Rebban

I samband med att jag bestämde mig för att bli kvitt mina mörka ringar under ögonen så tog jag mig en promenad och stickade. Jag gick längs vägen då jag upptäckte att min två katter Frasse och Roffe följde med mig.
   "Nåja", tänkte jag. "Visst får de följa med!" Jag visste att de inte skulle stå till besvär, snarare motsatsen. Allt de gjorde var att busa och vara snälla, och att de följde mig var bara en del i leken.
   Så fortsatte jag att gå, stickandes för mig själv. Jag tittade bakåt ibland för att se om de var med, och det var de tills de till slut gav upp och stannade vid "Linnéas hus". Men jag fortsatte gå som vanligt...
   Till slut kom mamma och pappa och hämtade mig när de väl var på väg hem ifrån jobbet, så jag fick åka med dem i bilen hem.
   När vi kom hem så hade redan Frasse tagit sig dit, men Roffe var fortfarande ute. Det hade gått en tid, så det var inte förvånande att han tagit sig hem före mig. Det var snarare förvånande att Roffe inte tagit sig hem tillsammans med Frasse.
   Jag och pappa följde med mamma och Robert till deras bågskytteträning och när vi kom hem så fanns det fortfarande ingen skymt av Roffe, och det hade gått timmar sedan promenaden. Vi blev bekymrade och satte oss i bilen för att leta efter honom.
   När vi åkte bil till stället där jag såg honom sist (Linnéas hus) så stannade vi för att ropa efter honom. Då hörde vi ett plötsligt jamande, och se! Där var han.
   Han gosade efter flera timmars väntan (jag dök ju aldrig upp på väg hem från promenaden, för jag fick ju skjuts tillbaka), men så fort vi körde iväg med honom i bilen så blev han orolig. Men vi var snabbt hemma då han fick smaka på godis och träffa Frasse. Och på tal om Frasse; varför lämnade han Roffe där helt ensam?!

 
Stackars Roffe... Där satt han och väntade i timmar på att jag skulle återvända när Frasse hade lämnat honom ensam på ett område han inte brukar vara.
   Roffe är en väldigt liten och osäker katt, så man har anledning att vara oroad när han gör någonting mot det normala. Då kan någonting ha hänt, för det är inte säkert att han vågar allt. I detta fall vågade han inte ta sig hem utan hjälp...

Min katt, Frasse, har börjat tappa vinterpälsen, så mamma började kamma honom för att få bort den "lösa pälsen". Vi lyckades kamma ihop väldigt mycket hår, då mamma fick en idé. Hon knölade ihop det till en knöp och gav det till Frasse. Hon ville se hur han reagerade mot någonting som liknar en mus, men som luktar som honom själv.
   Stackars Frasse, för utan att han inser det så har han lekt med sitt eget hår... Han lekte nämligen med sin pälstuss som om det vore en helt vanlig leksaksmus.
   Här är några bilder på honom när han leker:

 
Här leker han.

 
Här tuggar han på sin pälsboll.

 
Och här leker han igen.

Tänkte att jag kanske kunde publicera några söta kattbilder, för trevlighetens skull. De är ju så gulliga, och man blir så glada av att se dem!

 
  
 
Visst känner du dig väl gladare nu, efter att ha tittat på lite söta katt-bilder? För jag känner mig åtminstone gladare!

Jag förstår inte varför, men nästintill varje gång jag eller någon i min familj kliver ur duschen så rusar Roffe in i badrummet. Därefter kryper han in i duschhörnan och sätter sig. Där sitter han bara och stirrar. Men om han gör någonting annat än att stirra så är det ingenting mer spännande än att slicka upp vattnet som ligger på golvet.
   Jag önskar att jag kunde vara lika lättroad som honom ... eller gör jag verkligen det...?

 
Här sitter han med blicken på löddret som blivit över ifrån duschen.

I en lång tid nu har katterna visat sitt missnöje över deras slitna, gamla klösbräda, genom att vässa klorna på våra kära soffor istället. Därför har vi i bestämt att skaffa dem en ny, men det har inte blivit av. På senaste tiden har jag själv erbjudit att betala för en klösbräda, men samma svar lyder ifrån mamma ändå: "Vi kan tänka på det ett tag...". Men om man hela tiden "tänker" så blir ju ingenting gjort! Katterna får ju inte saker (mer än godis) så ofta, så varför ska det vara så svårt för oss att ge dem någonting de faktiskt behöver?
   Nä, nu får det vara dags för oss att lyfta våra lata arslen och göra någonting åt saken! Hade katterna haft förmågan att tjata, så skulle de göra det. Och inte är det egentligen bara katterna som skulle göra det, pappa gör det nästan varje dag. Det är nämligen han som älskar sofforna som blir sönderklösta, eftersom det var någon "Edit" i hans släkt som lät honom ärva soffgruppen när hon dog. Därför blir han så förtvivlad när han ser hur de ständigt klöses sönder och sjunker i skick för var dag som går.

 
Så här ser katternas sönderklösta klösbräda ut.

 
Så här ser pappas sönderklösta soffor ut.

   

Det här är några av alla busbilder jag tog.

Man kan inget annat än skratta när man ser verket av små lortiga tassar på golvet. Det märks vem som strövat runt i huset när man befunnit sig i skolan.

 
Inte nog med de lortiga tasspåren, golvet är också fyllt med repor som katterna orsakat när de busat runt med sina klor. Så tänkt på detta i så fall ni funderar på svart trägolv då ni äger minst en katt: Svart golv går inte ihop med busiga katter!

Igår var min mormor och morfar på besök. Vi tog en liten pratstund tillsammans, då vi gled in till ämnet om katterna. Morfar hade observerat att katterna blivit rundare, vilket hade hänt under tiden vi befann oss i Danmark. Farmor hade då matat dem, men troligen lite för mycket, för nu är de nämligen knubbigare - speciellt Frasse som fått som hängande fettbollar under magen, det är så han blir vid övervikt.

                                                      
Frasse väger 7 kg!                                                               Roffe väger 5 kg.
  Han är en storvuxen katt,                                                    För att vara en så pass liten
men 7 kg är verkligen stort!                                                katt så är 5 kg för mycket,
(Detta är en fin, men gammal, bild.)                                    hans storlek liknar mer en
                                                                                            stor kattunges.

Ett tecken på övervikt hos katter är att de liknar en stor mus när de sitter ner mot marken. Kom också ihåg att stor övervikt kan orsaka förkortad livslängd, precis som för oss människor.

Tro det eller ej, men min katt har naglar. De skiljer sig såklart ifrån våra, men det är helt klart naglar. Sådana har han på alla kuddar (kattfingrar), men inte på baktassarna. Det är underligt, för så vitt jag vet så har ingen katt naglar under sina klor. Min andra katt, Frasse, har t.ex. inte det.
   Jag skulle beskriva naglarna som runda och lite utstående. När de växt sig för långa så trillar de bara av och växer ut på nytt igen. De är smått färgade, precis som en del kan vara för oss människor också. Skulle det visa sig att inte vara en nagel så vet jag inget annat det kan vara.
   Vad jag vill att ni ska veta är att hans naglar inte är äckliga. De syns inte på långt håll och blir inte värst långa heller. Det är bara sött, han är ju faktiskt en speciell katt.


Det är kanske svårt att se det på bilden, men ovanpå hans rosa "kudde" så är det en fläck längst upp (under klon), det är en nagel.