Nytt försök

Tänk att det gått över fem månader sedan jag bloggade sist... Svårt att tro att det var så länge sedan.

Sist jag gjorde ett inlägg så skrev jag meningen "En paus i skrivandet kanske får mig på andra tankar för att lösa problemet...(?)" Nu har mer en en paus gått, men bloggarlusten har faktiskt delvis kommit tillbaka. Och lusten för att läsa andras bloggar har också kommit tillbaka. Inte lika starkt intresse, men det kommer kanske mer med tiden.



Så vad säger ni, bör jag ge det ett till försök med skrivandet?

Oseriösa funderingar

Det finns tre alternativ, men bara ett kan stämma in som svaret på denna fråga:

"Varför köper pappa hem så mycket godis åt mig, min bror och mamma?"

Alternativ nr. 1 är:   För att han vill göra oss glada.
Alternativ nr. 2 är:   För att han vill att vi ska gå upp i vikt och bli tjocka, så att han blir den smalaste i familjen.
Alternativ nr. 3 är:   För att han vill att vi ska bli stora och feta, så att han får mer på tallriken när han ska äta upp oss.

Något säger mig att varken alternativ nr. 2 och 3 inte stämmer, så jag tror att han bara vill göra oss glada.

Lov-lat?

Borde man inte egentligen skriva mer under lovet än i vanliga fall? Jag menar: Är det inte i vanliga fall som man har mindre fritid, och mindre tid över att göra de oviktiga (men roliga) sakerna i livet? Som i detta fall är att skriva på bloggen. Det gör jag för att det är kul, men ändå är det inte det jag gör mest av när jag väl har tid för det.
   Underligt... Varför är det så?

Vad är man rädd för?

Jag bara undrar... Vad är det egentligen som stoppar en ung tjej ifrån att gå fram till en kille och bjuda ut honom? Är det rädslan att han ska nobba henne totalt och senare berätta för sina vänner hur "lägre värde" hon har i jämförelse med honom? Men om man tror sig riskera den risken när man bjuder ut någon så är det väl ändå ingen bra kille att fråga, som då antagligen inte är ödmjuk och snäll för ett seriöst förhållande? Och för att gilla någon så borde man åtminstone veta om han är liknande så eller inte.
   Så om det värsta som kan hända är att få ett "nej", då är det väl ändå inte så farligt? "Nej" hör man många gånger om dagen, så varför skulle det bli värre att fråga någon om just det? Antagligen skulle en bra kille bara bli smickrad eller generad, och faktiskt tycka att det var modigt gjort att våga fråga rakt på sak. Vad jag tror är att man har större chans att fråga öga mot öga, än att skicka en liten lapp eller liknande. Så det är den mest rekommenderade metoden, trots att det antagligen är den mest pirrigaste.
   Men jag ska erkänna: Jag är också rädd för att bjuda ut någon, utan att egentligen veta varför. Vet ni?

"Ser jag ut sådär?!"

Har ni tänkt på att knappt någon människa på jorden, inklusive mig, inte är nöjd med sitt utseende på foto. Själv har jag inte lyckats lista ut hur ett utseende kan förändras så ifrån foto och verklighet, om man nu faktiskt ser så ut som i spegeln.
   Jag har försökt att lista ut hur jag faktiskt ser ut för andra människor, men har misslyckats... Jag vet inte hur jag ser ut! I den ena spegeln får man en att tänka "Nämen, titta! Jag ser visst inte så dålig ut såsom jag hade för mig", eller "Usch! Jag trodde åtminstone att jag såg bättre ut än det där!". Så nu vet jag inte.
   Om jag frågar någon hur jag ser ut så följer bara svaret "Du är jättefin!", men ändå tror inte jag att det är hela sanningen. Frågar jag om jag ser ut såsom jag blir på kort, så svarar de bara "Ja, det gör du". Problemet är då att jag inte är fin på foto! Det går inte ihop.
   Just nu är jag i en period att egentligen inte bry mig om mitt utseende, eftersom det ändå inte går att göra någonting åt. Men ändå känns det så viktigt att veta, för visst känner väl alla så ibland? Och ändå så är inte jag en utseendefixerad person (verkligen inte), speciellt inte när det gäller andra människor. Faktum är att jag då faktiskt inte bryr mig om hur andra ser ut, bara de inte är ohygieniska eller luktar illa. Hihi...

 
Såhär ser jag ut på en av de mer lyckade bilderna på mig själv.
    Säg mig; hur tycker ni att ni ser ut på foto i jämförelse med ert utseende i spegeln?

Rakade ben eller vinterpäls?

Under en ganska lång tid nu har jag funderat över detta om benrakning och liknande. Det är ju alltid vi tjejer/kvinnor som rakar oss, med ett par undantag ifrån en del killar. Men i det stora hela så är det ju knappt några män som rakar sig, vilket får mig att fundera varför.
   Killar gillar oftast att kvinnor rakar benen, men ändå gör de inte det på sig själva. Och kvinnor gillar oftast när männen inte rakar sina ben, men ändå så gör de det på sig själva. Så varför är det snyggare att göra motsatsen av vad man tycker är fint på det motsatta könet?
   Och så är det ju också konstigt att kvinnorna rakar sig, för det är ju faktiskt männen som är hårigast.

 
Stackars de män som blir retade om de rakar benen, för det måste klia när man är så lurvig...(?)

Vad ger status?

Våra lärare hade fått till uppgift att tala med eleverna om detta kallat "status". Hur viktigt var det? Och vad är det som ger status?
   Eleverna fick räcka upp händerna för att ge en åsikt, och så här följde de olika åsikterna ifrån min klass:

Ej blyg
Rolig
Bjuda på sig själv
Bra på idrott
Har mycket prylar
Ihop med en snygging
Schysst kompis som alltid ställer upp
Inte tycka synd om sig själv

Jag kan inte hålla med om allt som sades, men alla tycker vi ju olika. Många som tyckte detta kände ändå inte att det var så viktigt att ha status, det var väl bara ett plus i kanten att folk känner så om en. Det är åtminstone någonting jag kan hålla med dem om, man behöver ju inte vara populär av alla, bara man inte är hatad eller dåligt behandlad av någon så duger väl det för mig.

Det är ju ändå en ganska intressant fråga om dessa olika tycken från männinskor. Därför frågar jag er: Hur känner ni angående detta med "status"? Är det viktigt och vad är det som orsakar det för din del?


Bloglovin'

Alla har vi säkert hört talas om sidan Bloglovin', och många är det också som redan är medlem där. Men det har inte jag hunnit bli ännu, och funderar om det kanske är någonting att satsa på. Jag har hört "att det är så bra", så jag önskar mig helst få bli medlem redan idag.  Videon visar ju också att det kan vara någonting användbart... Jag har ju mina favoritbloggar att minnas.

 
Den här videon beskriver lite om sidan, någonting användbart som jag tittat på flera gånger.

- - -

Nu har det gått ett tag och jag är äntligen medlem! Det betyder även att du, som är intresserad, då kan följa min blogg via ett enkelt klick nedanför.

Följ min blogg med bloglovin

Blont hår?

I ett långt tag nu har jag funderat om det kanske är dags att byta frisyr, eller åtminstone göra någonting snyggare av håret under väntan på att det ska växa sig längre. Men nu ligger tankarna mest i funderingarna på om jag kanske skulle bleka mitt hår lite lätt (för bleker man det för starkt kan det bli slitet) och eventuellt klippa det lite grann. Naturligtvis ska jag ta vara på håret extra mycket och ge det mer näring än annars, eftersom blekt eller färgat hår är i större behov av det.
   Frågan är egentligen inte i om jag orkar ta hand om ett blekt hår (för det gör jag nästan säkert), utan om det faktiskt kommer att passa mitt ansikte. Det är ju trots allt en avgörande del i beslutet.

 
Här är jag på en alldeles nytagen bild då mitt ansikte ser så tråkigt ut, men jag är säker på att det inte behöver se ut så om jag till en början fixar till den tjocka "hårpuffen" jag har på huvudet.
   (Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att ta en "osuddig" bild på sig själv...!)

 
Här är en massa bilder på "Chloe Sullivan" (från TV-serien Smallville). Anledningen att jag lägger upp en massa fina bilder på henne är för att hon passar så fint i sitt blonda hår. Nu vet jag att jag inte är fullt så ... modellfin ... som henne, men kanske skulle det åtminstone liva upp mitt hår lite grann att skaff en frilla som henne.
   Nu vet jag att mitt hår inte är tillräkligt långt ännu, men om jag väntar ett tag så kanske mitt hår hinner växa sig lika långt som på bilderna.
   Så vad tror ni, skulle det passa (i så fall; vilken av frisyrerna på bilderna)?


Hur fann ni min blogg?

På senaste tiden har mina besökssiffror höjts väldigt snabbt, och mina förväntningar ökar nästan för var dag som går. För inte länge sedan stod mitt rekord som åtta besökare per dag, när det idag slog om till 13. Jag blev väldigt glad, och är som sagt förväntansfull inför hur många besökare det blir imorgon. Därför blir det också att jag undrar hur ni egentligen fann min blogg från början, eftersom besökssiffrorna ständigt ökar utan att jag behöver göra så mycket för det.
   Efter era svar på frågan så kommer jag att sammanställa resultatet i procent och publicera det i min blogg. Och för er som gärna vill reklamera sin blogg så är det här ett bra tillfälle, för jag kommer nämligen att lägga ut era bloggnamn för att visa vilka som kommenterat och deltagit i min procentundersökning.

Jag kan enkelt sammanfatta det hela med en fråga: Hur hittade ni min blogg från början?


Skriva bok...?

Min hjärna kan ibland kännas proppfull av idéer och fantasier. En del skriver jag upp här, men så många ligger bara kvar i hjärnan och gnager för att skrivas ner som en berättelse. Det känns frestande att skriva en bok, men frågan är om jag är tillräckligt bra. Jag är ju faktiskt bara 15 år, och då räcker kanske inte ett MVG i svenska? För inte är jag väl att jämföra med vuxna människors skrivförmågor?


Mina vänner brukar ibland be mig att berätta en berättelse, då det ofta blir en skräckis. Jag gillar att försöka skrämma folk, och det roliga är att jag ibland lyckas också. (~Fniss!~)

Smink eller inte smink?

Jag är fundersam... I många fall används smink som en ansiktsförhöjare, för att främhäva det vackra utseende en människa kan ha, men många köper det istället för att täcka över tillfälliga finnar eller övriga hudproblem. Plus detta så finns också de som sminkar sig efter personlighet. Men vart jag med denna text egentligen vill komma är att fråga varför ni tycker att man sminkar sig. Det finns ju så många olika tycken inom den här frågan. Om man frågar mig så beror det bara om att må bättre själv, för att känna att man ser vackrare ut, inte för att andra ska tycka det.
   Själv har jag funderat över tanken på smink, och jag gör det fortfarande. Det är nog inte så många som tror att jag skulle lägga en tanke över detta, men det gör jag. Man behöver ju inte överdriva sminkningen för att kalla sig sminkad. En lätt "ansiktspiffning" skulle ju inte göra skada om det fick en att känna sig vackrare, eller hur?

 
Frågan om man bör använda smink eller inte blir allt större. Kanske skulle man passa i det...?

Är märkeskläder viktigt?

Jag kan börja med att berätta om en artikel jag en gång läste. Den handlade om märkeskläder och arbetande barn i andra länder. Vad hon som informerade oss försökte berätta var att den största delen av våra kläder består av barnarbete. Därför ville hon säga oss att istället bära märkeskläder, för att förhindra att barn utnyttjas. Jag blev påverkad över hennes ord och talade därför med min mamma om saken, eftersom jag är väl medveten om att det vi bär oss inte tillhör något speciellt märke. Hennes ord förblev starkare än texten jag tidigare läst. Hon sa att en stor del av marknadsföringen om märkeskläder är bluff. Många ger budskap om att tillhöra ett speciellt märke (även i Sverige), när så många inte gör det. Därför gör det ingen större skillnad mellan kläder i dagens läge, menade hon. Förutom priset, förståss.
   Många vet vi att märkeskläder i många fall kan anses som modernare eller snyggare än de andra, men är det egentligen någon skillnad mellan ursprung och kvalitet? Kvalitet är ju ändå viktigt om man ska betala stora summor pengar för ett klädesplagg, det tycker åtminstone jag. Men kan man lita på märkeskläder mer än andra? Finns här kanske någon mer erfaren människa som vet (?), för jag har nämligen aldrig annars tyckt att olika märken någonsin spelat någon roll. Jag kan hitta väldigt fina kläder på t.ex. Tradera.com, eller är det viktigt att det kommer ifrån en modern klädbutik? Jag tycker att även att begangnade kläder kan vara snyggt, och det är ju bra för miljön att återanvända det som ännu fungerar.


Är det snyggare och bättre att bära märkeskläder, och måste det komma ifrån nya klädaffärer?


Kort eller långt hår?

För nästan ett år sedan klippte jag mitt hår kort. Vad jag undrar är om jag gjort rätt beslut. På en internetsida såg jag att de flesta människor tycker att fler personer passar bättre i långt hår. Är jag en av dem?


Denna bild togs år 2007, innan jag klippte håret.
   Egentligen var det inget fel med håret, jag kunde enkelt ha klippt till det lite grann och behållit längden.


Det här fotot togs inte för så länge sedan. Här har jag längre hår här än vanligt (brukar alltså ha ännu kortare).
   Det positiva med kort hår är att det oftast får mig att se smalare och finare ut i ansiktet. Det är inte heller för sent att göra någonting snyggt med håret.

Just nu håller jag på att spara ut håret. Vad tycker ni att jag ska göra?


Mer bilder, mindre text

När jag såg tillbaka över mitt arbete i min blogg så förvånades jag över alla dessa meningar. Text överallt! Det var då jag bestämde mig: Mer bilder, mindre text. Förhoppningsvis blir det intressantare att besöka min blogg då, och kanske slipper jag också att spendera så onödigt lång tid framför datorn.
   Nå, vad sägs?






 


RSS 2.0