Rebban

Jag ska berätta om någonting underbart för dig. Kanske är det svårt för en del människor att lära sig uppskatta de små tillfällen i livet som man njuter av, men gör man det så mår man så mycket bättre. Jag gör det.

Idag väcktes jag av en av mina katter, Roffe. Han är en ofattbart snäll och söt katt, liten i växten. Hans lilla kropp väger inte mycket, trots hans hans ålder, men han är en mästare på att kurra. Kanske var det hans mjuka kurr som faktiskt väckte mig, för jag vaknade när han hoppade upp i sängen och ville ha min uppmärksamhet.
   Naturligtvis klappade jag honom som han önskat sig och satte mig upp, för att se när han försökte leka med mina fötter under täcket. Han är ett och ett halvt år, men fortfarande som en kattunge, fortfarande i behov av uppmärksamhet och familjekärlek. Tama och älskade katter växer aldrig riktigt upp som vilda, därför behåller de en del av de små beteenden de haft när de var små.
   Jag hade saknat honom mycket när jag varit bortrest tidigare, men inte först då insåg jag att han saknat mig lika mycket, likaså Frasse, som somnat bredvid mig när jag lagt mig för att sova.

För att få känslan av lycka måste man veta att man är behövd, till och med av sina katter. Har du inget husdjur så finns ändå så många andra som inte skulle klara sig lika bra utan dig.


Roffe