Bananskärarens hemliga fiender
Jag har en äppelskärare, men inte en bananskärare. Varför? Jo, för att mamma tycker att det är en onödig uppfinning. Min uppfattning om den åsikten: Kanske...
Jag läste alldeles nyss från en blogg att detta kunde vara "Världens mest onödiga pryl", men ändå måste det finnas någonting mer onödigt än detta. T.ex. som växelspakar med diamantsmyckning eller väckarklockor med vibration. (Det är åtminstone någonting jag tycker är onödigt...)
Men jag kan erkänna: Visst, bananskäraren är ganska onödig, men ändå en lite rolig grej. För vad hade världen gjort utan alla dessa saker som fyller affärerna med babbel och åsikter om onödiga grejer?
Vilka saker tycker du är extremt onödiga att låtas tillverka?
Nu är det dags för Herr Bananskärare att gömma sig ett tag, för nu har det visat sig finnas sivila människor som inte gillar tanken på dess existens...
Jag läste alldeles nyss från en blogg att detta kunde vara "Världens mest onödiga pryl", men ändå måste det finnas någonting mer onödigt än detta. T.ex. som växelspakar med diamantsmyckning eller väckarklockor med vibration. (Det är åtminstone någonting jag tycker är onödigt...)
Men jag kan erkänna: Visst, bananskäraren är ganska onödig, men ändå en lite rolig grej. För vad hade världen gjort utan alla dessa saker som fyller affärerna med babbel och åsikter om onödiga grejer?
Vilka saker tycker du är extremt onödiga att låtas tillverka?
Nu är det dags för Herr Bananskärare att gömma sig ett tag, för nu har det visat sig finnas sivila människor som inte gillar tanken på dess existens...
Saknar mamma!
Kalla mig "mammagris", men jag saknar mamma! Hon kommer att reta mig när hon kommer tillbaka och läser detta, men jag ska vara helt ärlig. Och förresten har hon nog redan insett att jag vill ha hem henne, trots att jag såg henne redan i morse.
Ja, jag är väldigt beroende av mina föräldrar när de är borta. Men ni ska veta att jag klarar mig bra när jag måste, men just nu har jag ingenting annat att tänka på. Varför kan hon inte bara lämna den där bågskyttetävlingen och åka hem?!
"Det är bara en bågskyttetävling - kom hem istället!"
Ja, jag är väldigt beroende av mina föräldrar när de är borta. Men ni ska veta att jag klarar mig bra när jag måste, men just nu har jag ingenting annat att tänka på. Varför kan hon inte bara lämna den där bågskyttetävlingen och åka hem?!
"Det är bara en bågskyttetävling - kom hem istället!"
Vintermarknad med Gerd
Varje år har vi här i Ockelbo marknader, både på sommaren och vintern. Och som du kan förstå så var det denna gång vintermarknad, som jag såklart redan har besökt.
Just nu är mamma och Robert på bågskyttetävling, så de kan tyvärr inte besöka marknaden i år. Men jag och pappa har tänkt att åka dit imorgon, för han har inte varit dit än. Jag var nämligen dit med min snälla gammelmormor Gerd, som jag också bakat/lagat mat med idag. Vi har haft roligt hela dagen!
Här följer de saker som jag köpte på marknaden:
Tills mamma och Robert kommer hem så har jag köpt dem två "kokoskorvar". De ser ut som hundbajs rullade i kokos, men de är säkert väldigt goda (annars hade jag ju inte köpt dem). Och så ger det en mysig känsla av att veta att de är hemmagjorda till 100%!
Igår talade jag med mamma angående torkat renkött, och det visade att vi båda saknade det. (Det är ju så gott!) Så därför tänkte jag att det vore passande att köpa det idag. Det är ju inte så ofta man får tillfälle att köpa det.
Det blev visst bara ätbara köp idag!
Så du vet: Den dåliga skärpan beror för den första gången inte på mig, utan denna gång kameran som jag tvingades använda. Mamma och Robert tog med sig min kamera till sin bågskyttetävling, så kvar blev vår gamla med dålig skärpa.
Just nu är mamma och Robert på bågskyttetävling, så de kan tyvärr inte besöka marknaden i år. Men jag och pappa har tänkt att åka dit imorgon, för han har inte varit dit än. Jag var nämligen dit med min snälla gammelmormor Gerd, som jag också bakat/lagat mat med idag. Vi har haft roligt hela dagen!
Här följer de saker som jag köpte på marknaden:
Tills mamma och Robert kommer hem så har jag köpt dem två "kokoskorvar". De ser ut som hundbajs rullade i kokos, men de är säkert väldigt goda (annars hade jag ju inte köpt dem). Och så ger det en mysig känsla av att veta att de är hemmagjorda till 100%!
Igår talade jag med mamma angående torkat renkött, och det visade att vi båda saknade det. (Det är ju så gott!) Så därför tänkte jag att det vore passande att köpa det idag. Det är ju inte så ofta man får tillfälle att köpa det.
Det blev visst bara ätbara köp idag!
Så du vet: Den dåliga skärpan beror för den första gången inte på mig, utan denna gång kameran som jag tvingades använda. Mamma och Robert tog med sig min kamera till sin bågskyttetävling, så kvar blev vår gamla med dålig skärpa.
Kattbilder igen
Utan någon speciell anledning har jag tänkt att lägga in söta kattbilder, som jag vet att jag redan gjort tidigare. Men katter (och andra djur också, såklart) är så söta, och det gör en positivare. Så därför får du leva med lite söta kattunge-bilder. Kalla mig tjatig, men för mig är djur någonting man inte kan tröttna på.
Ljuva mjölk...
Vad svalkar bättre än ett glas kall, god mjölk?
Just nu dricker jag lite oskyldig mjölk, för att förhoppningsvis lugna ner mina starka känslor. De har flödat runt mig idag, så det enda settet att behärska dem är att ta det lite lugnt. Jag får väl helt enkelt göra någonting liknande som det klassiska ordspråket säger istället: "Ta't lugnt! Ta en Toy!" Men i detta fall får mjölken ersätta Toy-tuggummit...
Kalla mig Fantomen, för jag älskar mjölk minst lika mycket som honom!
Just nu dricker jag lite oskyldig mjölk, för att förhoppningsvis lugna ner mina starka känslor. De har flödat runt mig idag, så det enda settet att behärska dem är att ta det lite lugnt. Jag får väl helt enkelt göra någonting liknande som det klassiska ordspråket säger istället: "Ta't lugnt! Ta en Toy!" Men i detta fall får mjölken ersätta Toy-tuggummit...
Kalla mig Fantomen, för jag älskar mjölk minst lika mycket som honom!
Oroliga kvällstankar
Ibland undrar man vad man egentligen gjort med sitt liv, och vad man kunnat göra bättre. Eller vad man fortfarande har möjlighet att förändra, och om allt i livet räcker till. Men ändå bryr man sig mer om tiden nu och vad livet ligger anpassat för tillfället, istället för att göra en ansträngning att fixa till det som inte ligger såsom man kan hoppas.
Det låter kanske komplicerat, men det är dessa tankar och funderingar som ofta ligger och gnager mig i bakhuvudet om kvällarna. Vad ska jag göra när jag blir gammal och grå? Kommer de problem man tidigare upplevt som stora då bara vara rena barnleken i jämförelse med dem som möter mig då?
Kanske är jag bara oroad inför framtiden, eller också nuet... Men ändå känns det som att alla runtom mig just idag haft det lite lättare. För idag har jag mest burit på en börda ovanpå mina axlar, oförmögen att få det att ramla av. Sina känslor går ju inte att styra så enkelt...
Det låter kanske komplicerat, men det är dessa tankar och funderingar som ofta ligger och gnager mig i bakhuvudet om kvällarna. Vad ska jag göra när jag blir gammal och grå? Kommer de problem man tidigare upplevt som stora då bara vara rena barnleken i jämförelse med dem som möter mig då?
Kanske är jag bara oroad inför framtiden, eller också nuet... Men ändå känns det som att alla runtom mig just idag haft det lite lättare. För idag har jag mest burit på en börda ovanpå mina axlar, oförmögen att få det att ramla av. Sina känslor går ju inte att styra så enkelt...
Glasögon!
Nu har äntligen glasögonen jag väntat på blivit hämtade. Och aldrig har jag sett så här bra på åratal! Jag har ett brytningsfel i ögonen som innebär att jag inte kan se fullt bra i linser, men med glasögon ser jag utmärkt!
Nåja. Hur tycker du att jag passar i dem då?
Här är jag som jag ser ut som vanligt...
...Och här är jag med de nya glasögonen.
Du kan inte ana hur skönt det är att se detaljerat efter flera år med smått suddig syn...
Nåja. Hur tycker du att jag passar i dem då?
Här är jag som jag ser ut som vanligt...
...Och här är jag med de nya glasögonen.
Du kan inte ana hur skönt det är att se detaljerat efter flera år med smått suddig syn...
Ben & Jerry's
I flera bloggar har jag fått syn på detta märke av glassar! Men det som frustrerar mig så väldigt är att jag aldrig någonsin ens sett skymten av någonting sådant i våra egna affärer här i Ockelbo, för annars hade vi säkert redan ha köpt hem det. Och det är därför jag "lider" av glassbegär, för att det man inte vet hur det smakar tror man är lika gott som utseendet säger att det är. Så ser det gott ut så tror man såklart att det är det också!
Hjälp mig, snart äter jag upp min dataskärm om jag inte får i mig någonting sött...!
Mums, så gott det ser ut...
Hjälp mig, snart äter jag upp min dataskärm om jag inte får i mig någonting sött...!
Mums, så gott det ser ut...
På bättringsvägen
I en period nu så har jag haft influensan som fastklistrad på min rygg, och likaså den jobbiga hostan som medföljde. Men nu kan jag glatt säga att jag är på väg ifrån det, trots att min hemska röst delvis är kvar. Jag har ju åtminstone inte en rinnande näsa längre, och halsen värker knappt. Så just nu känner jag mig mer frisk än vad jag gjort under hela lovet!
Nu behöver jag inte längre fortsätta med mina Panodil-tabletter på ett tag heller, och förhoppningsvis kan jag hinna njuta lite extra av lovet innan det tar slut.
Häromdagen hade jag 39.4 i feber.
Nu behöver jag inte längre fortsätta med mina Panodil-tabletter på ett tag heller, och förhoppningsvis kan jag hinna njuta lite extra av lovet innan det tar slut.
Häromdagen hade jag 39.4 i feber.
"Bästis"-syskon
För att vara syskon så gick jag och min bror, Robert, att umgås väldigt bra tillsammans. Vi var till och med så bra vänner att vi förblev bästisar i flera år. Vi lekte ofta och mycket.
Här nedanför följer två gamla bilder på oss som små. Båda är tagna 2004 eller tidigare:
Här är jag och Robert på bild med två av våra favoritgosedjur, Pingo och Hobbe.
Som liten lekte jag alltid med gosedjur tillsammans med Robert, och vi hade väldigt roligt med dem i flera år. Tillsammans bar vi våra favoritgosedjur överrallt, och med dem hittade vi på våra egna lekar att underhålla oss med. Vi levde oss riktigt in i leken, och vår fantasi flödade för fullt när vi stojade runt tillsammans.
Här leker vi tjurfäktning. Robert är tjuren och jag är matadoren.
Fråga mig inte varifrån vi fått idén att leka tjurfäktning, för det kan jag kan tyvärr inte svara på. Men antagligen hade vi väl sett på Ferdinand en gång för mycket.
Här nedanför följer två gamla bilder på oss som små. Båda är tagna 2004 eller tidigare:
Här är jag och Robert på bild med två av våra favoritgosedjur, Pingo och Hobbe.
Som liten lekte jag alltid med gosedjur tillsammans med Robert, och vi hade väldigt roligt med dem i flera år. Tillsammans bar vi våra favoritgosedjur överrallt, och med dem hittade vi på våra egna lekar att underhålla oss med. Vi levde oss riktigt in i leken, och vår fantasi flödade för fullt när vi stojade runt tillsammans.
Här leker vi tjurfäktning. Robert är tjuren och jag är matadoren.
Fråga mig inte varifrån vi fått idén att leka tjurfäktning, för det kan jag kan tyvärr inte svara på. Men antagligen hade vi väl sett på Ferdinand en gång för mycket.
Liten förändring
Från och med idag är det nya regler på min blogg!
Nu har jag själv bestämt att inte publicera ut kommentarer som inte hör med ämnet på min blogg att göra, som t.ex. svar på mina frågor till deras blogg. Men det betyder inte att jag inte tänker läsa det som skrivs eller uppskatta svaren, utan att jag bara inte tycker att det är passande i det sammanhanget, så det låter jag ligga kvar i mitt kommentar-arkiv istället.
Bara så ni vet. Men fortsätt som ni brukar så blir allt bra! Och det är bara att fortsätta att svara också, för nu kan jag hålla bättre ordning och reda på kommentarerna.
Nu har jag själv bestämt att inte publicera ut kommentarer som inte hör med ämnet på min blogg att göra, som t.ex. svar på mina frågor till deras blogg. Men det betyder inte att jag inte tänker läsa det som skrivs eller uppskatta svaren, utan att jag bara inte tycker att det är passande i det sammanhanget, så det låter jag ligga kvar i mitt kommentar-arkiv istället.
Bara så ni vet. Men fortsätt som ni brukar så blir allt bra! Och det är bara att fortsätta att svara också, för nu kan jag hålla bättre ordning och reda på kommentarerna.
Sämre viktnedminskning
Det är konstigt, för när jag ställde mig på vågen i morse så hade jag förlorat vikt på bara några få dagar. Det stod att jag nu vägde drygt 1,5 kg mindre, eller 2 kg (beroende på hur man stod på vågen).
Men nu är inte problemet att jag gått ner i vikt, utan sättet hur det gått till. Jag har nämligen haft influensan ett tag nu, och det måste vara anledningen till det. Och att i min ålder gå ner så snabbt med min vikt p.g.a. en sjukdom är nog inte så hälsosamt. För jag har inte heller ätit annorlunda ifrån tidigare (snarare mer) eller haft möjlighet att röra på mig nu när jag är sjuk, så den enda förklaringen ligger ju i influensan.
Det skulle vara bättre om jag kunde ha gått ner i vikt genom en mer nyttig väg, men det går inte att göra någonting åt. Jag får väl bara äta mer godsaker för att stanna vid min tidigare vikt... (Och det är ju ingenting man lider av, precis!)
Men nu är inte problemet att jag gått ner i vikt, utan sättet hur det gått till. Jag har nämligen haft influensan ett tag nu, och det måste vara anledningen till det. Och att i min ålder gå ner så snabbt med min vikt p.g.a. en sjukdom är nog inte så hälsosamt. För jag har inte heller ätit annorlunda ifrån tidigare (snarare mer) eller haft möjlighet att röra på mig nu när jag är sjuk, så den enda förklaringen ligger ju i influensan.
Det skulle vara bättre om jag kunde ha gått ner i vikt genom en mer nyttig väg, men det går inte att göra någonting åt. Jag får väl bara äta mer godsaker för att stanna vid min tidigare vikt... (Och det är ju ingenting man lider av, precis!)
Fettisdagen
Du har säkert redan blivit påmind om Fettisdagen ifrån något annat blogginlägg idag, men ändå tänker jag envisas om att skriva lite mer om det. Det är ju trots allt en ganska rolig grej att ha alla dessa speciella dagarna om året, då man får variera tankarna lite grann ifrån det vanliga. Och det blir ju mer godsaker också!
Har ni någonsin provat att laga hembakade semlor? För det har nämligen min gammelmormor gjort, och för mig är hon världens bästa semlebakare. Så istället för att köpa semlor = baka egna, för då smakar de till och med ännu bättre.
Har ni någonsin provat att laga hembakade semlor? För det har nämligen min gammelmormor gjort, och för mig är hon världens bästa semlebakare. Så istället för att köpa semlor = baka egna, för då smakar de till och med ännu bättre.
Rakade ben eller vinterpäls?
Under en ganska lång tid nu har jag funderat över detta om benrakning och liknande. Det är ju alltid vi tjejer/kvinnor som rakar oss, med ett par undantag ifrån en del killar. Men i det stora hela så är det ju knappt några män som rakar sig, vilket får mig att fundera varför.
Killar gillar oftast att kvinnor rakar benen, men ändå gör de inte det på sig själva. Och kvinnor gillar oftast när männen inte rakar sina ben, men ändå så gör de det på sig själva. Så varför är det snyggare att göra motsatsen av vad man tycker är fint på det motsatta könet?
Och så är det ju också konstigt att kvinnorna rakar sig, för det är ju faktiskt männen som är hårigast.
Stackars de män som blir retade om de rakar benen, för det måste klia när man är så lurvig...(?)
Killar gillar oftast att kvinnor rakar benen, men ändå gör de inte det på sig själva. Och kvinnor gillar oftast när männen inte rakar sina ben, men ändå så gör de det på sig själva. Så varför är det snyggare att göra motsatsen av vad man tycker är fint på det motsatta könet?
Och så är det ju också konstigt att kvinnorna rakar sig, för det är ju faktiskt männen som är hårigast.
Stackars de män som blir retade om de rakar benen, för det måste klia när man är så lurvig...(?)
Bloggutmärkelse
För första gången någonsin har jag tilldelats ett "award" (pris) för bloggande. Jag känner mig mer än djupt hedrad och stolt, för man känner sig också extra smickrad när priset går till "spridaren av kärlek"-bloggare.
Därför står jag virpi i stor skuld, som gav mig denna fantastiska utmärkelse. (Tack!)
Besök virpis blogg här: http://virpi.blogg.se/index.html
Nu är det meningen att jag helst ska fortsätta att ge ut utmärkelser till andra glada bloggare, men ett problem uppstår då när jag inte känner så många, i princip bara virpi. Därför hoppas jag att det går lika bra att det inte blir några speciella utmärkelser, för inte får man väl fortsätta ge award till den som gav priset till en från första början...?
Därför står jag virpi i stor skuld, som gav mig denna fantastiska utmärkelse. (Tack!)
Besök virpis blogg här: http://virpi.blogg.se/index.html
Nu är det meningen att jag helst ska fortsätta att ge ut utmärkelser till andra glada bloggare, men ett problem uppstår då när jag inte känner så många, i princip bara virpi. Därför hoppas jag att det går lika bra att det inte blir några speciella utmärkelser, för inte får man väl fortsätta ge award till den som gav priset till en från första början...?
Photopshop
Istället för att lägga ner tusenlappar på programmet Photoshop, så har jag istället blivit medlem på en internetsida där man kan fixa bilder helt gratis (och lagligt, såklart). Sidan heter https://www.photoshop.com/landing.html, och är dessvärre på engelska. Men har vi gjort våra engelskaläxor så bör inte det bli ett problem!
Jag tror inte att den här internetsidan är fullt så avancerad som den äkta versionen, men den är mer än duglig för mig! Man kan till och med ta bort leverfläckar eller andra saker med den här sidan!
Här följer ett exempel på en bild som jag och min kusin Matilda förändrat till det bättre:
Före.
Jag tror inte att den här internetsidan är fullt så avancerad som den äkta versionen, men den är mer än duglig för mig! Man kan till och med ta bort leverfläckar eller andra saker med den här sidan!
Här följer ett exempel på en bild som jag och min kusin Matilda förändrat till det bättre:
Före.
 |
Smink- och skönhetstips
För ett tag sedan frågade jag vad min kusin Matilda tyckte var intressant att läsa på en blogg. Hennes svar löd då "Tips", så därför har jag samlat ihop lite olika smink- och skönhetstips för hennes och andras skull.
Så ni vet: Man behöver inte sminka sig själv för att vara intresserad av smink och liknande ämnen, för jag tycker nämligen att det är underhållande att läsa om det ändå.
Här följer tipsen:
- Brun mascara passar bra till dem med blont hår, eftersom det ger ett mer mjukare intryck än svart.
- Att äta frukt och grönsaker är bra för din hy.
- Tvätta håret varsamt med sparsamt av shampoo. Avsluta hårtvättningen med att skölja huvudet med kallt vatten, det stänger porerna och friskar upp hårbotten.
- Håll alla dina makeupredskap rena, och variera din mascara åtminstone var tredje månad, för att undvika risken för allergiska reaktioner.
- Fukta alltid din hud innan du peelar den.
Detta var bara några få tips av många, så vill du veta mer är det bara att besöka
http://www.oriflame.se/prod/beautyAdvice/index.jhtml för att se fler!
De flesta av dessa tips kommer ifrån Oriflame.
Roligt minne
Jag kom att tänka på ett gammalt minne ifrån när jag var yngre, då en av mina tokiga kompisar gjorde någonting riktigt roligt. Jag tänker inte nämna hennes namn, men jag kan avslöja att det är en tjej.
Vi tog en kort promenad längs en väg i Kolforsen, för där jag bor så är det så lugnt att ingenting oturligt kan hända. Men min vän la visst ett lite väl stort förtroende i det, för rätt som det var kunde hon göra någonting oväntat som hon trodde att ingen annan än vi såg. Och under den här promenaden gjorde hon någonting sådant:
Vi talade som vanligt då hon plötsligt drog ner byxorna och sa: "Jag måste pinka!" Jag skrattade och sa att hon inte kunde sätta sig ner och kissa på vägen, men hon brydde sig inte om det. Istället sa hon de oförglömliga orden: "Men det är ju ingen som ser mig".
Då hörde vi plötsligt ljudet av någonting bakom oss, och när jag vände på mig stod där vad vi hade fruktat: En bil! I bilen satt också en man, väntandes på att vi skulle flytta på oss så att han kunde köra förbi.
Min vän fick panik och drog upp byxorna innan hon ens hunnit kissa klart, men hennes kiss rann fortfarande längs vägen. Stackars henne, för en del av urinet hamnade i trosorna. Men jag skrattade bara, och det var omöjligt för mig att sluta. Gud, så jag skrattade...!
Vi tog en kort promenad längs en väg i Kolforsen, för där jag bor så är det så lugnt att ingenting oturligt kan hända. Men min vän la visst ett lite väl stort förtroende i det, för rätt som det var kunde hon göra någonting oväntat som hon trodde att ingen annan än vi såg. Och under den här promenaden gjorde hon någonting sådant:
Vi talade som vanligt då hon plötsligt drog ner byxorna och sa: "Jag måste pinka!" Jag skrattade och sa att hon inte kunde sätta sig ner och kissa på vägen, men hon brydde sig inte om det. Istället sa hon de oförglömliga orden: "Men det är ju ingen som ser mig".
Då hörde vi plötsligt ljudet av någonting bakom oss, och när jag vände på mig stod där vad vi hade fruktat: En bil! I bilen satt också en man, väntandes på att vi skulle flytta på oss så att han kunde köra förbi.
Min vän fick panik och drog upp byxorna innan hon ens hunnit kissa klart, men hennes kiss rann fortfarande längs vägen. Stackars henne, för en del av urinet hamnade i trosorna. Men jag skrattade bara, och det var omöjligt för mig att sluta. Gud, så jag skrattade...!
Influensan...
Gårdagens övernattning hos Matilda gick inte riktigt såsom jag hade tänkt mig. Under dagens lopp så mådde jag bara sämre och sämre, så jag tog kontakt med mamma innan jag visste säkert om jag var smittad. En kort tid därefter fick mamma hämta mig, för hon var då övertygad om att jag fått influensan. Robert hade nämligen haft samma sjukdom ett tre dagar tidigare.
Nu är det bara att hoppas på att Matilda inte smittats av mig, för att bli sjuk under sportlovet är ju inte så värst kul (har jag insett). Men ändå är jag ganska van att det händer när man minst vill ha det, för när jag väl blir sjuk så är det under ett lov. Som ett exempel på det så hade jag lov när jag fick vattkoppor som liten.
Synd är det att så många planer gått om intet, för jag hade bl.a. tänkt att umgås med ytterligare en vän, Paola, under veckan. Men nu är det bäst att jag stannar hemma ett tag...
Idag har jag tagit två Panodil-tabletter.
Nu är det bara att hoppas på att Matilda inte smittats av mig, för att bli sjuk under sportlovet är ju inte så värst kul (har jag insett). Men ändå är jag ganska van att det händer när man minst vill ha det, för när jag väl blir sjuk så är det under ett lov. Som ett exempel på det så hade jag lov när jag fick vattkoppor som liten.
Synd är det att så många planer gått om intet, för jag hade bl.a. tänkt att umgås med ytterligare en vän, Paola, under veckan. Men nu är det bäst att jag stannar hemma ett tag...
Idag har jag tagit två Panodil-tabletter.
Kändistest
Jag gjorde ett kändistest på internet som visar vilken kändis man helst dejtar. Det är en ganska rolig grej faktiskt! Så här löd mitt resultat:
Måns Zermerlöw, 21 år
Ok, det var inte förvånande. Han verkar nämligen vara en snäll person. Men förra gången jag testade så fick jag David Hellenius, så jag hade antagligen svarat fel på någonting då, för jag är säker på att jag svarade på allting såsom jag tycker och känner.
Besök sidan http://www.tiiamo.se/dmz/famedate/default.aspx för att se vilken kändis du passar bäst att dejta!
Måns Zermerlöw, 21 år
Ok, det var inte förvånande. Han verkar nämligen vara en snäll person. Men förra gången jag testade så fick jag David Hellenius, så jag hade antagligen svarat fel på någonting då, för jag är säker på att jag svarade på allting såsom jag tycker och känner.
Besök sidan http://www.tiiamo.se/dmz/famedate/default.aspx för att se vilken kändis du passar bäst att dejta!
Melodifestivalen
Måste erkänna att jag inte gjorde mer än att "kika till" Melodifestivalen på TV igår, för personligen är jag inte så speciellt förtjust i den typ av musik som oftast spelas på det programmet. Efter att ha lyssnat på ett antal låtar så brukar jag sammanfatta de som nästan likadana ändå. Men sådan är jag, och jag vet att andra gärna ser på det, så därför är det bara bra att de har ett sådant (sådana) program varje år.
Att jag missade det här programmet gjorde inte heller något ont för världen, för idag kommer jag säkert ändå att få höra vem som gick vidare till nästa tävling, för Melodifestivalen är ju så pass känt att nästan alla hushåll ser på det.
Istället för Melodifestivalen så gjorde jag istället någonting roligare med min kompiskusin Matilda. Vi åkte över till hennes kompis "Yasse" och hade kul, för det är vad vi hellre gör. Melodifestivalen sänds i flera program (och repris), men att vara med Matilda blir inte av så ofta. Och dessutom sov jag över där också, för just nu ligger jag nyvaken i sängen och skriver, medan hon sover sött i sängen bredvid mig.
Att jag missade det här programmet gjorde inte heller något ont för världen, för idag kommer jag säkert ändå att få höra vem som gick vidare till nästa tävling, för Melodifestivalen är ju så pass känt att nästan alla hushåll ser på det.
Istället för Melodifestivalen så gjorde jag istället någonting roligare med min kompiskusin Matilda. Vi åkte över till hennes kompis "Yasse" och hade kul, för det är vad vi hellre gör. Melodifestivalen sänds i flera program (och repris), men att vara med Matilda blir inte av så ofta. Och dessutom sov jag över där också, för just nu ligger jag nyvaken i sängen och skriver, medan hon sover sött i sängen bredvid mig.
Hygientips
Jag hade bara tänkt skriva några av mina hygiensfavoriter, för både tänder, händer och kropp. Och alla vet vi ju att det är viktigt med bra hygien.
Som ett exempel på en bra tandkräm så kan jag tipsa om Aquafresh, för den rengör så bra i munnen. Det märks att den tar bort 25 % mer bakterier i munnen än vanliga tandkrämer.
Det enda negativa är den opraktiska burken, som lätt kladdar. Men för er som är lite försiktigare är detta en perfekt tandkräm, och jag tror faktiskt att den annars också kan köpas i tub.
En av de bästa tvålarna jag vet är Barnängens Aloe Vera Yougurt-tvål. De finns för både kropp och händer, och är väldigt bra. De är någonting jag verkligen rekommenderar.
Som ett exempel på en bra tandkräm så kan jag tipsa om Aquafresh, för den rengör så bra i munnen. Det märks att den tar bort 25 % mer bakterier i munnen än vanliga tandkrämer.
Det enda negativa är den opraktiska burken, som lätt kladdar. Men för er som är lite försiktigare är detta en perfekt tandkräm, och jag tror faktiskt att den annars också kan köpas i tub.
En av de bästa tvålarna jag vet är Barnängens Aloe Vera Yougurt-tvål. De finns för både kropp och händer, och är väldigt bra. De är någonting jag verkligen rekommenderar.
Dåligt samvete
P.g.a. ett missförstånd så lider jag just nu av dåligt samvete. Jag var inte riktigt tydlig och på så vis missuppfattas saker lätt, även om inte avsikten låg som det verkade. Men man får helt enkelt försöka svälja det hela, och hoppas på att ingenting av detta någonsin sprids ut. För just nu vill jag helst bara lära mig av mina misstag.
Jag kan inte berätta vad det hela handlar om, men att det hela verkligen inte menades som det kan uppfattas...
Tur är det att det hela inte uppmärksammats av någon, och jag hoppas att människor kan förstå att missförstånd ibland kan ske...
Det viktigaste först
Jag måste erkänna att en del av alla ämnen vi har i skolan faktiskt är helt onödiga att lära sig. Annat vore det om vi faktiskt har nytta av den lärdom vi får. Som ett exempel kan jag nämna ämnet NO. Vad har vi för nytta av kunskaper som elektricitet när vi avslutat skolan?
Det enda fall då ämnen som det kan vara till nytta är ju för dem som funderar på att gå en liknande linje i gymnasiet, men det borde vara enkelt att låta elever välja NO som ett extra-ämne någon timme per vecka för att se om det är någonting intressant, istället för att låta hela klassen slösa tid vid onödig lära de inte har någon nytta av.
Men vad jag egentligen vill komma fram till är att det fattas tillräckligt med tid för sådana viktiga ämnen som Textilslöjd eller Hemkunskap, det vi faktiskt kommer att ha behov av efter skolans slut. För just nu vet jag knappt hur man syr, och kan inte ens trä in en tråd till en symaskin. Och Hemkunskap har vi bara, i genomsnitt, varannan vecka. Det räcker inte!
Det känns synd att alla nödvändiga kunskaper försvinner ur historien, det som man för i tiden hade stort behov av i hela livet. Mat är man t.ex. tvungen att laga varje dag, och ändå har vi mer lära om NO, som vi antagligen inte kommer att behöva ha användning av senare.
Skulle jag få ge ett tips om ett viktigare ämne i skolan så skulle det vara Barnlära, för det är skrämmande hur dagens undommar ser på barn. Därför vore det viktigt att försöka måla upp den sanna bilden på barn, som inte bara innebär skrik och gråt, utan också värdefull familjekärlek. Och ovanpå det hela vore det också bra att lära ungdomar hur man kan ta hand om ett barn, för så småningom så är det många som skaffar ett eget, och då är det viktigt att vara väl förberedd om hur man ska gå till väga.
Barnlära Elektronik Att laga sund mat Sy eller laga kläder
Om jag ställer dig frågan vilken av dessa fyra alternativ som är oviktigast att lära sig, vad skulle du då svara?
Det enda fall då ämnen som det kan vara till nytta är ju för dem som funderar på att gå en liknande linje i gymnasiet, men det borde vara enkelt att låta elever välja NO som ett extra-ämne någon timme per vecka för att se om det är någonting intressant, istället för att låta hela klassen slösa tid vid onödig lära de inte har någon nytta av.
Men vad jag egentligen vill komma fram till är att det fattas tillräckligt med tid för sådana viktiga ämnen som Textilslöjd eller Hemkunskap, det vi faktiskt kommer att ha behov av efter skolans slut. För just nu vet jag knappt hur man syr, och kan inte ens trä in en tråd till en symaskin. Och Hemkunskap har vi bara, i genomsnitt, varannan vecka. Det räcker inte!
Det känns synd att alla nödvändiga kunskaper försvinner ur historien, det som man för i tiden hade stort behov av i hela livet. Mat är man t.ex. tvungen att laga varje dag, och ändå har vi mer lära om NO, som vi antagligen inte kommer att behöva ha användning av senare.
Skulle jag få ge ett tips om ett viktigare ämne i skolan så skulle det vara Barnlära, för det är skrämmande hur dagens undommar ser på barn. Därför vore det viktigt att försöka måla upp den sanna bilden på barn, som inte bara innebär skrik och gråt, utan också värdefull familjekärlek. Och ovanpå det hela vore det också bra att lära ungdomar hur man kan ta hand om ett barn, för så småningom så är det många som skaffar ett eget, och då är det viktigt att vara väl förberedd om hur man ska gå till väga.
Barnlära Elektronik Att laga sund mat Sy eller laga kläder
Om jag ställer dig frågan vilken av dessa fyra alternativ som är oviktigast att lära sig, vad skulle du då svara?
Sportlov & pizza!
Äntligen är det Sportlov, vilket innebär hela 9 dagars ledighet! Och jag har också bestämt att ta del av ordet Sportlov, för då är ett perfekt tillfälle att motionera och laga mer nyttig mat. Men det gäller inte än, för nu sitter jag nämligen med en köpt pizza snett framför mig. Nyttigheterna får börja imorgon igen, för just nu har jag godisdag!
Sportlov framför sig och pizza i huset, kan det bli bättre?
Min favorit-pizza är Vesuvio. Vilken är din?
Sportlov framför sig och pizza i huset, kan det bli bättre?
Min favorit-pizza är Vesuvio. Vilken är din?
Testa detta spel!
Om du vågar utmana mina spelarkunskaper på onelinespel så har du stött på rätt tillfälle just nu. Jag kom nästan till level fyra! Tror du att du kan slå det? Besök den här sidan för att ta reda på det:
http://www.jesper.nu/onlinespel/ovrigt/maze.php
Instruktioner:
För den lilla fyrkanten genom alla smala gångar ända till målet och se hur långt du kommer innan du nuddar kanterna!
(Om du inte klarar det första gången så får är det bara att testa igen.)
Kom ihåg att koncentrera dig riktigt noggrant, speciellt vid sluttampen av level tre då det blir svårare.
Muta lärarna
Jag vet vad som krävs för att få höga betyg. Det är bara att muta dem med vad du vet att de tycker om. Min svenskalärare, Bosse, gillar t.ex. Guldnougat, ett perfekt avtalsbyte. "Jag får bättre betyg, du får snask!"
Så nu vet ni hemligheten bakom mitt MVG...!
Så nu vet ni hemligheten bakom mitt MVG...!
Vad ger status?
Våra lärare hade fått till uppgift att tala med eleverna om detta kallat "status". Hur viktigt var det? Och vad är det som ger status?
Eleverna fick räcka upp händerna för att ge en åsikt, och så här följde de olika åsikterna ifrån min klass:
Ej blyg
Rolig
Bjuda på sig själv
Bra på idrott
Har mycket prylar
Ihop med en snygging
Schysst kompis som alltid ställer upp
Inte tycka synd om sig själv
Jag kan inte hålla med om allt som sades, men alla tycker vi ju olika. Många som tyckte detta kände ändå inte att det var så viktigt att ha status, det var väl bara ett plus i kanten att folk känner så om en. Det är åtminstone någonting jag kan hålla med dem om, man behöver ju inte vara populär av alla, bara man inte är hatad eller dåligt behandlad av någon så duger väl det för mig.
Det är ju ändå en ganska intressant fråga om dessa olika tycken från männinskor. Därför frågar jag er: Hur känner ni angående detta med "status"? Är det viktigt och vad är det som orsakar det för din del?
Hänt & gjort
Jag insåg för ett tag sedan att jag faktiskt inte skrivit så mycket om en del saker, t.ex. som hur Alla hjärtans dag och det Nationella provet i svenska gick. Så därför skriver jag en liten sammanfattning om det nedanför:
Alla hjärtans dag:
Jag trodde till en början att det skulle sluta i kras, men dagen fick en plötslig vändning och visade sig resultera som en lyckad dag, trots allt.
Jag bakade länge för att få fram så mycket godsaker som möjligt, vilket blev gelétårta och vaniljhjärtan. Och ovanpå det hela så hade jag också köpt geléhjärtan, en stor favorit i vår familj. Det blev alltså gott att äta framför TV:n med Melodifestivalen på.
Alla hjärtans dag:
Jag trodde till en början att det skulle sluta i kras, men dagen fick en plötslig vändning och visade sig resultera som en lyckad dag, trots allt.
Jag bakade länge för att få fram så mycket godsaker som möjligt, vilket blev gelétårta och vaniljhjärtan. Och ovanpå det hela så hade jag också köpt geléhjärtan, en stor favorit i vår familj. Det blev alltså gott att äta framför TV:n med Melodifestivalen på.
Nationella provet i svenska:
Det blev bra skrivet i början, och jag kände mig då ganska nöjd. Men nervositeten tog mig ändå, för plötsligt drabbades jag av fantasibrist, så idéerna kändes tomma. Paniken höjdes och det sista jag skrev är svårt att säga hur det blev. Man får hoppas på det bästa i alla fall.
Måste nämna att tanken på att min krönika, som jag besämde mig för att skriva, ska finnas kvar i 40 år är skrämande. Och då, när jag är 55 år, så låter de sig slutligen att bränna upp det. Men under den tiden ska det ligga kvar, öppet för ett begränsat antal människor att läsa den. 40 år är en lång tid...
.jpg)
Salamiförsäljning
Nu är salamiförsäljningen igång igen...! Jag hade hoppats på att få slippa det, men klassen röstade fram att det vore det effektivaste sättet att tjäna ihop pengar till vår klassresa (som vi inte ens bestämt oss vart vi ska åka).
Det känns utmattande att veta att det återigen är dags för det stora arbetet, och hur jag ska lyckas sälja den här gången vet jag inte! Vi har sålt två gånger tidigare och sammanlagt har jag sålt flest salamisar i klassen (hittills sålda salamisar av mig är 68 stycken). Och då kanske du förstår att det inte är lätt att fortsätta sälja så många, för nu är redan vår by fylld med korvar.
Vad ni än gör: Ät aldrig pepparsalamin! Den är så stark att det brinner i munnen, utan att det går att svalka bort med kallt vatten!
I Kolforsen, där jag bor, finns så många salami-korvar att luften fyllts av stark lökdoft. Gamla profetsior sa att någonting liknande skulle hända, och förvandla byn till en spökby fylld av stinkande dimmor av vitlöksstank som bara döda kan bege sig in i. Stanken sägs vara så outhärdlig att den vänder ut-och-in på lungorna man har i kroppen, så ingen passerande någonsin kommer att överleva ens ifrån miltals avstånd...
Ok, jag erkänner att jag har livlig fantasi. Men vem vet; tänk om det här är vår förutspådda framtid...?
Det känns utmattande att veta att det återigen är dags för det stora arbetet, och hur jag ska lyckas sälja den här gången vet jag inte! Vi har sålt två gånger tidigare och sammanlagt har jag sålt flest salamisar i klassen (hittills sålda salamisar av mig är 68 stycken). Och då kanske du förstår att det inte är lätt att fortsätta sälja så många, för nu är redan vår by fylld med korvar.
Vad ni än gör: Ät aldrig pepparsalamin! Den är så stark att det brinner i munnen, utan att det går att svalka bort med kallt vatten!
I Kolforsen, där jag bor, finns så många salami-korvar att luften fyllts av stark lökdoft. Gamla profetsior sa att någonting liknande skulle hända, och förvandla byn till en spökby fylld av stinkande dimmor av vitlöksstank som bara döda kan bege sig in i. Stanken sägs vara så outhärdlig att den vänder ut-och-in på lungorna man har i kroppen, så ingen passerande någonsin kommer att överleva ens ifrån miltals avstånd...
Ok, jag erkänner att jag har livlig fantasi. Men vem vet; tänk om det här är vår förutspådda framtid...?
Prisa långkalsongerna!
I flera dagar stod jag och frös utomhus i onödan, utan att tänka tanken på att sätta på nig långkalsonger. Men när mamma sa att det var för kallt för att vara ute utan långkalsonger, så öppnade jag äntligen ögonen. Jag frös inte längre om benen, och jag kan nu känna mig varm och glad utomhus!
Du borde använda dessa varma klädesplagg du också! (Om du inte redan gör det...)
(Ännu en gång så ber jag om ursäkt för dessa suddiga bilder. Jag är ingen vidare fotograf.)
Du borde använda dessa varma klädesplagg du också! (Om du inte redan gör det...)
(Ännu en gång så ber jag om ursäkt för dessa suddiga bilder. Jag är ingen vidare fotograf.)
Katt-bilder
Tänkte att jag kanske kunde publicera några söta kattbilder, för trevlighetens skull. De är ju så gulliga, och man blir så glada av att se dem!
Visst känner du dig väl gladare nu, efter att ha tittat på lite söta katt-bilder? För jag känner mig åtminstone gladare!
Visst känner du dig väl gladare nu, efter att ha tittat på lite söta katt-bilder? För jag känner mig åtminstone gladare!
"Stress" är rätt ord
Jag ska ge dig en kort inblick om min normala vardagsmorgon innan skolan.
Allt börjar med att jag vaknar upp, och med min suddiga syn går jag mot toaletten. Efter mitt låååånga toalettbesök (jag har bakterieskräck och det tar då drygt 20 minuter för mig att gå på toa) så kan jag sätta på mig linserna, så att jag kan se riktigt, trots att min syn försämrats på sistone.
Sedan går jag mot köket för att äta frukost, då jag återigen inser att klockan svikit mig under mitt långa toalettbesök. Då är det bara att kasta i sig frukosten, springa till mitt rum för att leta efter kläder, vilka jag antagligen inte kan bestämma mig för efter första titten, så jag fortsätter att springa till toalettrummet för att borsta tänderna. Och med tandborsten i munnen så återvänder jag till min garderob, och denna gång måste jag ju välja vad jag ska ha på mig.
Vid denna tid har jag antingen väldigt bråttom, eller så står redan taxin utanför och väntar på mig. Det är inte roligt för någon av oss, varken för taxichauffören eller mig.
Ni kanske undrar varför jag inte går upp tidigare, och lägger mig tidigare på morgonen istället. Jag har försökt, men då går allting i "slow-motion" istället, p.g.a. min sömnbrist. Det är så svårt att ändra sovvanor!
Om jag frågar er var ni tycker att den största delen av tiden försvann, så kommer ni naturligtvis att svara "när du gick på toaletten". Ni har säkert också era stress-problem, men för min del börjar jag bli utmattad. Att gå på toa så länge är mer än vad jag hinner med (särskilt på morgonen).
Allt börjar med att jag vaknar upp, och med min suddiga syn går jag mot toaletten. Efter mitt låååånga toalettbesök (jag har bakterieskräck och det tar då drygt 20 minuter för mig att gå på toa) så kan jag sätta på mig linserna, så att jag kan se riktigt, trots att min syn försämrats på sistone.
Sedan går jag mot köket för att äta frukost, då jag återigen inser att klockan svikit mig under mitt långa toalettbesök. Då är det bara att kasta i sig frukosten, springa till mitt rum för att leta efter kläder, vilka jag antagligen inte kan bestämma mig för efter första titten, så jag fortsätter att springa till toalettrummet för att borsta tänderna. Och med tandborsten i munnen så återvänder jag till min garderob, och denna gång måste jag ju välja vad jag ska ha på mig.
Vid denna tid har jag antingen väldigt bråttom, eller så står redan taxin utanför och väntar på mig. Det är inte roligt för någon av oss, varken för taxichauffören eller mig.
Ni kanske undrar varför jag inte går upp tidigare, och lägger mig tidigare på morgonen istället. Jag har försökt, men då går allting i "slow-motion" istället, p.g.a. min sömnbrist. Det är så svårt att ändra sovvanor!
Om jag frågar er var ni tycker att den största delen av tiden försvann, så kommer ni naturligtvis att svara "när du gick på toaletten". Ni har säkert också era stress-problem, men för min del börjar jag bli utmattad. Att gå på toa så länge är mer än vad jag hinner med (särskilt på morgonen).
Min handkrämssamling
Jag kom att tänka på alla dessa olika handkrämer som jag har liggandes där hemma, eller i min ryggsäck som jag tar med mig till skolan (man vet aldrig när mina händer plötsligt blir lika torra som Sahara-öknen).
Här har jag en bild på min "samling", och anledningen att jag faktiskt har så många krämer beror på att jag upptäckt att krämerna har bäst verkan om man varierar användningen med andra handkrämer emellanåt. Många tror säkert att det är inbillning, men det gör inte jag. Det är som om huden blir immun emot krämen efter en lång tids användning, så jag får vänta ett tag tills händerna slutat vänja sig med just den krämen.
Men trots det så måste jag ändå erkänna att jag har onödigt många olika just nu, men då räcker det åtminstone ett tag framåt. Och vid den här årstiden så behövs det mycket återfuktning för händerna också.
Spa - har ganska bra verkan, flottar inte så värst mycket, luktar gott och åker snabbt in i huden. Praktisk att stå vid handfatet, då man kan använda efter handtvättning. Dock så är den inte praktisk att ha i handväskan.
Vaseline - har dugligt bra verkan, flottar inte så värst mycket, luktar gott och åker snabbt in i huden.
Desivon - fungerar ovanligt bra, är flottig, luktar starkt och verkar snabbt, men flottet stannar kvar på händerna. Bör inte användas bland folk p.g.a. den starka doften, men rekommenderas som "nattkräm" eftersom den fungerar så pass bra.
Hth - fungerar ovanligt bra, normal-flottig, luktar knappt någonting och tar normal tid för att åka in i huden, beroende på hudtyp (t.ex. torr eller normal hud). Innehåller inga parfymer, konserveringsmedel eller färgämnen.
Dove - fungerar ovanligt bra, normal-flottig, har en svag god doft och tar normal tid att åka in i huden.
Jukon - fungerar knappt, är väldigt flottig, doftar starkt och åker inte in snabbt i huden. Obs! Kanske beror den dåliga verkan på att den inte enbart är för händer, utan också andra känsliga hudområden.
Hydrokortison - är till för eksem-områden (får ibland så torra händer att de blöder), och den använder jag tillsammans med salvan Repair. Borde användas som nattkräm, p.g.a. att den bl.a. är så flottig.
Repair - fungerar bra, är tillsammans med Hydrokortisonet väldigt flottig, luktar inget vidare och tar en tid för att åka in i huden.
Här har jag en bild på min "samling", och anledningen att jag faktiskt har så många krämer beror på att jag upptäckt att krämerna har bäst verkan om man varierar användningen med andra handkrämer emellanåt. Många tror säkert att det är inbillning, men det gör inte jag. Det är som om huden blir immun emot krämen efter en lång tids användning, så jag får vänta ett tag tills händerna slutat vänja sig med just den krämen.
Men trots det så måste jag ändå erkänna att jag har onödigt många olika just nu, men då räcker det åtminstone ett tag framåt. Och vid den här årstiden så behövs det mycket återfuktning för händerna också.
Spa - har ganska bra verkan, flottar inte så värst mycket, luktar gott och åker snabbt in i huden. Praktisk att stå vid handfatet, då man kan använda efter handtvättning. Dock så är den inte praktisk att ha i handväskan.
Vaseline - har dugligt bra verkan, flottar inte så värst mycket, luktar gott och åker snabbt in i huden.
Desivon - fungerar ovanligt bra, är flottig, luktar starkt och verkar snabbt, men flottet stannar kvar på händerna. Bör inte användas bland folk p.g.a. den starka doften, men rekommenderas som "nattkräm" eftersom den fungerar så pass bra.
Hth - fungerar ovanligt bra, normal-flottig, luktar knappt någonting och tar normal tid för att åka in i huden, beroende på hudtyp (t.ex. torr eller normal hud). Innehåller inga parfymer, konserveringsmedel eller färgämnen.
Dove - fungerar ovanligt bra, normal-flottig, har en svag god doft och tar normal tid att åka in i huden.
Jukon - fungerar knappt, är väldigt flottig, doftar starkt och åker inte in snabbt i huden. Obs! Kanske beror den dåliga verkan på att den inte enbart är för händer, utan också andra känsliga hudområden.
Hydrokortison - är till för eksem-områden (får ibland så torra händer att de blöder), och den använder jag tillsammans med salvan Repair. Borde användas som nattkräm, p.g.a. att den bl.a. är så flottig.
Repair - fungerar bra, är tillsammans med Hydrokortisonet väldigt flottig, luktar inget vidare och tar en tid för att åka in i huden.
Bakning på lördag
Igår följde jag med mamma och min bror Robert till deras bågskytte-tävling. De samlas nästan varje vecka tillsammans och skjuter, även om det inte alltid är tävling.
När det blev paus så plockade de fram fikabrödet, och mot min förvåning så visade det sig vara köpt! Jag tyckte synd om dem, för hembakat fikabröd är alltid godast. Så jag talade med mamma i så fall jag inte kunde baka åt dem nästa vecka, vilket jag fick ett följande svar av glädje: "Ja, det vore jättetrevligt".
Då var det bestämt, men inte vilket fikabröd jag skulle göra. Jag funderar på att göra Leilas vaniljbullar, vilket jag tyckte om när jag bakade det sist. Men jag skulle gärna vilja dela degen till bullarna ytterligare en gång, för de jäser upp så väldigt och blir så stora.
Jag gillade vaniljbullarna, men nu är det ju ändå inte jag som ska äta dem, så därför vore det till stor hjälp om ni kunde ge mig något värdefullt tips på ett recept som kan passa sig lämpligt för detta tillfälle.
Har ni någon speciell bakelse som ni skulle ha gjort om ni vore mig?
Mamma tyckte t.ex. att mina vaniljhjärtan (som jag gjort dagen innan) var goda, och smaken av vaniljbullarna hade hon redan glömt bort när hon åt hjärtanen. Men jag minns att hon tyckte om bullarna, för hon åt två stycken samma kväll.
Dessa vaniljhjärtan (som jag gjorde på Alla hjärtans dag) var en stor favorit enligt mamma.
Den här bilden kommer ifrån Leilas bakbok, då du ser den goda bilden på hennes vaniljbullar.
När det blev paus så plockade de fram fikabrödet, och mot min förvåning så visade det sig vara köpt! Jag tyckte synd om dem, för hembakat fikabröd är alltid godast. Så jag talade med mamma i så fall jag inte kunde baka åt dem nästa vecka, vilket jag fick ett följande svar av glädje: "Ja, det vore jättetrevligt".
Då var det bestämt, men inte vilket fikabröd jag skulle göra. Jag funderar på att göra Leilas vaniljbullar, vilket jag tyckte om när jag bakade det sist. Men jag skulle gärna vilja dela degen till bullarna ytterligare en gång, för de jäser upp så väldigt och blir så stora.
Jag gillade vaniljbullarna, men nu är det ju ändå inte jag som ska äta dem, så därför vore det till stor hjälp om ni kunde ge mig något värdefullt tips på ett recept som kan passa sig lämpligt för detta tillfälle.
Har ni någon speciell bakelse som ni skulle ha gjort om ni vore mig?
Mamma tyckte t.ex. att mina vaniljhjärtan (som jag gjort dagen innan) var goda, och smaken av vaniljbullarna hade hon redan glömt bort när hon åt hjärtanen. Men jag minns att hon tyckte om bullarna, för hon åt två stycken samma kväll.
Dessa vaniljhjärtan (som jag gjorde på Alla hjärtans dag) var en stor favorit enligt mamma.
Den här bilden kommer ifrån Leilas bakbok, då du ser den goda bilden på hennes vaniljbullar.
Bloglovin'
Alla har vi säkert hört talas om sidan Bloglovin', och många är det också som redan är medlem där. Men det har inte jag hunnit bli ännu, och funderar om det kanske är någonting att satsa på. Jag har hört "att det är så bra", så jag önskar mig helst få bli medlem redan idag. Videon visar ju också att det kan vara någonting användbart... Jag har ju mina favoritbloggar att minnas.
Den här videon beskriver lite om sidan, någonting användbart som jag tittat på flera gånger.
- - -
Nu har det gått ett tag och jag är äntligen medlem! Det betyder även att du, som är intresserad, då kan följa min blogg via ett enkelt klick nedanför.
Följ min blogg med bloglovinDen här videon beskriver lite om sidan, någonting användbart som jag tittat på flera gånger.
- - -
Nu har det gått ett tag och jag är äntligen medlem! Det betyder även att du, som är intresserad, då kan följa min blogg via ett enkelt klick nedanför.
Äkta camping-planer
Igår bestämde vi oss för en rolig sommarutflykt vi ska göra under sensommaren i år, då det finns bär att plocka i skogen. Vi ska nämligen få laga vår egen mat av begränsade råvaror, vilket innebär att bär kan stå till stor hjälp. Vi får fiska vår egna mat och baka vårt egna bröd. Det är vad jag kallar utomhusliv!
Allt det ser jag såklart fram emot, men det enda problem som står avgörande är min bakterieskräck. Jag menar: Jag måste ju bajsa i skogen när vi är där. Och det är inte trevligt! Sist jag tvingades göra det så kröp det flugor runt arslet på mig. Och som sagt: Det är inte trevligt!
Vi ska under camping-utflykten att få bo i tält, vilket låter mysigt. Men ännu mysigare är det med en varm brasa om kvällen, någonting jag hoppas att vi får göra.
Allt det ser jag såklart fram emot, men det enda problem som står avgörande är min bakterieskräck. Jag menar: Jag måste ju bajsa i skogen när vi är där. Och det är inte trevligt! Sist jag tvingades göra det så kröp det flugor runt arslet på mig. Och som sagt: Det är inte trevligt!
Vi ska under camping-utflykten att få bo i tält, vilket låter mysigt. Men ännu mysigare är det med en varm brasa om kvällen, någonting jag hoppas att vi får göra.
~Slick, slick!~
Jag förstår inte varför, men nästintill varje gång jag eller någon i min familj kliver ur duschen så rusar Roffe in i badrummet. Därefter kryper han in i duschhörnan och sätter sig. Där sitter han bara och stirrar. Men om han gör någonting annat än att stirra så är det ingenting mer spännande än att slicka upp vattnet som ligger på golvet.
Jag önskar att jag kunde vara lika lättroad som honom ... eller gör jag verkligen det...?
Här sitter han med blicken på löddret som blivit över ifrån duschen.
Jag önskar att jag kunde vara lika lättroad som honom ... eller gör jag verkligen det...?
Här sitter han med blicken på löddret som blivit över ifrån duschen.
Blont hår?
I ett långt tag nu har jag funderat om det kanske är dags att byta frisyr, eller åtminstone göra någonting snyggare av håret under väntan på att det ska växa sig längre. Men nu ligger tankarna mest i funderingarna på om jag kanske skulle bleka mitt hår lite lätt (för bleker man det för starkt kan det bli slitet) och eventuellt klippa det lite grann. Naturligtvis ska jag ta vara på håret extra mycket och ge det mer näring än annars, eftersom blekt eller färgat hår är i större behov av det.
Frågan är egentligen inte i om jag orkar ta hand om ett blekt hår (för det gör jag nästan säkert), utan om det faktiskt kommer att passa mitt ansikte. Det är ju trots allt en avgörande del i beslutet.
Här är jag på en alldeles nytagen bild då mitt ansikte ser så tråkigt ut, men jag är säker på att det inte behöver se ut så om jag till en början fixar till den tjocka "hårpuffen" jag har på huvudet.
(Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att ta en "osuddig" bild på sig själv...!)
Här är en massa bilder på "Chloe Sullivan" (från TV-serien Smallville). Anledningen att jag lägger upp en massa fina bilder på henne är för att hon passar så fint i sitt blonda hår. Nu vet jag att jag inte är fullt så ... modellfin ... som henne, men kanske skulle det åtminstone liva upp mitt hår lite grann att skaff en frilla som henne.
Nu vet jag att mitt hår inte är tillräkligt långt ännu, men om jag väntar ett tag så kanske mitt hår hinner växa sig lika långt som på bilderna.
Så vad tror ni, skulle det passa (i så fall; vilken av frisyrerna på bilderna)?
Mer om mig
Jag tänkte skriva lite mer om mig själv, för att det finns så mycket mer att säga som inte profilen har med. Så här följer lite smått och gott om mig:
Namn: Rebecka (efternamnet får jag inte skriva för mamma)
Ålder: 15 år
Vikt: ca 65 kg
Längd: ca 174 cm
BMI: 21,5 - normal vikt
Midja: 72-74 cm
Byst: Det skulle ni gärna vilja veta, eller hur??
Sivilstatus: Singel, boendes med min familj
Favoritfärg: Blå
Klädstil: Bekväm, framför allt. Men utseendemässigt så är rockabilly-klänningar fina.
Månadspeng: 500 kr
Drömjobb: Kock
Antal närmre vänner: Fyra
Temprament: Lätt glad, lätt arg. Visar mycket känslor för dem jag känner väl.
Någonting mer ni undrar om mig? För i så fall: Kommentera bara en fråga så kan ni få svar!
Besök http://www.iform.se/Crosslink.jsp?d=977&a=4326 för att se vilket BMI du har!
Namn: Rebecka (efternamnet får jag inte skriva för mamma)
Ålder: 15 år
Vikt: ca 65 kg
Längd: ca 174 cm
BMI: 21,5 - normal vikt
Midja: 72-74 cm
Byst: Det skulle ni gärna vilja veta, eller hur??
Sivilstatus: Singel, boendes med min familj
Favoritfärg: Blå
Klädstil: Bekväm, framför allt. Men utseendemässigt så är rockabilly-klänningar fina.
Månadspeng: 500 kr
Drömjobb: Kock
Antal närmre vänner: Fyra
Temprament: Lätt glad, lätt arg. Visar mycket känslor för dem jag känner väl.
Någonting mer ni undrar om mig? För i så fall: Kommentera bara en fråga så kan ni få svar!
Besök http://www.iform.se/Crosslink.jsp?d=977&a=4326 för att se vilket BMI du har!
Matten blir en ritstund
På lektionen då man egentligen bör sitta och koncentrera sig på svåra matte-tal i sin arbetsbok, så sitter jag oftast med pennan och ritar i blocket. Det är inte ett bra tecken att jag låter mig själv slöa så mycket, men ändå sitter jag och latar.
Nåja, man får väl bättre betyg i bild istället...
Den här bilden ritade jag för några matte-lektioner sedan.
Nåja, man får väl bättre betyg i bild istället...
Den här bilden ritade jag för några matte-lektioner sedan.
Söta bilder
Idag tittade jag runt på gamla bilder i datorn. Där såg jag på Frasse och Roffe som små kattungar, vilket fick mig att bli alldeles varm om hjärtat. De är för mig lika söt nu som de var då, för de är ju trots allt mina små älsklingskissar!
Säg mig: Är de inte bara för söta?
Frasse har alltid haft ett sinne för humor...
På bilden befinner sig Roffe i en av våra tofflor, han var ju alltid så busig (innan kastreringen).
Lockigt hår
Jag kan inte låta bli ifrån att älska lockigt hår. Det är så fint! Jag skulle göra nästan vad som helst för att få sådana där snygga, naturliga lockar. Jag vet att det innebär mer arbete, men det vore ändå värt att offra lite extratid åt det.
Min kusin har natuligt fina lockar, verkligen vackra. Hon tycks dessvärre inte vara fullt medveten om det ännu... Men när hon blir äldre så inser hon hur fint hår hon egentligen har!
Min kusin har natuligt fina lockar, verkligen vackra. Hon tycks dessvärre inte vara fullt medveten om det ännu... Men när hon blir äldre så inser hon hur fint hår hon egentligen har!
Nu ser jag att det här inte är äkta, naturliga lockar ... men det är snyggt ändå!
10 minuter sen
Idag upplevde jag en av de tillfällen man tycker är de värsta i sitt liv. Usch och fy! Stress är så jobbigt.
Allt började med att jag skulle till idrotten. Jag var precis i tid dit, så jag borde ha sett skymten av mina klasskamrater i omklädningsrummet innan de sticker ner till gymnastikrummet (de är lite snabbare än mig).
Men när jag väl var där så var det tomt. "Nåja, de har väl hunnit ta sig dit lite tidigare den här gången", tänkte jag och var på väg att gå och byta om. Men så plötsligt kom sjuorna ifrån gympasalen, vilket var underligt eftersom mina klasskamrater då brukar stanna i omklädningsrummet tills de lämnat gymnastiken. Konstigt...
När alla sjuor befann sig i omklädningsrummet så gick jag därför och tittade efter mina klasskompisar i gympan, men ingen var där! Jag blev då plötsligt stressad. Hade sett fel på schemat? Vilken lektion var det då? Hade jag gått fel? Vart skulle jag gå?
Snabbt så sprang jag därför till mitt skåp, där mitt schema låg. Så där försäkrade jag mig om att jag faktiskt sett rätt, det var idrott! Men varför var då ingen där?
Då sprang jag tillbaka till gympan, och denna gång påmindes jag om att jag kanske borde se på lappen som vår lärare varje gång tejpar på ytterdörren. Den har vi för att veta vart vi ska vara, men eftersom vi inte behövt använda oss av den på länge så hade jag helt glömtbort den! På lappen stod det att vi skulle vara i "Bionärhallen", en gymnastiksal ca hundra meter därifrån.
Så jag fick återigen springa. Springa, springa och springa. Jag flåsade, men var tvungen att fortsätta springa. När jag äntligen var framme så var det bara att direkt att byta om. För allt detta springande så hade jag ändå gjort allt strul ganska snabbt. Och inte hade jag egentligen hoppat över en del av idrotten, för det där springandet var mer idrott än jag annars brukar ha på idrottstimmarna i skolan!
Jag kan enkelt sammanfatta hela händelsen med: Gå dit, springa tillbaka, springa tillbaka, springa vidare och byta om.
Allt började med att jag skulle till idrotten. Jag var precis i tid dit, så jag borde ha sett skymten av mina klasskamrater i omklädningsrummet innan de sticker ner till gymnastikrummet (de är lite snabbare än mig).
Men när jag väl var där så var det tomt. "Nåja, de har väl hunnit ta sig dit lite tidigare den här gången", tänkte jag och var på väg att gå och byta om. Men så plötsligt kom sjuorna ifrån gympasalen, vilket var underligt eftersom mina klasskamrater då brukar stanna i omklädningsrummet tills de lämnat gymnastiken. Konstigt...
När alla sjuor befann sig i omklädningsrummet så gick jag därför och tittade efter mina klasskompisar i gympan, men ingen var där! Jag blev då plötsligt stressad. Hade sett fel på schemat? Vilken lektion var det då? Hade jag gått fel? Vart skulle jag gå?
Snabbt så sprang jag därför till mitt skåp, där mitt schema låg. Så där försäkrade jag mig om att jag faktiskt sett rätt, det var idrott! Men varför var då ingen där?
Då sprang jag tillbaka till gympan, och denna gång påmindes jag om att jag kanske borde se på lappen som vår lärare varje gång tejpar på ytterdörren. Den har vi för att veta vart vi ska vara, men eftersom vi inte behövt använda oss av den på länge så hade jag helt glömtbort den! På lappen stod det att vi skulle vara i "Bionärhallen", en gymnastiksal ca hundra meter därifrån.
Så jag fick återigen springa. Springa, springa och springa. Jag flåsade, men var tvungen att fortsätta springa. När jag äntligen var framme så var det bara att direkt att byta om. För allt detta springande så hade jag ändå gjort allt strul ganska snabbt. Och inte hade jag egentligen hoppat över en del av idrotten, för det där springandet var mer idrott än jag annars brukar ha på idrottstimmarna i skolan!
Jag kan enkelt sammanfatta hela händelsen med: Gå dit, springa tillbaka, springa tillbaka, springa vidare och byta om.
Bloggpausen är över
Nu är jag tillbaka!
Efter min längsta bloggpaus någonsin, bestående av fyra dagar, så har är jag återigen redo att skriva. Jag har egentligen ingen förklaring till mitt plötsliga avbrott, men jag antar ändå att det inte är sista gången det händer. Jag tänker helt enkelt inte skriva när jag inte har lust för det, och de tidigare dagarna har jag drabbats av den oturen att känna så. Men nu är det äntligen ändring på det, för nu är skrivarlusten tillbaka, fylld med fantasi och idéer!
Jag kan också berätta att jag under denna "icke-skrivartid" fått försämrad koll på datumet. Jag brukar i normalt vis lära mig och komma ihåg datumet när jag läst det repeterande gånger på min blogg, men idag var jag helt vilse när jag försökte klura ut att det faktiskt var den 9:onde.
Efter min längsta bloggpaus någonsin, bestående av fyra dagar, så har är jag återigen redo att skriva. Jag har egentligen ingen förklaring till mitt plötsliga avbrott, men jag antar ändå att det inte är sista gången det händer. Jag tänker helt enkelt inte skriva när jag inte har lust för det, och de tidigare dagarna har jag drabbats av den oturen att känna så. Men nu är det äntligen ändring på det, för nu är skrivarlusten tillbaka, fylld med fantasi och idéer!
Jag kan också berätta att jag under denna "icke-skrivartid" fått försämrad koll på datumet. Jag brukar i normalt vis lära mig och komma ihåg datumet när jag läst det repeterande gånger på min blogg, men idag var jag helt vilse när jag försökte klura ut att det faktiskt var den 9:onde.
Underlig gubbe
Efter en stunds väntade dök taxin upp för att hämta mig. Det var skönt att sätta mig i värmen och känna den lättnande känslan av veta att mitt Nationella prov var avklarat (detta hände i torsdags).
Då skulle chauffören köra en gammal man innan han kunde köra mig hem, så vi hämtade upp en gubbe från systembolaget. Han hade köpt lite vin som hann höll i handen och talade med någon annan äldre man medan han klev in i bilen.
Han var minst sagt fräck i munnen, för ut flög det svordomar titt som tätt. Han var högljudd och talade om det ena och det andra. Han nämnde till och med någonting om min grannes jobb...
Man skulle kunna tro att han var full såsom jag beskriver honom, men det skulle förvåna mig om han faktiskt var det. Han luktade nämligen inte sprit, någonting jag skulle känna doften av på tio mils avstånd (OK, jag kanske överdrev... Men åtmistone tre meter)!
När taxin rullade vidare så började det pipa i bilen, varefter gubben undrade vad det var som lät. Han hade en kraftig dialekt och talade någonting liknande som detta: "Va e de som blinker?" Man skulle kunna undra vad "blinker" betyder, men i sammanhanget förstod jag att det menades med "piper". Så taxichauffören svarade att ljudet kom ifrån bilen, eftersom han inte satt på sig bältet. Men han brydde sig inte, utan sa att den fick fortsätta pipa tills den gav upp. Men varför kunde han inte bara ha tagit på sig bältet så vi slapp det irriterande ljudet?
Och så började han pladdra om alla dessa "värdelösa" lagar som poliser lägger ner tid på, när det finns så många andra hemskare brott att bry sig om. Men om alla vore som honom så skulle antagligen fler människor ha dött i bilolyckor, för tänk så många liv som bilbältet faktiskt har räddat genom åren!
Plötsligt svängde vi in vid en mack, och gubben klev ut. Chauffören vände sig om mot mig och sa: "Han skulle visst handla någonting på vägen först." Till slut så döck gubben slutligen upp, nu med en Expressen i handen.
Äntligen var vi framme vid gubbens hus. Han var (som sagt) underlig, men också mycket artig. Han tackade så hjärtligt för skjutsen och vi körde iväg. Jag tyckte inte att gubben varit dum, snarare motsatsen. Han var trevlig och pratglad, men lite virrig bara.
Egentligen har inte Kronblom någonting med det här inlägget att göra, men eftersom både han och gubben jag skriver om faktiskt är gubbar så får det duga.
Då skulle chauffören köra en gammal man innan han kunde köra mig hem, så vi hämtade upp en gubbe från systembolaget. Han hade köpt lite vin som hann höll i handen och talade med någon annan äldre man medan han klev in i bilen.
Han var minst sagt fräck i munnen, för ut flög det svordomar titt som tätt. Han var högljudd och talade om det ena och det andra. Han nämnde till och med någonting om min grannes jobb...
Man skulle kunna tro att han var full såsom jag beskriver honom, men det skulle förvåna mig om han faktiskt var det. Han luktade nämligen inte sprit, någonting jag skulle känna doften av på tio mils avstånd (OK, jag kanske överdrev... Men åtmistone tre meter)!
När taxin rullade vidare så började det pipa i bilen, varefter gubben undrade vad det var som lät. Han hade en kraftig dialekt och talade någonting liknande som detta: "Va e de som blinker?" Man skulle kunna undra vad "blinker" betyder, men i sammanhanget förstod jag att det menades med "piper". Så taxichauffören svarade att ljudet kom ifrån bilen, eftersom han inte satt på sig bältet. Men han brydde sig inte, utan sa att den fick fortsätta pipa tills den gav upp. Men varför kunde han inte bara ha tagit på sig bältet så vi slapp det irriterande ljudet?
Och så började han pladdra om alla dessa "värdelösa" lagar som poliser lägger ner tid på, när det finns så många andra hemskare brott att bry sig om. Men om alla vore som honom så skulle antagligen fler människor ha dött i bilolyckor, för tänk så många liv som bilbältet faktiskt har räddat genom åren!
Plötsligt svängde vi in vid en mack, och gubben klev ut. Chauffören vände sig om mot mig och sa: "Han skulle visst handla någonting på vägen först." Till slut så döck gubben slutligen upp, nu med en Expressen i handen.
Äntligen var vi framme vid gubbens hus. Han var (som sagt) underlig, men också mycket artig. Han tackade så hjärtligt för skjutsen och vi körde iväg. Jag tyckte inte att gubben varit dum, snarare motsatsen. Han var trevlig och pratglad, men lite virrig bara.
Egentligen har inte Kronblom någonting med det här inlägget att göra, men eftersom både han och gubben jag skriver om faktiskt är gubbar så får det duga.
Misslyckad tanketid
Imorgon gäller den skriftliga delen av Nationella provet i svenska. Jag är förvånad att jag kan ta det så pass lugnt som jag gör, trots att jag känner mig som en bomb som snart kommer att explodera av stress.
Svenskan är väldigt viktig för mig, jag vill verkligen inte sänka mitt betyg i det ämnet. Om jag inte sänker så kommer jag ändå att känna mig så besviken på mig själv. "Jag vet att jag kan göra bättre", känner jag alltid efter någonting jag inte känner mig fullt nöjd med. Men varför gör jag det inte bättre då, om jag verkligen kan?
Egentligen borde jag sitta och fundera just nu, på vad jag kan få i uppgift att skriva imorgon. Men ändå sitter jag här nu och skriver.
Temat till skrivuppgiften vi imorgon måste skriva är natten.
Ikväll har jag inte varit mig själv, mitt temprament har varit ovanligt högt, och jag har blivit irriterad av det minsta lilla störningsmoment. Det är inte så jag mår bra utav att vara, så just nu mår jag inte så bra. Men jag ska inte klaga, det är säkert många tonåringar i Sverige som sitter och stressar för samma sak som jag just nu. Så jag kan väl ingenting annat än hoppas på att det går bra för dem och mig själv imorgon.
Önska mig lycka till, snälla!
Svenskan är väldigt viktig för mig, jag vill verkligen inte sänka mitt betyg i det ämnet. Om jag inte sänker så kommer jag ändå att känna mig så besviken på mig själv. "Jag vet att jag kan göra bättre", känner jag alltid efter någonting jag inte känner mig fullt nöjd med. Men varför gör jag det inte bättre då, om jag verkligen kan?
Egentligen borde jag sitta och fundera just nu, på vad jag kan få i uppgift att skriva imorgon. Men ändå sitter jag här nu och skriver.
Temat till skrivuppgiften vi imorgon måste skriva är natten.
Ikväll har jag inte varit mig själv, mitt temprament har varit ovanligt högt, och jag har blivit irriterad av det minsta lilla störningsmoment. Det är inte så jag mår bra utav att vara, så just nu mår jag inte så bra. Men jag ska inte klaga, det är säkert många tonåringar i Sverige som sitter och stressar för samma sak som jag just nu. Så jag kan väl ingenting annat än hoppas på att det går bra för dem och mig själv imorgon.
Önska mig lycka till, snälla!
En bit på väg
För er som var med och läste min blogg runt nyår minns säkert att jag gav ett nyårslöfte som skulle gälla år 2009. Löftet var att laga nyttigare mat, motionera mer och att bli sundare. Så här har min utmaning gått:
Positivt:
* Jag har undvikit mycket godis
* Jag har lagat lite mer nyttig mat
* Att motionera har blivit av lite mer än tidigare
* Jag väger nu ca 1 kg mindre
* Jag har läst om nyttiga tips, men inte riktigt hunnit ta del av dem än (har nästan precis läst om det)
* Jag mår lite bättre fysiskt
* Min koncentration har blivit lite bättre
Negativt:
* Den största delen av mitt liv består fortfarande av att vara inomhus
* Jag tillbringar knappt någon tid utomhus, så att jag har mörka ringar under ögonen
* Är ganska stillasittande i övrigt
Jag är ganska nöjd, även om jag inte gjort så stora förändringar. Men lite ansträngning kan göra stor skillnad i det långa loppet, så jag ser gott på hur det gott hittills. Och jag fortsätter såklart med detta, men i långsam takt. Jag vill inte att det ska bli till bantning, det är inte bra för människor i min ålder.
Så ni vet så är inte viktnedgång det jag vill åstakomma med detta, utan bara att må bättre och känna mig med pigg på dagtid. Därför vet jag att jag har rätt till att unna mig lite onyttigt godis ibland. Det får ju inte gå i överdrift, och på så sätt tror jag att det är bra för en människa med lite gotta också.
Alla hjärtans dag är nära
Nu återstår bara tio dagars väntan kvar tills den "Stora glädjedagen" är här. Vi får hoppas att vi klarar oss utan att spricka av förväntan.
Till denna dag har jag lagt ner extra tid för att skriva en dikt om Alla hjärtans dag:
Alla hjärtans dag tar slut alltför snabbt,
borta är dagen efter ett besök så knappt.
Vi vill ha det roliga kvar en längre tid,
för att ge våra familjer större glädje och frid.
Så därför är det bäst att passa på och njuta,
för det är då som Amor kärlekspilar ska skjuta.
Alla ska vi denna dag bry oss ännu mer,
för att vi glada till nästa år ska bli desto fler.
Geléhjärtan kommer det bli gott om, tro mig!
Till denna dag har jag lagt ner extra tid för att skriva en dikt om Alla hjärtans dag:
Alla hjärtans dag tar slut alltför snabbt,
borta är dagen efter ett besök så knappt.
Vi vill ha det roliga kvar en längre tid,
för att ge våra familjer större glädje och frid.
Så därför är det bäst att passa på och njuta,
för det är då som Amor kärlekspilar ska skjuta.
Alla ska vi denna dag bry oss ännu mer,
för att vi glada till nästa år ska bli desto fler.
Geléhjärtan kommer det bli gott om, tro mig!
Läbbigt värre
Idag läste jag ett inlägg ifrån www.virpi.blogg.se där hon skrev om en man som försökt smuggla med två duvor i byxorna, någonting som kan sluta med upp till tio års fängelse. Men vad jag kom att tänka på var inte det ogenomtänkta försöket av att smuggla duvor, utan hans mycket håriga ben (besök virpis blogg för bild). Det fick mig att återigen påminnas om en liten historia som jag och min familj upplevt tillsammans.
Vi skulle åka med på en kryssningsresa över natten. Vi var alla positiva och glada.
När vi äntligen klev ombord på båten så var det första vi gjorde att besöka våra hytter. De var som vanligt trånga och mysiga. Och fortfarande så var allt glatt och positivt.
Jag minns inte om det var just då eller på kvällen, men när min bror Robert skulle krypa upp i sin säng (han var yngre då) så hittade han någonting "jättehemskt" liggandes där. Plötsligt blev han förskräckt och kallade på mamma. Vad som låg där var nämligen ett stort, mörkt, krulligt hårstrå, någonting väldigt skrämmande för ett barn i hans ålder.
Mamma kunde inte hålla sig från skratt, detta var någonting som hon aldrig skulle glömma, dagen då Robert hittade ett "läbbigt" hårstå på sin säng. Hon fick också flytta på hårstrået, hon är ju trots allt van med sådant. Hon jobbar som distriktsköterska och har genom åren sett många liknande saker.
Jag kan också säga att varken jag eller Robert vågade sova där, trots att hårstrået var borttaget. Där fick mamma eller pappa tillbringa natten istället.
Vi skulle åka med på en kryssningsresa över natten. Vi var alla positiva och glada.
När vi äntligen klev ombord på båten så var det första vi gjorde att besöka våra hytter. De var som vanligt trånga och mysiga. Och fortfarande så var allt glatt och positivt.
Jag minns inte om det var just då eller på kvällen, men när min bror Robert skulle krypa upp i sin säng (han var yngre då) så hittade han någonting "jättehemskt" liggandes där. Plötsligt blev han förskräckt och kallade på mamma. Vad som låg där var nämligen ett stort, mörkt, krulligt hårstrå, någonting väldigt skrämmande för ett barn i hans ålder.
Mamma kunde inte hålla sig från skratt, detta var någonting som hon aldrig skulle glömma, dagen då Robert hittade ett "läbbigt" hårstå på sin säng. Hon fick också flytta på hårstrået, hon är ju trots allt van med sådant. Hon jobbar som distriktsköterska och har genom åren sett många liknande saker.
Jag kan också säga att varken jag eller Robert vågade sova där, trots att hårstrået var borttaget. Där fick mamma eller pappa tillbringa natten istället.
Längre hår
För drygt en månad sedan nu så bestämde jag mig slutligen för att börja spara ut mitt hår igen (på huvudet!) Och det håller jag fortfarande på med att göra nu. Det som jag tycker är så roligt är att jag faktiskt kommit en bit på vägen än så länge, för om man jämför med tidigare bilder så är det åtminstone någon/några centimeter längre.
Den här bilden togs ... ja, för drygt en månad sedan, kanske en och en halv när man tänker efter...
(För er som sett den här bilden på min blogg tidigare: Ni har rätt, det är snart dags att byta bild, jag har använt den ganska mycket nu.)
Det är kanske inte en sådan stor skillnad när man ser det på bild, men för mig är det väääldigt långt jämfört med tidigare. Man måste ju se det positiva i det hela.
(Ursäkta den starka blixten, men det tycks inte gå något bra för mig när det gäller fotning med min kamera.)
Den här bilden togs ... ja, för drygt en månad sedan, kanske en och en halv när man tänker efter...
(För er som sett den här bilden på min blogg tidigare: Ni har rätt, det är snart dags att byta bild, jag har använt den ganska mycket nu.)
Det är kanske inte en sådan stor skillnad när man ser det på bild, men för mig är det väääldigt långt jämfört med tidigare. Man måste ju se det positiva i det hela.
(Ursäkta den starka blixten, men det tycks inte gå något bra för mig när det gäller fotning med min kamera.)
Livets viktigaste beslut
Nu är det äntligen över.
Alla dessa funderingar och tankar är lösta. Jag har äntligen gjort ett beslut som jag inte tänker ändra. Min framtid kommer bestå av stora delar arbetstid, och därför är det väldigt avgörande vad jag jobbar med. Om jag gjort rätt beslut är inte säkert än, men det känns skönt att äntligen ha lämnat in utskriften om mitt gymnasieval. Nu kan jag äntligen lämna oroligheterna bakom mig.
Imorgon är det för sent att välja en ny linje, om man inte har tålamod att vänta i flera månader för att välja om, i så fall man ångrat sitt val. Men jag är inte lika säker på att man har lika stor chans att komma in på den linje man vill ha då, och bäst är det ju att ligga på den säkra sidan.
Mitt val blev slutligen Hotell- och Restauranglinjen, trots att jag lagt stora tankar om att välja Livsmedelsutbildningen. Det sägs att det ska vara mindre stressigt där.
Restaurangutbildningen har varit min dröm för länge för att inte ge det en chans, trots att det kan bli problem med mitt handtvättande stup i kvarten. Förhoppningsvis blir jag av med en del av mina överdrivna hygiensnojor när jag går där.
Mamma säger att det här valet inte är det viktigaste beslutet i livet, för man kan ju trots allt byta om man känner att det inte är ens grej. Men det är inte min stil att ge upp på det viset, då finns risken att jag hellre lider igenom alla år istället. Jag vill inte att tiden man spenderat där ska ha varit i onödan, bara för att sedan ge upp.
Men det är så klart, att laga mat är ju bra att ha erfarenheter kvar hela livet. Så ... vi får helt enkelt se hur det blir i framtiden.
Alla dessa funderingar och tankar är lösta. Jag har äntligen gjort ett beslut som jag inte tänker ändra. Min framtid kommer bestå av stora delar arbetstid, och därför är det väldigt avgörande vad jag jobbar med. Om jag gjort rätt beslut är inte säkert än, men det känns skönt att äntligen ha lämnat in utskriften om mitt gymnasieval. Nu kan jag äntligen lämna oroligheterna bakom mig.
Imorgon är det för sent att välja en ny linje, om man inte har tålamod att vänta i flera månader för att välja om, i så fall man ångrat sitt val. Men jag är inte lika säker på att man har lika stor chans att komma in på den linje man vill ha då, och bäst är det ju att ligga på den säkra sidan.
Mitt val blev slutligen Hotell- och Restauranglinjen, trots att jag lagt stora tankar om att välja Livsmedelsutbildningen. Det sägs att det ska vara mindre stressigt där.
Restaurangutbildningen har varit min dröm för länge för att inte ge det en chans, trots att det kan bli problem med mitt handtvättande stup i kvarten. Förhoppningsvis blir jag av med en del av mina överdrivna hygiensnojor när jag går där.
Mamma säger att det här valet inte är det viktigaste beslutet i livet, för man kan ju trots allt byta om man känner att det inte är ens grej. Men det är inte min stil att ge upp på det viset, då finns risken att jag hellre lider igenom alla år istället. Jag vill inte att tiden man spenderat där ska ha varit i onödan, bara för att sedan ge upp.
Men det är så klart, att laga mat är ju bra att ha erfarenheter kvar hela livet. Så ... vi får helt enkelt se hur det blir i framtiden.
Grattis!
Priset var en Lypsyl Original.
För nästan en månad sedan skapade jag en liten smårolig tävling för alla bloggbesökare. Och igår var den senaste dagen att tävla, vilket betyder att jag idag har utsett en vinnare.
Bara så ni vet så har allt gått rättvist till, för jag har lottat ut vinnaren opartiskt.
Som ni kanske förstod med bilden så var det min Mamma (Viola) som vann tävlingen. Grattis!
