blev det Oscar-tårtan och räddningen av tårtan som jag höll på att glömma i ugnen. (Hihi... Vi fick skära bort det hårda på kanterna och göra en egen "specialare" av den.)
Vårfest idag...
Om sex timmar så drar det gång. Jag kan publicera lite bilder på festen efteråt, när allt är över. Men just nu finns det knappt tid för att skriva, för det kommer att bli tajt om tid i slutänden. Vi har ju så mycket som vi tänkt baka!
Så, snälla, håll tummarna...! Jag känner mig ganska nervös just nu. Och ändå så har vi bara bjudit släkten. Kommer det att bli lyckat? Kommer det att bli lyckat...?!
En trevlig bild kan vara passande just nu, för jag kan behöva lite lugn. Mmmmmm...!!! Jag känner mig så stressad! Och det påminner mig om tanken... Varför sitter jag här? Jag måste skynda mig att fixa ordning på allt!
Förlåt för detta röriga inlägg, men jag behövde skriva av min stress lite grann...
Olika samtalsämnen i ett inlägg
Dagen började med en riktigt god och nyttig frukost - två sorters meloner och jordgubbar!
Tyvärr så har min kamera laddat ur, men istället för bilder så kan jag säga att det åtminstone såg gott ut. Jag stod väldigt länge och skar i frukterna, men det var värt det. Det är ju mysigt att ha någonting att sysselsätta sig med också!
Igår bestämde jag mig för att ännu en gång dra igång med en kämpar-tid för att bli sundare (det går upp och ner i perioder). Att mina matvanor varierar är kanske också bra, för det är lätt att jag överdriver med nyttigheter.
Men nu är jag för tillfället ganska förvirrad... Nu är det ju kolhydrater (inte fett) som man ska undvika, och det ligger ju i nästan allt man äter. Så jag vet inte riktigt vad som är nyttigt och inte, så jag kör med det som jag brukar: Frukt. För det är ju gott också!
Jag åt en omelett för inte så länge sedan, är det fortfarande nyttigt?
Favoritdjur
Det sägs att hunden är människans bästa vän, men personligen tycker jag att det är katten. Det är mitt favoritdjur för att de är söta, snälla och tacksamma djur. Och dessutom luktar de oftast gott också, vilket många andra djur inte gör.
Men nu återstår frågan... Vilket är ditt favoritdjur?
Måste vara mognad
Det klassiska skämtet från pappa kom att lyda: "Har du med dig spenderar-väskan då, gumman?" Pappa kan upprepa sin humor ganska mycket, så tro mig när jag säger att jag hört den där liknande kommentaren många gånger...
Men nu har jag växt upp, och är istället rena motsatsen till hur jag var förut. Jag är t.o.m. mer sparsam än vad de flesta ungdomarna är i Sverige.
Här följer några exempel på min mognad:
1. Jag har slutat pipa med rösten.
2. Jag förstår mig bättre på ironi.
3. Är inte lika hetlevrad som tidigare.
4. Tar hand om mina djur.
5. Och slutligen att mina pengar inte "flyger iväg" lika lätt och snabbt längre.
Igår hade jag räknat ihop mina pengar till att bli 512 kr, efter att vi gick in i flera "saker-rika" affärer.
Gissa nu hur mycket pengar jag hade när vi åkte hem.
... (spänning) ...
512!!!
Här är lite bilder på mig som liten... (Klicka på bilderna så blir de större.)
Jag förstår inte att jag vågar publicera bilden i mitten egentligen, för den visar verkligen mitt tidigare häftiga humör. Ojojoj...! Mamma och pappa måste ha haft det jobbigt...
Mina förebilder
Här följer min lista på förebilder:
Gordon Ramsey - en av världens bästa kockar. Skriker och svär mycket i köket, men är i övrigt en trevlig och respektabel man.
Än så länge har jag inte någon av hans böcker, men jag har bestämt att jag ska köpa en av dem snart. De är på engelska, men eftersom jag gjort mina läxor så ska det gå bra.
Jamie Oliver - är säkert också en av världens bästa kockar. Han tycks alltid vara trevlig och har koll på den mat han serverar.
Jag äger hans bok "Hemma hos Jamie" och den tycks vara jättebra, otur är att jag inte hunnit använda den så mycket som jag borde.
Leila Lindholm - är duktig på både matlagning och bakning.
Hon är även skaparen av min favorit-bakbok "A peice of cake".
Allison Mack, Tom Welling och Kristin Kreuk - spelar väldigt bra i serien Smallville, som jag älskar.
Mamma Viola - är såklart den största favoriten! Hon är snäll och gullig. Hon hittar alltid lösningar i svåra problem, precis som smarta mammor gör.
Mer om de nya
(För er som inte hunnit läsa det tidigare inlägget om gerbilerna: Läs helst det först, annars kanske det blir oklart om vad jag skriver om.)
Jag tänkte att jag kunde skriva lite mer om hur jag fick mina nya gerbiler (ökenråttor). För er som har tid; så här var det:
Pappa ropade på mig. Han ville att jag skulle tala med någon i telefonen angående "ökenråttor", som jag tidigare hade talat med mamma och pappa om att jag ville skaffa mig.
Det var en kvinna i luren. Hon talade med mig om jag fortfarande var intresserad över att skaffa gerbiler, vilket jag såklart svarade "ja" på. Så då började hon tala med mig om att hon hade tre hanar hemma, som skulle behöva ett nytt hem.
Det pirrade i kroppen. "Menar hon att jag kan få köpa dem...?" tänkte jag.
Hon berättade också att hon hade många gerbiler hemma, och att hon redan hade lovat bort sina tre honor till djuraffären. Men hennes problem var då att de inte kunde ta emot hanarna, för de hade djuraffären redan fullt av. Så de tre överblivna hanarna hade ingenstans att ta vägen, så hon undrade om inte jag kunde ta dem. Annars skulle hon i värsta fall behöva tvingas avliva dem, för hon hade inte heller möjlighet att ha dem kvar.
Jag blev överlycklig över erbjudandet, men mamma var lite tveksam. Hon ville helst se dem innan hon kunde ge ett rakt svar på om vi kunde ha dem hemma.
Så vi bestämde tid med dem samma kväll, och nästa dag hälsade vi på för att se gerbilerna. Vi fick också äta middag där, för gerbilägarna var också vänner till mamma och pappa. (Maten var god också!)
När vi fick syn på de söta djuren så fanns det inte längre en chans för mig att tacka nej, de var så snälla och söta att man smällte. Det märktes att de uppfostrats med mycket kärlek, för så tama brukar inte gerbiler vara. Stoppade man ner handen i buren så kröp det oftast upp en liten nyfiken gerbil. Det var så sött!
Så redan den kvällen åkte jag hem med tre nya familjemedlemmar i bakluckan. Alla var nöjda och glada, även de som lämnat bort sina små älsklingar. De var ju glad att de fann ett hem åt dem som de kan lite på och känner.
Här följer fler bilder:
(Alla tre gerbiler blev inte med på bild, för den tredje låg och sov.)
Ännu är inte gerbilerna fullvuxna, så de kommer att växa till sig lite med tiden. Men just nu är de ungefär lika stora som dansmöss.
Woohoooo!
För tillfället känner jag mig ganska positiv, för att några dagar tillbaka så har jag haft många glada nyheter gåendes bredvid mig. Det är det här som gör mig så glad:
1. Påsklov!
2. Ett problem löstes
3. Upptäckte att jag kommer att tjäna mer pengar än väntat på mitt sommarjobb i Gevalia
4. Fick veta att jag fortfarande har MVG i svenska
5. Vädret har varit fantastikt fint (varmt och skönt)
6. Fick söta husdjur snabbt (och gratis)
Så det enda jag kan sammansfatta det här med är ett: Wooohooooo!
Nya familjemedlemmar!
Jag har fått tre nya husdjur!
De är gerbiler (ökenråttor) och är ca nio veckor. Jag fick dem i förrigår, så ännu är de lite blyga för mig. Men den tidigare ägaren sa att man måste ha tålamod och gosa med dem ändå, trots att de inte tycks vilja det i början. Annars blir de otama och "ogosiga", och det vill jag verkligen inte förstöra!
Jag lovar och jag svär att jag ska ta god hand om dem, för sådana här snälla sötingar förtjänar det bästa.
Deras namn är Muppim, Huppim och Musi. På bilden är antagligen Huppim (han och Muppim är ser nästan likadana ut).
Äckelostar
Jag har nog aldrig ätit mögelost, men däremot vanlig ost när jag var liten. Och jag vet att det har samma smak än, för den sura doften lämnar aldrig näsan när man befinner sig i närheten av ost.
Men ni ska veta att ost i mat är jättegott! Det är det enda sammanhanget då jag äter det, för pizza utan ost och risotto utan parmesan är ju inte lika gott utan. Det är konstigt hur smaker kan bli så förändrade i maträtter...
Är det någon som vet varför ost är fyllda av hål?
Ren panik!
Jag var såklart sömnig, och eftersom klockan var lite tidigare än annars så bestämde jag mig för att vila en liten stund till innan jag skulle gå upp för att göra mig klart för skolan.
Och så somnade jag istället, och vaknade en tid senare. Jag vände, nyvaken, blicken på klockan och tänkte ... "Aaaaaahh!" Panik, panik, panik!!
Klockan var ett par minuter ifrån kl 8.00, då taxin antagligen redan stod utanför mitt hus för att skjutsa mig till Perslunda. Så jag slängde mig upp ur sängen och sprang mot ytterdörren. Halvnaken stack jag ut huvudet för att se om taxin stod där, men ännu hade den inte kommit.
Sådan här sömn-otur hade aldrig hänt mig förut! Så då fick jag tänka logiskt. Vad var viktigast? "Få se nu... Jag får klä på mig först, borsta tänderna kan jag göra i skolan..." Men så tänkte jag igen: "Det här kan bara inte hända! Är jag säker på att jag såg rätt på klockan?", så jag tittade på den igen. Och till min lättnad såg jag att den bara var knappt 7.00. "Puuuhhh..."
Tack och lov hade jag bara gjort ett "morgon-misstag" och sett fel. Aldrig tidigare har jag njutit av att ha fel, men denna gång gottade jag i mitt misstag. "Gud har varit barmhärtig..."
Sommartid
Har ni kommit ihåg att ställa om klockan?
Earth Hour
Jag håller med reklamen då de säger att "den viktiga energin kommer ifrån människan". Och så brukar jag också tänka: "Kunde man klara sig utan TV och övrig elektricitet förr i tiden, så kan man klara sig nu". Åtminstone en timme!
Så tack alla er som offrade er för världen och deltog i Earth Hour igår! Tack!
Smörklumpar i mjölken
Ikväll smakade vi på den. Mitt första intryck var "Eeeehhh??", då jag upptäckte att en mjölkklump fastnat på min läpp när jag drack. Jag spottade ut den och vände mig mot mamma, som också sett klumparna.
"Konstigt" var det, för datumet hade inte heller gått ur datum. Så den enda logiska förklaringen är att mjölken, på vägen hit, har ruskats runt så väldigt att den bildat en del smör inuti förpackningen. Ingen av oss vågar smaka om det är smör eller inte, så det lämnar jag åt dig att tänka ut din egen åsikt. Men själv så är jag ganska övertygad om att det är förklaringen.
Ni ska veta att mjölken, i övrigt, smakade gott. Det är bara den långa bilfärden hit som gjort den dålig, så provsmaka den gärna. Den var ju god, så man kan ju enkelt sila bort klumparna i så fall man får med sådana.
God, men synd var det att den höga fetthalten gjort den känslig för guppiga bilvägar, för den innehöll smörklumpar när vi drack den idag. Du vet ju att grädde blir till smör om man vispar den för länge.
Jag = lik Darth Vader?
Om man tittar lite närmre så har kan kanske rätt... Min frisyr påminner faktiskt om honom! Men den tanken är hemsk, för hur kommer mitt liv att sluta om jag liknar en man med hjälm över huvudet?!
Kan du se några likheter mellan oss? (Snälla, säg nej... Snälla...!)
För er som början se dåligt, så kan jag berätta att den översta bilden är jag, och den nedersta Darth Vader...
Svar på kommentar
Rebecka, du är en jättesöt och bra tjej. Men jag lär säga att du bör göra något åt håret..
Man kan inget mer än skratta åt det. Jag tyckte i alla fall att det var roligt, men varför vet jag egentligen inte. Det är väl helt enkelt komiskt.
Eftersom man tyvärr inte kan svara på kommentarer (och för att jag inte ens vet vem det var som skrev) så tänker jag skriva ett inlägg för att på något vis ändå försöka förklara min frisyr just den dagen...
Så här skulle jag ha skrivit till svar:
Tack, jag älskar när människor är fullt ärliga. Du har helt rätt, min frisyr var hemsk (konstigt nog tyckte min pappa tyckte den var finare än vanligt. Men hans smak är ju visserligen inte den bästa heller...) Nåja, jag ska i alla fall berätta min "frisyr-ursäkt" för dagen:
Jag vaknade upp. Stress, stress, stress. Jag kördes till praon på Mattes Bröd. Där var jag tvungen att bära en underlig mössa (som plattade mitt hår upptill, inte snyggt). När dagens arbete var klart så fick jag ta mig ner till lunchen en promenad bort. Vinden fick då håret att blåsas upp på vägen tillbaka, och då tog jag bild nr 1. Återigen fick jag bära bakarmössan, som jag har på mig på bild nr 2.
Efter alla tillplattningar och uppruffsningar så var inte frisyren så fin... Men jag ska vara ärlig; den brukar inte vara det annars heller (och jag funderar på vad jag ska göra åt håret nu när jag spar ut det, det ser ju så hemskt tråkigt ut), men just den dagen hade jag i alla fall en förklaring till det extra "ruffset".
Och förresten...! Om min frisyr var hemsk igår, då är det bäst att ni inte ser den idag! Haha...!
Bild nr 1 och 2. < 1 - 2 >
Självmordsbenägen hackspett
Så hade det kunnat låta ifrån munnen av en naturälskare, men ur min synvinkel var det hela mer så här:
"Idag såg jag en hackspätt i ett träd. Hackspätten var däremot inte så trevlig som man kunnat hoppas på, för där satt han nämligen och försökte göra självmord! Hackspätten bankade in huvudet hundratals gånger in i det hårda trädet. Man kunde till och med höra det höga ljudet av när hans huvud bankades in i trädet! Men det värsta var att man kunde skymta någonting rött ovanpå huvudet också...!"
Nu var det hela lite överdrivet, men de måste ju ha fått huvudvärk av hackandet någon gång...(?)
Underhållningslek
Den småroliga utmaningen går ut på att mitt svar på dessa frågor ska börja på sammabokstav som mitt namn, vilket i detta fall blir R.
Här följer de 20 frågorna som jag ska svara på:
1. Vad heter du?
Rebecka
2. Ett ord på fyra bokstäver:
Rapa!
3. Pojknamn:
Robert
4. Flicknamn:
Roberta
5. Yrke:
Rumpgrävare (det finns ju de som tvingas arbeta med att titta människor i baken)
6. Färg:
Röd
7. Klädesplagg:
Raggsockor
8. Mat:
Rotmos
9. Sak i badrummet:
Ribosomer?
10. Plats/stad:
Rastplats
11. Orsak att vara sen:
Rostig väckarklocka
12. Något man skriker:
"Roffe, klös inte på möblerna!" (Roffe är min katt)
13. Film:
Ronny & Ragge
14. Något man dricker:
Råsaft
15. Artist:
Robin William
16. Djur:
Råtta
17. Gatunamn:
Roddargatan
18. Bil:
Renault
19. Sång:
Rudolf med röda mulen
20. Aktivitet med mer än 1 deltagare:
Rullstolshockey
Sådär!
Nu är det meningen att jag ska fortsätta utmana specifika personer, men jag utmanar istället alla som läser detta och har en blogg. Då kan alla fortsätta att utmana alla!
Jag önskar, jag sparar...
Jag önskar mig serierna 1-7 ifrån Smallville, men jag vet att jag har en lååång tid kvar att spara. Hela boxen kostar nämligen 1825 kr, någonting man inte får varje dag... Men lycka mig till i mitt sparande, för jag har bestämt mig för att köpa den där boxen, även om det tar mig 100 år (då jag hinner dö innan det gått så lång tid)!
Boxen jag så gärna vill ha har Smallvilles 1-7 säsonger samlade i ett paket!
