Gillar inte Maud Olofsson



Jag vet att det kanske låter gammalt, men jag måste få säga att jag inte tycker om Maud Olofsson...
   Varför gör jag inte det? Jo, för att hon plötsligt kan ändra stora åsikter. Om man verkligen står för sin sak så håller man väl fast vid den livet ut. Och om man är politiker, som ägnar den största delen av att arbeta med liknande, så borde man väl ändå jobba med det för att vilja förändra och påverka Sverige, inte för att byta åsikter när man inser att man antagligen tjänar mer pengar på att ändra tycke om någonting (som kan få förödande konsekvenser i framtiden).
   Som ett exempel på någonting som jag tyckte (och tycker) är väldigt dumt var när hon plötsligt tyckte att man skulle fortsätta med kärnkraft i Sverige. Kärnkraft?! Är kvinnan galen??

Låt mig ge er min syn på kärnkraft:
 
Kärnkraft är en en del av framtidens död. För att få kärnkraft att försvinna så behöver det ligga begravt  i miljontals av år innan det är borta! Och hur ska framtidens människor veta var det ligger kärnkraft begravet om några tusen år?
   Bara för att en del människor vill ha tillfällig lyx så ska natur och framtid stå hotad! Det finns andra lösningar. Är inte politiker till för att göra Sverige bättre?

Om ni inte alls håller med mig så är det bara att lägga en kommentar, för det här är vad jag tycker. Alla har vi rätt att tycka som vi vill, så skriv gärna om din syn på saken.

Annika Östberg-morden

Läs texten på den här sidan: http://aftonbladet.se/nyheter/article4861291.ab.

Efter att ha läst den texten så har min uppfattning på Annika Östberg-morden fått en annan synvinkel. Han som skrivit det har nog rätt, hon var medskyldig. Men ändå kan jag inte sluta tycka att det är rätt att hon släpps ut.
   Jag har hört att hon var hög under tiden då brotten skedde, och då är man inte längre den person som man vanligtvis brukar vara. Och dessutom tror jag inte att det är många som skulle våga ställa sig emot sin pojkväns handlingar då han har ett laddat vapen i handen, och är i fullt stånd att skjuta på poliser.
   Men så är hon ju fortfarande skyldig som medhjälpare, för hon hade ju ändå följt med pojkvännen och hjälpt honom under hela händelserna. Visst, låt henne betala av sitt straff, men varför möta henne med en sådan misstänksamhet när hon kommer tillbaka. Hon var yngre, hög och troligen förvirrad. Efter 28 år i fängelset så har hon väl ändå lärt sig rätt och fel? Hon kommer att ha ögonen fästa på sig, så det finns ingen chans att hon skulle göra någonting brottsligt undanmärkt. Och så tror jag inte heller att hon skulle göra någonting liknande igen heller, för nu är hon äldre och klokare. Och "ren i kroppen" också. Det har ju gått 28 år, och på den tiden kan vem som helst förändrats!
   Att hon tidigare dömts för ett dråp var ju långt ifrån bra, men gjort är gjort. Det bästa man kan göra av situationen idag är att försöka ställa allt tillrätta så mycket som möjligt. Jag tror på att hon är förändrad till det bättre nu.
   Nu har jag däremot läst på internet att hon inte var drogpåverkad i samband med morden, vilket rör om kring tankarna. Är det sant? För i så fall vet inte jag var jag står i mina åsikter och tankar...


På väg uppåt

Det känns som att jag vågar mer och mer, för var dag som kommer. Det kanske beror på att människor runtomkring mig har mognat, men för att framför allt jag har gjort det. Och det känns riktigt bra att inte längre behöva grubbla igenom varje tusende tanke innan jag vågar säga någonting, utan att bli rädd för att se ut som en total idiot bland de som visar sig självsäker inför att tala högt i klassen.
   De flesta i min klass har visat sig vara schysta, så det har jag dem att tacka för. Och ett plus är också att jag känner mig mer nöjd med mina nuvarande vänner än de som jag hade tidigare, för de visade sig vara ... bortom min smak inom vänskapen. Men nu känns allt rätt, så nu är det bara att fortsätta njuta av livet!

Nej till "nano"blogg

Idag hörde jag att det skapats en ny typ av blogg - Nanobloggen. Ett typiskt inlägg i en nonoblogg skulle då bara innehålla ett ord, annars var det inte ett nanoinlägg.
   Men det får mig att fundera... Hur intressant blir det med ett inlägg bestående av bara ett ord? Då kommer det ju antagligen bara att vara en massa bilder, och det är ju främst texten som man vill läsa! För kommer inte det att likna en barnbok på internet mer än ett inlägg då?
   Med detta kan jag säga att det plötsliga modet inom bloggvärlden har spårat ut totalt. Det har helt enkelt gått i överdrift...

(För att visa att text är viktigare än bilder, så ska inte jag publicera någon bild i just detta inlägg.)


Mer för de äldre

Idag fick jag tillfälle att fundera över varför man inte längre ser så mycket av de äldre människorna. Visst, de kanske inte orkar lika mycket när åldern kommer, men hur många möjligheter har vi egentligen gett dem? Vi har knappt gett några speciella dagar eller timmar till dem för att ha roligt, och ändå har många gamla gemensamma intressen. Deras intressen brukar inte heller vara så pass anstängande, så det är ju bra att göra någonting av. Min gammelmormor gillar t.ex. att fika, sticka, få besök, m.m., och jag vet att många andra också tycker att det är kul.
   Om man tänker på det här viset; att man skulle kunna annordna någon gång då och då för dem att ha roligt, så tror jag att många skulle bli gladare. En del pensionärer är ju så deprimerade när de inser att de inte längre är lika pigg och kry som förr, och att dagarna då brukar sluta i att de sitter hemma hela tiden.
   Vi yngre har däremot många olika sporter eller intressen, men ändå är det ingen som gör någonting för våra kära äldre. De förtjänar ju också att ha kul! Men de är inte säkert att de orkar att ta sig i kragen för att göra någonting åt det...

 
"Låt de sista ljuva åren bli de bästa i ditt liv."

Betydelsefullt beröm

Jag fick häromdagen beröm av min lärare. Ibland krävs inget mer för att bli glad (och lite stolt också), så därför har jag kommit till slutsatsen att allt skulle bli så mycket bättre isåfall alla vågade berömma mer!
   Tänk så mycket glädje det sprider av bara några få, ynka ord. Jag blev, personligen, väldigt positiv som vanligt, för det är inte så ofta någon medelklassare som mig hör någonting sådant. Men nästintill varje vecka får jag så god kritik under den lektionen att man vill spricka, trots att man till stor del håller masken.

 
Se på bilden ovanför. Det är så det borde se ut jämt, tycker jag! Men i och för sig ... det får ju inte gå till överdrift heller, tills orden inte betyder någonting längre, för det vill man ju inte heller...


Bananskärarens hemliga fiender

Jag har en äppelskärare, men inte en bananskärare. Varför? Jo, för att mamma tycker att det är en onödig uppfinning. Min uppfattning om den åsikten: Kanske...
   Jag läste alldeles nyss från en blogg att detta kunde vara "Världens mest onödiga pryl", men ändå måste det finnas någonting mer onödigt än detta. T.ex. som växelspakar med diamantsmyckning eller väckarklockor med vibration. (Det är åtminstone någonting jag tycker är onödigt...)
   Men jag kan erkänna: Visst, bananskäraren är ganska onödig, men ändå en lite rolig grej. För vad hade världen gjort utan alla dessa saker som fyller affärerna med babbel och åsikter om onödiga grejer?
   Vilka saker tycker du är extremt onödiga att låtas tillverka?

 
Nu är det dags för Herr Bananskärare att gömma sig ett tag, för nu har det visat sig finnas sivila människor som inte gillar tanken på dess existens...

Det viktigaste först

Jag måste erkänna att en del av alla ämnen vi har i skolan faktiskt är helt onödiga att lära sig. Annat vore det om vi faktiskt har nytta av den lärdom vi får. Som ett exempel kan jag nämna ämnet NO. Vad har vi för nytta av kunskaper som elektricitet när vi avslutat skolan?
   Det enda fall då ämnen som det kan vara till nytta är ju för dem som funderar på att gå en liknande linje i gymnasiet, men det borde vara enkelt att låta elever välja NO som ett extra-ämne någon timme per vecka för att se om det är någonting intressant, istället för att låta hela klassen slösa tid vid onödig lära de inte har någon nytta av.
   Men vad jag egentligen vill komma fram till är att det fattas tillräckligt med tid för sådana viktiga ämnen som Textilslöjd eller Hemkunskap, det vi faktiskt kommer att ha behov av efter skolans slut. För just nu vet jag knappt hur man syr, och kan inte ens trä in en tråd till en symaskin. Och Hemkunskap har vi bara, i genomsnitt, varannan vecka. Det räcker inte!
   Det känns synd att alla nödvändiga kunskaper försvinner ur historien, det som man för i tiden hade stort behov av i hela livet. Mat är man t.ex. tvungen att laga varje dag, och ändå har vi mer lära om NO, som vi antagligen inte kommer att behöva ha användning av senare.
   Skulle jag få ge ett tips om ett viktigare ämne i skolan så skulle det vara Barnlära, för det är skrämmande hur dagens undommar ser på barn. Därför vore det viktigt att försöka måla upp den sanna bilden på barn, som inte bara innebär skrik och gråt, utan också värdefull familjekärlek. Och ovanpå det hela vore det också bra att lära ungdomar hur man kan ta hand om ett barn, för så småningom så är det många som skaffar ett eget, och då är det viktigt att vara väl förberedd om hur man ska gå till väga.

   
Barnlära     Elektronik     Att laga sund mat     Sy eller laga kläder
Om jag ställer dig frågan vilken av dessa fyra alternativ som är oviktigast att lära sig, vad skulle du då svara?

Lockigt hår

Jag kan inte låta bli ifrån att älska lockigt hår. Det är så fint! Jag skulle göra nästan vad som helst för att få sådana där snygga, naturliga lockar. Jag vet att det innebär mer arbete, men det vore ändå värt att offra lite extratid åt det.
   Min kusin har natuligt fina lockar, verkligen vackra. Hon tycks dessvärre inte vara fullt medveten om det ännu... Men när hon blir äldre så inser hon hur fint hår hon egentligen har!


 
Nu ser jag att det här inte är äkta, naturliga lockar ... men det är snyggt ändå!


Angående resultatet...

För ett tag sedan så frågade jag er läsare hur ni fann min blogg. Jag lovade att publicera de namn som svarade på frågan. Därför ska jag också göra det, trots att det bara var två som skrev ett svar! Det är synd att inga fler läste, för då hade det kanske varit roligare att se resultatet... Det var efter den frågan jag insåg att den enda anledningen till så många besökare var för att jag kommenterade deras blogg, inte för att de brydde sig om att läsa min. Det irriterade mig, för det var ganska egoistiskt gjort av dem. Jag hade ju faktiskt läst av intresse, men de var bara sådana människor som ville ha betydelselösa besökssiffror! Anledningen till att de skrev saker som "Aaaahh tycker ja me!" var bara för att jag skulle titta tillbaka på deras blogg. Jag vill ha innerliga besökare, så jag slutade att kommentera hos dem. Jag vill inte att de ska skriva saker på min blogg som inte ens hör med ämnet att göra (om jag inte frågat dem någonting eller de har någonting vettigt att säga).
   Och jag hade rätt, för när jag slutat kommentera hos dem så var det ingen av dem som återvände och kommenterade hos mig längre. Men bättre är det än att ha läsare som egentligen inte bryr sig...

Nåväl, här kommer resultatet:
100% av alla mina besökare hittade min blogg för att jag kommenterade hos dem först.

Och de som deltog i frågan var:

http://virpi.blogg.se/

http://amandiss.blogg.se/

Jag kan också säga att virpi är den enda aktiva bloggerskan som faktiskt läser mig blogg och bryr sig om vad jag skriver. Hon är inte någon sådan där person som bara kommenterar för att få besökare...

Använd BH!

Med risk för att en del personer blir sura över detta inlägg, så skriver jag ändå vad jag tycker. Och det kan ingen människa ändra på. Men om du känner dig träffad, så får du gärna kommentera nedanför. Men kom ihåg att göra det snällt, för annars så tänker inte jag låta det publiceras.

   Är man hemma så spelar det ingen roll vad man gör eller bär på sig, bara ingen bryr sig. Men när man befinner sig på en offentlig plats så är man ju inte säker på hur andra tycker och tänker om de kvinnor som inte tycks tänka sig för när det gäller kläder. Jag är nämligen någon som tycker att det är ... osmakligt .... att se de dallrande, hängiga "sakerna" vara till syn för alla, oavsett om man är ung och har fasta, kurviga former.
   Många har säkert hört att det ökar risken för slöstrutar genom att bära BH, men isåfall får man helt enkelt sova utan en  istället. För när människor bär (speciellt tajta) kläder så syns formerna så tydligt, till och med så tydligt att det inte skulle synas någon skillnad om man hade tröja på sig eller inte! Och att se människor springa runt med bar överkropp vore ju inte så  trevligt, eller hur? Så, snälla: Köp en BH och ha den på dig, för jag vet att jag inte är ensam om att tycka så här...


Jag vill inte att någon ska ta illa upp, men det vore det bästa att förändra sin dåliga vana. Jag har nämligen hört människor tala bakom ryggen på de "BH-lösa", och därför tycker jag att det är bättre att vara medveten om det (så att man kan göra någonting åt saken).

Olagligt elakt

Igår åkte jag buss tillsammans med min vän Matilda. Vi hade precis talat med varandra om att det är starkt av dem som vågar att vara sig själv, trots den ibland orättvisa värld vi lever i. Nästan precis då så klev en "speciellt klädd" tjej in i bussen. Vi båda reagerade på det, men med positiv avsikt. Vi tyckte båda att det var bra gjort att hon vågade stå upp för den hon var, och hur hon ville klä sig.
   Hon satte sig ganska långt bak i bussen, så vi såg henne inte längre framför oss. Men istället hörde Matilda när några tonåringar i vår ålder sa ett ord till henne, då jag var i andra tankar för att lyssna. De sa "Stick!" till tjejen, så hon hade inget annat val än att resa på sig och sätta sig någon annanstans. Det gjorde hon med ett följt "Bra" ifrån den person som tvingat henne att flytta sig.
   Det får en rent ut sagt att bli förbannad hur en människa kan bli behandlad utan anledning! Hon hade inte gjort dem någonting ont när de tvingade henne att lämna sin plats i bussen. Har aldrig hört på maken till en så dålig stil!


Jag - Omogen?

Jag och mamma satt nyligen i bilen och började tala om ämnet Mognad. Samtalet flöt på tills mamma anklagade mig för att vara för ung för att kalla sig mogen. Det visade sig att vi två hade annorlunda sätt att se på mognad. Jag kan hålla med om att jag inte är fullt fullvuxen, eftersom många kunskaper inom övriga fall inte ännu hunnit bli färdigutvecklade. Men att säga att jag inte ens vet innebörden med ordet och vägrar att lyssna till mitt försvar, då är man inte så mogen heller. Någonting man lär sig tidigt är förmågan att kunna lyssna och ta till sig, men antagligen ville hon utesluta den möjligheten.
   Ibland känns det som att hela världen tycker att jag är korkad, korkad och grinig. Men om någon faktiskt orkar ta sig tid att förstå sig på mig, så skulle de inte behöva känna på det viset. Jag försöker att ge och ta, precis som alla andra normala människor gör. När man tror sin mamma vet mer än möjligt, så visar det sig att hon inte vet mer än alla andra.

Ärlighet står över lögner

De flesta människor är redan så kloka att denna text kan anses onödig att läsa, men för er som faktiskt tar tillvara på chansen att ljuga när ni behöver: Snälla, läs denna text!

I övrigt kan jag berätta att jag egentligen har ett ganska hett temprament, men vad som gör mig till en brinnande flamma är när någon ljuger för mig bara för att rädda sitt eget skinn. Däremot kan jag tolerera en del vita lögner, med måtta såklart. I många fall kan det kännas okey att låta andra vrida till orden lite grann för att inte göra någon ledsen, men det är högst som jag tolererar. Om man ljuger så ska det vara för någon annans skull, inte sin egen.
   Jag måste erkänna att jag ljugit många gånger då jag varit liten och oförtståbar för andras känslor, men du som läser detta är antagligen gammal nog att inse hur känslig en annan människa kan vara. Tänk dig in i en situation då en nära vän står framför dig och ljuger; då är du nog inte så glad.
   När jag menar att det kan vara godkänt att använda sig av vita lögner så är det om någon te.x. undrar spontant hur maten de bjudit på smakade. I en sådan situation mår alla nog bättre att säga att det smakade gott, oavsett om det gjorde det. Men då en person ber snällt om ett ärligt svar, då tycker jag att det är värt att tala sanning, oavsett vad det hela handlar om.
   Om en människa kan känna var gränsen mellan rätt och fel ligger så ökar också chansen för att också vara en god vän. Man talar sanning för att bevara vänskap mellan människor så att fred och vänskap kan växa, och för att misstag inte ska få chans att upprepa sig. Håller man det så har du den största anledningen till att få förtroende.


RSS 2.0