Äckelostar
Alla som känner mig väl vet om att jag inte äter ost, och det för att jag tycker att det är så fasansfullt äckligt. Ostar är i så många fall framställda på så osmakliga vis också. Som ett exempel på den typ av osten är mögelost (och flänsost, men det hoppas jag att ingen äter). Hur kan man äta mögel, egentligen? Min mamma äter mögelost, men jag har aldrig kunnat förstå hur hon kan tycka att det är gott.
Jag har nog aldrig ätit mögelost, men däremot vanlig ost när jag var liten. Och jag vet att det har samma smak än, för den sura doften lämnar aldrig näsan när man befinner sig i närheten av ost.
Men ni ska veta att ost i mat är jättegott! Det är det enda sammanhanget då jag äter det, för pizza utan ost och risotto utan parmesan är ju inte lika gott utan. Det är konstigt hur smaker kan bli så förändrade i maträtter...
Är det någon som vet varför ost är fyllda av hål?
Jag har nog aldrig ätit mögelost, men däremot vanlig ost när jag var liten. Och jag vet att det har samma smak än, för den sura doften lämnar aldrig näsan när man befinner sig i närheten av ost.
Men ni ska veta att ost i mat är jättegott! Det är det enda sammanhanget då jag äter det, för pizza utan ost och risotto utan parmesan är ju inte lika gott utan. Det är konstigt hur smaker kan bli så förändrade i maträtter...
Är det någon som vet varför ost är fyllda av hål?
Ren panik!
Jag väcktes av mamma i morse. Hon och resten av min familj skulle in till Gävle och arbeta/jobba, och denna morgon så skulle hon börja tidigare än vanligt, så hon hade inte mer än tid till att väcka mig.
Jag var såklart sömnig, och eftersom klockan var lite tidigare än annars så bestämde jag mig för att vila en liten stund till innan jag skulle gå upp för att göra mig klart för skolan.
Och så somnade jag istället, och vaknade en tid senare. Jag vände, nyvaken, blicken på klockan och tänkte ... "Aaaaaahh!" Panik, panik, panik!!
Klockan var ett par minuter ifrån kl 8.00, då taxin antagligen redan stod utanför mitt hus för att skjutsa mig till Perslunda. Så jag slängde mig upp ur sängen och sprang mot ytterdörren. Halvnaken stack jag ut huvudet för att se om taxin stod där, men ännu hade den inte kommit.
Sådan här sömn-otur hade aldrig hänt mig förut! Så då fick jag tänka logiskt. Vad var viktigast? "Få se nu... Jag får klä på mig först, borsta tänderna kan jag göra i skolan..." Men så tänkte jag igen: "Det här kan bara inte hända! Är jag säker på att jag såg rätt på klockan?", så jag tittade på den igen. Och till min lättnad såg jag att den bara var knappt 7.00. "Puuuhhh..."
Tack och lov hade jag bara gjort ett "morgon-misstag" och sett fel. Aldrig tidigare har jag njutit av att ha fel, men denna gång gottade jag i mitt misstag. "Gud har varit barmhärtig..."
Jag var såklart sömnig, och eftersom klockan var lite tidigare än annars så bestämde jag mig för att vila en liten stund till innan jag skulle gå upp för att göra mig klart för skolan.
Och så somnade jag istället, och vaknade en tid senare. Jag vände, nyvaken, blicken på klockan och tänkte ... "Aaaaaahh!" Panik, panik, panik!!
Klockan var ett par minuter ifrån kl 8.00, då taxin antagligen redan stod utanför mitt hus för att skjutsa mig till Perslunda. Så jag slängde mig upp ur sängen och sprang mot ytterdörren. Halvnaken stack jag ut huvudet för att se om taxin stod där, men ännu hade den inte kommit.
Sådan här sömn-otur hade aldrig hänt mig förut! Så då fick jag tänka logiskt. Vad var viktigast? "Få se nu... Jag får klä på mig först, borsta tänderna kan jag göra i skolan..." Men så tänkte jag igen: "Det här kan bara inte hända! Är jag säker på att jag såg rätt på klockan?", så jag tittade på den igen. Och till min lättnad såg jag att den bara var knappt 7.00. "Puuuhhh..."
Tack och lov hade jag bara gjort ett "morgon-misstag" och sett fel. Aldrig tidigare har jag njutit av att ha fel, men denna gång gottade jag i mitt misstag. "Gud har varit barmhärtig..."
Sommartid
Nu är sommaren här! Den enda nackdelen är dock att vi får sova en timme mindre framöver. Men visst är det skönt att veta hur sommaren närmar sig? För det har blivit synligt varmare och ljusare ute också.
Har ni kommit ihåg att ställa om klockan?
Har ni kommit ihåg att ställa om klockan?
Earth Hour
Var det någon som stängde av elen igår, kl. 20.30? Jag gjorde i alla fall det, men jag kunde dessvärre inte stoppa min pappa och bror ifrån att se på "Robinson". De vägrade att tänka på världens bästa framför deras egna favoritprogram på TV (trots att att de kunde se det på repris senare), så därför gick jag och mamma in till ett annat rum och talade istället. Det är mycket trevligare, tycker jag.
Jag håller med reklamen då de säger att "den viktiga energin kommer ifrån människan". Och så brukar jag också tänka: "Kunde man klara sig utan TV och övrig elektricitet förr i tiden, så kan man klara sig nu". Åtminstone en timme!
Så tack alla er som offrade er för världen och deltog i Earth Hour igår! Tack!
Jag håller med reklamen då de säger att "den viktiga energin kommer ifrån människan". Och så brukar jag också tänka: "Kunde man klara sig utan TV och övrig elektricitet förr i tiden, så kan man klara sig nu". Åtminstone en timme!
Så tack alla er som offrade er för världen och deltog i Earth Hour igår! Tack!
Svenska uttryck
Stackars de människor som inte förstår sig på våra underliga uttryck. Vi är så otydliga, men jag måste medge att det finns någon slags humor i det hela. Tänk hur konstiga vi skulle uppfattas som i så fall vi säger såhär till någon som inte är fullt van med det svenska språket:
Jag fick en kråka i halsen.
Tänk att ta meningen bokstavligt, hur hemskt hade det inte då låtit? Jag menar: Vem brukar vanligtvis ha en fågel i halsen?
Huvudet på skaft.
Stackars människor... Ett huvud på ett skaft kan inte vara en vacker syn.
Så jag kan sammanfatta oss svenskar med att vi är lite smått tokiga, utan att vi ens märker det. Eller så har vi bara mycket humor.
Jag fick en kråka i halsen.
Tänk att ta meningen bokstavligt, hur hemskt hade det inte då låtit? Jag menar: Vem brukar vanligtvis ha en fågel i halsen?
Huvudet på skaft.
Stackars människor... Ett huvud på ett skaft kan inte vara en vacker syn.
Så jag kan sammanfatta oss svenskar med att vi är lite smått tokiga, utan att vi ens märker det. Eller så har vi bara mycket humor.
Orolig dröm
Jag väcktes idag av mamma och pappa efter att ha drömt en orolig dröm.
Jag drömde att jag skulle ut på prao, men jag hade helt glömt bort var jag bestämt att praoa. Så därför sprang jag runt i virrvarr med min kompis, panikslagen för att det ska se ut som att jag skolkade.
Det var stressigt, men nu är jag glad av att vara tillbaka till verkligheten. Men det får mig att fundera över hur hemskt det måste kännas för människor som fått minnesförlust... Det kan inte vara enkelt.
Jag drömde att jag skulle ut på prao, men jag hade helt glömt bort var jag bestämt att praoa. Så därför sprang jag runt i virrvarr med min kompis, panikslagen för att det ska se ut som att jag skolkade.
Det var stressigt, men nu är jag glad av att vara tillbaka till verkligheten. Men det får mig att fundera över hur hemskt det måste kännas för människor som fått minnesförlust... Det kan inte vara enkelt.
Chattade med Gud
På en internetsida (http://www.titane.ca/igod/main.html) kan man "chatta med Gud". Nu vet jag att allt är en bluff, men det är fortfarande roligt att skratta åt alla de misstag som datorprogrammet kan göra.
Här är ett samtal med "Gud":
Me:
Are you a she?
God:
I am a Male, of course. Would you really expect a woman to be running the show? robot. Are you a man or a woman?
Me:
Woman.
God:
Me too. I am a she.
Först sa han sig vara en man, och sedan ändrade han sig till att vara en kvinna. Och så plötsligt stod det "robot" utan anledning också. Haha...! Vart kom det ordet ifrån egentligen?
Här är ett samtal med "Gud":
Me:
Are you a she?
God:
I am a Male, of course. Would you really expect a woman to be running the show? robot. Are you a man or a woman?
Me:
Woman.
God:
Me too. I am a she.
Först sa han sig vara en man, och sedan ändrade han sig till att vara en kvinna. Och så plötsligt stod det "robot" utan anledning också. Haha...! Vart kom det ordet ifrån egentligen?
Pruttflingor?
Jag tycker att Kellogs All Bran-flingor är jättegoda och jag äter dem till frukost på morgonarna, men jag måste erkänna att deras reklam skrämmer mig lite...
På reklamen säger de att "8 av 10 tycker att All Bran får magen att fungera". Vad menas egentligen med det? Betyder det med andra ord att man blir ovanligt pruttig och nödig, eftersom det får magen att fungera? För isåfall är det nog dags att jag slutar med de där flingorna innan de sätter fart på gaseriet i magen!
Jag brukar äta flingorna med smak av äpple och fikon. Jättegoda tillsammans med vaniljyoghurt!
För att få prenumeranter
Det här har ni kanske redan upptäckt själva, men för er som inte gjort det så tänker jag berätta:
Jag har funnit ett samband mellan alla de bloggar som har en väldig massa prenumeranter... Vad de har gemensamt är (nu blir det spännande) ... Antalet inlägg!
Jag har upptäckt att alla mästerbloggar jag fått syn på lägger in ovanligt många inlägg per dag i jämförelse med oss andra, oavsett hur intressanta inläggen är! Desto fler inlägg, desto fler människor får syn på bloggen. Och då spelar det ingen roll om inläggen är intressanta eller inte.
Jag har länge funderat varför just Blondinbella (bland så många andra duktiga bloggare) blev den kändaste, men nu vet jag varför.
Nu vet jag vad som krävs för att få fler prenumeranter, men jag föredrar ändå att köra mitt eget "rejs" i min egen takt... D.v.s. långsamt.
Våffeldagen
Ja, idag är det menat att vi alla ska äta våfflor med sylt och grädde till middag! Och vem har någonting emot det? Våfflor är ju så älskat av människor att det t.o.m. fått en egen dag i Sverige.
På en skala ifrån 1 - 10; hur mycket älskar du våfflor?
Nej till "nano"blogg
Idag hörde jag att det skapats en ny typ av blogg - Nanobloggen. Ett typiskt inlägg i en nonoblogg skulle då bara innehålla ett ord, annars var det inte ett nanoinlägg.
Men det får mig att fundera... Hur intressant blir det med ett inlägg bestående av bara ett ord? Då kommer det ju antagligen bara att vara en massa bilder, och det är ju främst texten som man vill läsa! För kommer inte det att likna en barnbok på internet mer än ett inlägg då?
Med detta kan jag säga att det plötsliga modet inom bloggvärlden har spårat ut totalt. Det har helt enkelt gått i överdrift...
(För att visa att text är viktigare än bilder, så ska inte jag publicera någon bild i just detta inlägg.)
Skrattanfall
Dessa två film-snuttar är obeskrivligt roliga! De börjar helt normalt, men slutar i totala skrattanfall (som får en att skratta lika mycket som de på filmerna).
Vad är man rädd för?
Jag bara undrar... Vad är det egentligen som stoppar en ung tjej ifrån att gå fram till en kille och bjuda ut honom? Är det rädslan att han ska nobba henne totalt och senare berätta för sina vänner hur "lägre värde" hon har i jämförelse med honom? Men om man tror sig riskera den risken när man bjuder ut någon så är det väl ändå ingen bra kille att fråga, som då antagligen inte är ödmjuk och snäll för ett seriöst förhållande? Och för att gilla någon så borde man åtminstone veta om han är liknande så eller inte.
Så om det värsta som kan hända är att få ett "nej", då är det väl ändå inte så farligt? "Nej" hör man många gånger om dagen, så varför skulle det bli värre att fråga någon om just det? Antagligen skulle en bra kille bara bli smickrad eller generad, och faktiskt tycka att det var modigt gjort att våga fråga rakt på sak. Vad jag tror är att man har större chans att fråga öga mot öga, än att skicka en liten lapp eller liknande. Så det är den mest rekommenderade metoden, trots att det antagligen är den mest pirrigaste.
Men jag ska erkänna: Jag är också rädd för att bjuda ut någon, utan att egentligen veta varför. Vet ni?
Så om det värsta som kan hända är att få ett "nej", då är det väl ändå inte så farligt? "Nej" hör man många gånger om dagen, så varför skulle det bli värre att fråga någon om just det? Antagligen skulle en bra kille bara bli smickrad eller generad, och faktiskt tycka att det var modigt gjort att våga fråga rakt på sak. Vad jag tror är att man har större chans att fråga öga mot öga, än att skicka en liten lapp eller liknande. Så det är den mest rekommenderade metoden, trots att det antagligen är den mest pirrigaste.
Men jag ska erkänna: Jag är också rädd för att bjuda ut någon, utan att egentligen veta varför. Vet ni?
Typiska tankar
Varje dag har jag ett antal repeterande tankar och funderingar som jag oftast tänker flera gånger om dagen. Så här kan de låta:
"Vad mycket jag lagat mat och bakat på sistone! Brukar man inte bli less på liknande handarbeten efter en skolveckas prao på ett bageri?"
"Kanske skulle jag passa bättre i smink...? Men innan dess; vad ska jag göra åt min frisyr?"
"De där nya glasögonen gjorde verkligen susen! Nu kan jag äta frukost innan jag besöker toa, och det har på något vis bidragit med extra-tid, så nu är jag betydligt snabbare på morgonen än tidigare. Wow, så skönt det är att kunna ta det lugnare och sluta stressa så väldigt!"
"Nu har det varit lamt om inlägg för min del ett tag... Dags att skriva!"
"Vad fint väder det är! Kanske borde jag ta mig en promenad...?"
"Har jag några läxor?? Har jag några läxor?? (Slår upp almenackan) Puuuhh... Jag kan ta det lugnt den här veckan."
"Vad mycket jag lagat mat och bakat på sistone! Brukar man inte bli less på liknande handarbeten efter en skolveckas prao på ett bageri?"
"Kanske skulle jag passa bättre i smink...? Men innan dess; vad ska jag göra åt min frisyr?"
"De där nya glasögonen gjorde verkligen susen! Nu kan jag äta frukost innan jag besöker toa, och det har på något vis bidragit med extra-tid, så nu är jag betydligt snabbare på morgonen än tidigare. Wow, så skönt det är att kunna ta det lugnare och sluta stressa så väldigt!"
"Nu har det varit lamt om inlägg för min del ett tag... Dags att skriva!"
"Vad fint väder det är! Kanske borde jag ta mig en promenad...?"
"Har jag några läxor?? Har jag några läxor?? (Slår upp almenackan) Puuuhh... Jag kan ta det lugnt den här veckan."
Smörklumpar i mjölken
Idag köpte vi en ny mjölksort, Arla Gammeldags mjölk. Den skulle vara fetare, eftersom den inte var homogeniserad (vad nu det betyder). Det lät i varje fall gott, så vi tyckte det vore en rolig grej att prova på att smaka den.
Ikväll smakade vi på den. Mitt första intryck var "Eeeehhh??", då jag upptäckte att en mjölkklump fastnat på min läpp när jag drack. Jag spottade ut den och vände mig mot mamma, som också sett klumparna.
"Konstigt" var det, för datumet hade inte heller gått ur datum. Så den enda logiska förklaringen är att mjölken, på vägen hit, har ruskats runt så väldigt att den bildat en del smör inuti förpackningen. Ingen av oss vågar smaka om det är smör eller inte, så det lämnar jag åt dig att tänka ut din egen åsikt. Men själv så är jag ganska övertygad om att det är förklaringen.
Ni ska veta att mjölken, i övrigt, smakade gott. Det är bara den långa bilfärden hit som gjort den dålig, så provsmaka den gärna. Den var ju god, så man kan ju enkelt sila bort klumparna i så fall man får med sådana.
God, men synd var det att den höga fetthalten gjort den känslig för guppiga bilvägar, för den innehöll smörklumpar när vi drack den idag. Du vet ju att grädde blir till smör om man vispar den för länge.
Ikväll smakade vi på den. Mitt första intryck var "Eeeehhh??", då jag upptäckte att en mjölkklump fastnat på min läpp när jag drack. Jag spottade ut den och vände mig mot mamma, som också sett klumparna.
"Konstigt" var det, för datumet hade inte heller gått ur datum. Så den enda logiska förklaringen är att mjölken, på vägen hit, har ruskats runt så väldigt att den bildat en del smör inuti förpackningen. Ingen av oss vågar smaka om det är smör eller inte, så det lämnar jag åt dig att tänka ut din egen åsikt. Men själv så är jag ganska övertygad om att det är förklaringen.
Ni ska veta att mjölken, i övrigt, smakade gott. Det är bara den långa bilfärden hit som gjort den dålig, så provsmaka den gärna. Den var ju god, så man kan ju enkelt sila bort klumparna i så fall man får med sådana.
God, men synd var det att den höga fetthalten gjort den känslig för guppiga bilvägar, för den innehöll smörklumpar när vi drack den idag. Du vet ju att grädde blir till smör om man vispar den för länge.
Planerar Påskfest
Idag kom jag på idén att en Påskfest vore mysig att ha, så jag har redan börjat planera hur den ska se ut.
Jag har tänkt att bjuda hit släkten, för jag är säker på att de med glädje dyker upp. Ännu har jag inte bestämt när dagen ska äga rum, men det är enkelt löst. De största funderingarna ligger i vilken mat jag ska laga, och vilka bakelser de tycker bäst om...
Någon som har något/några bra tips till en lyckad Påskfest?
Hihi...! Bilden har kanske ingenting med mina planeringar inför Påskfesten att göra, men den är så rolig att den får sig en plats i min blogg ändå. Jag tycker också att kycklingen förtjänar lite publicitet nu när han är så deprimerad. För mig kommer ju påsken att bli rolig, men dessvärre inte för honom...
Jag har tänkt att bjuda hit släkten, för jag är säker på att de med glädje dyker upp. Ännu har jag inte bestämt när dagen ska äga rum, men det är enkelt löst. De största funderingarna ligger i vilken mat jag ska laga, och vilka bakelser de tycker bäst om...
Någon som har något/några bra tips till en lyckad Påskfest?
Hihi...! Bilden har kanske ingenting med mina planeringar inför Påskfesten att göra, men den är så rolig att den får sig en plats i min blogg ändå. Jag tycker också att kycklingen förtjänar lite publicitet nu när han är så deprimerad. För mig kommer ju påsken att bli rolig, men dessvärre inte för honom...
Fint väder
Att säga "Vad fint väder det är idag" brukar oftast vara en mening man säger vid de tillfällen då man inte finner ett bättre samtalsämne än kallprat för att få igång ett riktigt samtal, men denna gång är innebörden en annan. Det är verkligen ett fint väder idag!
Här borta i Gästrikland, Ockelbo, skiner solen mer än någonsin, och känslan av sommaren börjar komma. Jag såg t.o.m. en insekt idag (men det med rädsla). Det har börjat bli varmare också. Är det någon som vet när vilken dag våren införs? Eller har det redan varit? Man börjar ju fundera när vädret är så fint.
Kanske borde jag sätta på mig jackan för en promenad utomhus, passa på när det väl är så bra väder...?
Här borta i Gästrikland, Ockelbo, skiner solen mer än någonsin, och känslan av sommaren börjar komma. Jag såg t.o.m. en insekt idag (men det med rädsla). Det har börjat bli varmare också. Är det någon som vet när vilken dag våren införs? Eller har det redan varit? Man börjar ju fundera när vädret är så fint.
Kanske borde jag sätta på mig jackan för en promenad utomhus, passa på när det väl är så bra väder...?
Stjärnfall
Igår var jag och mamma ute, på väg hem ifrån ett besök hos farmor och farfar.
Plötsligt stannade jag och såg upp mot himlen; så vackert det var! Jag sa till mamma att se hon också, så där stod vi båda och såg upp mot stjänorna. Där stod vi ett tag och talade om hur fint det var, då jag plötsligt fick syn på en "stjärna som rör på sig". Det såg ut som om den liksom gled längs en himmelvägg, för den åkte långsammt nedåt mot jordens riktning.
Jag undrade om inte det var ett stjärnfall, och det var det. Men det var så olikt sig ifrån på film, för stjärnfallet varade i ca en minut, tills det långsamt suddades ut och försvann.
Jag frågade mamma om hon hade önskat sig någonting (för under stjärnfall så sägs det att den önskan man haft under skedet ska bli till verklighet), men hon svarade nej. Jag kallade henne "trökmåns", för jag hade minsan önskat mig någonting! Men jag tänker jag inte berätta vad, för då gäller inte längre min önskan. Allt jag tänker säga är att jag åtminstone får reda på om myten är sanning om två veckor... Nu tror inte jag på skrock eller liknande, men jag har alltid gillat att hoppas.
.jpg)
Igår såg jag för första gången i mitt liv ett stjärnfall.
Bara så ni vet; det ser inte ut som ett snabbt streck eller lyse som på några sekunder är borta, utan ser ut som en normal, rund stjärna som åker nedåt och försvinner i rymden. Annars har du nog sett ett meteoritregn eller någonting liknande.
Plötsligt stannade jag och såg upp mot himlen; så vackert det var! Jag sa till mamma att se hon också, så där stod vi båda och såg upp mot stjänorna. Där stod vi ett tag och talade om hur fint det var, då jag plötsligt fick syn på en "stjärna som rör på sig". Det såg ut som om den liksom gled längs en himmelvägg, för den åkte långsammt nedåt mot jordens riktning.
Jag undrade om inte det var ett stjärnfall, och det var det. Men det var så olikt sig ifrån på film, för stjärnfallet varade i ca en minut, tills det långsamt suddades ut och försvann.
Jag frågade mamma om hon hade önskat sig någonting (för under stjärnfall så sägs det att den önskan man haft under skedet ska bli till verklighet), men hon svarade nej. Jag kallade henne "trökmåns", för jag hade minsan önskat mig någonting! Men jag tänker jag inte berätta vad, för då gäller inte längre min önskan. Allt jag tänker säga är att jag åtminstone får reda på om myten är sanning om två veckor... Nu tror inte jag på skrock eller liknande, men jag har alltid gillat att hoppas.
Igår såg jag för första gången i mitt liv ett stjärnfall.
Bara så ni vet; det ser inte ut som ett snabbt streck eller lyse som på några sekunder är borta, utan ser ut som en normal, rund stjärna som åker nedåt och försvinner i rymden. Annars har du nog sett ett meteoritregn eller någonting liknande.
Rolig vits
Idag hörde jag en rolig vits under mitt arbete på praon. Där var även två andra praoelever, som då talade med varandra. Det var då jag hörde en av dem nämna en rolig vits.
Så här går den:
1 = Vet du vad världens minsta fågel heter?
2 = Nej.
1 = Snorkråka!
Haha! Jag tycker att den är så rolig... Men roligare var det också att veta att hon t.o.m. dragit vitsen för småbarn på ett dagis, som sedan visade sig ha gått runt och sagt den om och om igen hela dagen.
Så nu vet ni: Dra aldrig snor-vitsar med barn, för då springer de runt och talar om, och skrattar åt, den hela dagen.
Så här går den:
1 = Vet du vad världens minsta fågel heter?
2 = Nej.
1 = Snorkråka!
Haha! Jag tycker att den är så rolig... Men roligare var det också att veta att hon t.o.m. dragit vitsen för småbarn på ett dagis, som sedan visade sig ha gått runt och sagt den om och om igen hela dagen.
Så nu vet ni: Dra aldrig snor-vitsar med barn, för då springer de runt och talar om, och skrattar åt, den hela dagen.
Jag = lik Darth Vader?
Idag fick jag ännu en underlig antydan om min frisyr. Det var denna gång min bror, som sa att jag var lik Darth Vader!
Om man tittar lite närmre så har kan kanske rätt... Min frisyr påminner faktiskt om honom! Men den tanken är hemsk, för hur kommer mitt liv att sluta om jag liknar en man med hjälm över huvudet?!
Kan du se några likheter mellan oss? (Snälla, säg nej... Snälla...!)
För er som början se dåligt, så kan jag berätta att den översta bilden är jag, och den nedersta Darth Vader...
Om man tittar lite närmre så har kan kanske rätt... Min frisyr påminner faktiskt om honom! Men den tanken är hemsk, för hur kommer mitt liv att sluta om jag liknar en man med hjälm över huvudet?!
Kan du se några likheter mellan oss? (Snälla, säg nej... Snälla...!)
För er som början se dåligt, så kan jag berätta att den översta bilden är jag, och den nedersta Darth Vader...
"Ser jag ut sådär?!"
Har ni tänkt på att knappt någon människa på jorden, inklusive mig, inte är nöjd med sitt utseende på foto. Själv har jag inte lyckats lista ut hur ett utseende kan förändras så ifrån foto och verklighet, om man nu faktiskt ser så ut som i spegeln.
Jag har försökt att lista ut hur jag faktiskt ser ut för andra människor, men har misslyckats... Jag vet inte hur jag ser ut! I den ena spegeln får man en att tänka "Nämen, titta! Jag ser visst inte så dålig ut såsom jag hade för mig", eller "Usch! Jag trodde åtminstone att jag såg bättre ut än det där!". Så nu vet jag inte.
Om jag frågar någon hur jag ser ut så följer bara svaret "Du är jättefin!", men ändå tror inte jag att det är hela sanningen. Frågar jag om jag ser ut såsom jag blir på kort, så svarar de bara "Ja, det gör du". Problemet är då att jag inte är fin på foto! Det går inte ihop.
Just nu är jag i en period att egentligen inte bry mig om mitt utseende, eftersom det ändå inte går att göra någonting åt. Men ändå känns det så viktigt att veta, för visst känner väl alla så ibland? Och ändå så är inte jag en utseendefixerad person (verkligen inte), speciellt inte när det gäller andra människor. Faktum är att jag då faktiskt inte bryr mig om hur andra ser ut, bara de inte är ohygieniska eller luktar illa. Hihi...
Såhär ser jag ut på en av de mer lyckade bilderna på mig själv.
Säg mig; hur tycker ni att ni ser ut på foto i jämförelse med ert utseende i spegeln?
Jag har försökt att lista ut hur jag faktiskt ser ut för andra människor, men har misslyckats... Jag vet inte hur jag ser ut! I den ena spegeln får man en att tänka "Nämen, titta! Jag ser visst inte så dålig ut såsom jag hade för mig", eller "Usch! Jag trodde åtminstone att jag såg bättre ut än det där!". Så nu vet jag inte.
Om jag frågar någon hur jag ser ut så följer bara svaret "Du är jättefin!", men ändå tror inte jag att det är hela sanningen. Frågar jag om jag ser ut såsom jag blir på kort, så svarar de bara "Ja, det gör du". Problemet är då att jag inte är fin på foto! Det går inte ihop.
Just nu är jag i en period att egentligen inte bry mig om mitt utseende, eftersom det ändå inte går att göra någonting åt. Men ändå känns det så viktigt att veta, för visst känner väl alla så ibland? Och ändå så är inte jag en utseendefixerad person (verkligen inte), speciellt inte när det gäller andra människor. Faktum är att jag då faktiskt inte bryr mig om hur andra ser ut, bara de inte är ohygieniska eller luktar illa. Hihi...
Såhär ser jag ut på en av de mer lyckade bilderna på mig själv.
Säg mig; hur tycker ni att ni ser ut på foto i jämförelse med ert utseende i spegeln?
Praon fortsätter...
Praon på Mattes bröd går som smort. Jag tror inte att jag haft så här trivsamt på en prao tidigare! Där är alla så snälla, och det doftar alltid så gott där. Men arbetsuppgifterna är roliga också!
Äntligen fick jag möjlighet att ta lite bull-bilder.
Ja, skorna var svarta från början...
Idag åt jag två semlor, för de som blir över får man äta upp (om ingen annan hinner före).
Jag blev varnad för att semlorna kan bli uppätna om man inte gömmer dem, och den blev faktiskt uppäten också. Men som tur var så fick jag en ny ändå. Och i slutändan åt jag upp min andra semla, som jag denna gång fick gömma undan.
Du ser kanske bara maskiner, men i själva verket är det en gigantisk bullmaskin, lika lång som ett hus (om inte längre). Jag kunde inte låta bli ifrån att fråga hur mycket den hade kostat dem, och svaret löd 3.3 miljoner kr! Det var inte billigt, men när han berättade att den ger dem 9000 bullar per säsong (tror jag att det var) så förstår jag ändå att de troligtvis kommer att tjäna på den i längden. De har haft maskinen i ca ett år nu.
Varje dag gör de ca 200 semlor varje dag, och per säsong ca 2.500 st. Det är grymt många semlor!
Äntligen fick jag möjlighet att ta lite bull-bilder.
Ja, skorna var svarta från början...
Idag åt jag två semlor, för de som blir över får man äta upp (om ingen annan hinner före).
Jag blev varnad för att semlorna kan bli uppätna om man inte gömmer dem, och den blev faktiskt uppäten också. Men som tur var så fick jag en ny ändå. Och i slutändan åt jag upp min andra semla, som jag denna gång fick gömma undan.
Du ser kanske bara maskiner, men i själva verket är det en gigantisk bullmaskin, lika lång som ett hus (om inte längre). Jag kunde inte låta bli ifrån att fråga hur mycket den hade kostat dem, och svaret löd 3.3 miljoner kr! Det var inte billigt, men när han berättade att den ger dem 9000 bullar per säsong (tror jag att det var) så förstår jag ändå att de troligtvis kommer att tjäna på den i längden. De har haft maskinen i ca ett år nu.
Varje dag gör de ca 200 semlor varje dag, och per säsong ca 2.500 st. Det är grymt många semlor!
Svar på kommentar
Till ett inlägg jag gjorde igår (Prao-bilder) så löd en av kommentaren så här:
Rebecka, du är en jättesöt och bra tjej. Men jag lär säga att du bör göra något åt håret..
Man kan inget mer än skratta åt det. Jag tyckte i alla fall att det var roligt, men varför vet jag egentligen inte. Det är väl helt enkelt komiskt.
Eftersom man tyvärr inte kan svara på kommentarer (och för att jag inte ens vet vem det var som skrev) så tänker jag skriva ett inlägg för att på något vis ändå försöka förklara min frisyr just den dagen...
Så här skulle jag ha skrivit till svar:
Tack, jag älskar när människor är fullt ärliga. Du har helt rätt, min frisyr var hemsk (konstigt nog tyckte min pappa tyckte den var finare än vanligt. Men hans smak är ju visserligen inte den bästa heller...) Nåja, jag ska i alla fall berätta min "frisyr-ursäkt" för dagen:
Jag vaknade upp. Stress, stress, stress. Jag kördes till praon på Mattes Bröd. Där var jag tvungen att bära en underlig mössa (som plattade mitt hår upptill, inte snyggt). När dagens arbete var klart så fick jag ta mig ner till lunchen en promenad bort. Vinden fick då håret att blåsas upp på vägen tillbaka, och då tog jag bild nr 1. Återigen fick jag bära bakarmössan, som jag har på mig på bild nr 2.
Efter alla tillplattningar och uppruffsningar så var inte frisyren så fin... Men jag ska vara ärlig; den brukar inte vara det annars heller (och jag funderar på vad jag ska göra åt håret nu när jag spar ut det, det ser ju så hemskt tråkigt ut), men just den dagen hade jag i alla fall en förklaring till det extra "ruffset".
Och förresten...! Om min frisyr var hemsk igår, då är det bäst att ni inte ser den idag! Haha...!
Bild nr 1 och 2. < 1 - 2 >
Prao-bilder
Dagen har varit rolig i bageriet Mattes Bröd. Där har jag fått göra det ena och det andra, och du vill inte veta hur många bröd och semlor jag sett!
En av de två personer som äger stället berättade för mig hur tidigt de måste börja jobba. Då många går och lägger sig, är då de får gå upp. Kl. 1-2 på morgonen var personer redan igång att arbeta, sa han! Men de måste ju gå upp tidigt isåfall de vill hinna med brödet ut till affärerna i tid...
I den här bilen har det körts många bröd...
Här är jag på väg tillbaka till Mattes Bröd efter min lunch i skolan (en liten promenad bort).
Innanför plåtväggarna ligger bageriet som då var fullproppat med bröd.
Den här bilden togs då de flesta bröden gjorts i ordning och körts iväg, därför ser det så tomt ut på bänken. Det var också "städningsdags" då när bröden var klara, så det såg lite stökigt ut också.
När man ser alla dessa ugnsplåtar så början man tänka på alla bröd som görs varje dag (och år)...
Här är jag på bild med den typ av mössa vi alla tvingades bära, p.g.a. hygienrisken.
Visst liknar ändå mössan sådana där religösa hattar som vissa har?
Mer för de äldre
Idag fick jag tillfälle att fundera över varför man inte längre ser så mycket av de äldre människorna. Visst, de kanske inte orkar lika mycket när åldern kommer, men hur många möjligheter har vi egentligen gett dem? Vi har knappt gett några speciella dagar eller timmar till dem för att ha roligt, och ändå har många gamla gemensamma intressen. Deras intressen brukar inte heller vara så pass anstängande, så det är ju bra att göra någonting av. Min gammelmormor gillar t.ex. att fika, sticka, få besök, m.m., och jag vet att många andra också tycker att det är kul.
Om man tänker på det här viset; att man skulle kunna annordna någon gång då och då för dem att ha roligt, så tror jag att många skulle bli gladare. En del pensionärer är ju så deprimerade när de inser att de inte längre är lika pigg och kry som förr, och att dagarna då brukar sluta i att de sitter hemma hela tiden.
Vi yngre har däremot många olika sporter eller intressen, men ändå är det ingen som gör någonting för våra kära äldre. De förtjänar ju också att ha kul! Men de är inte säkert att de orkar att ta sig i kragen för att göra någonting åt det...
"Låt de sista ljuva åren bli de bästa i ditt liv."
Om man tänker på det här viset; att man skulle kunna annordna någon gång då och då för dem att ha roligt, så tror jag att många skulle bli gladare. En del pensionärer är ju så deprimerade när de inser att de inte längre är lika pigg och kry som förr, och att dagarna då brukar sluta i att de sitter hemma hela tiden.
Vi yngre har däremot många olika sporter eller intressen, men ändå är det ingen som gör någonting för våra kära äldre. De förtjänar ju också att ha kul! Men de är inte säkert att de orkar att ta sig i kragen för att göra någonting åt det...
"Låt de sista ljuva åren bli de bästa i ditt liv."
Nya smaker
Idag sov jag över hos min kompis Paola. Där skiljer sig deras matvanor ifrån våra, så idag kom jag hem med flera smaker provade för första gången sedan jag var ett litet barn.
När jag var liten så fick jag för mig att jag inte tyckte om fil eller yoghurt, men hos Paola insåg jag att det inte alls stämmer längre. Mamma och pappa hade aldrig orkat bemöda sig med att övertala mig att provsmaka yoghurt igen, så jag har gått miste om den smaken i åratal. Det visade sig ju att jag tyckte att vaniljyoghurt och flingor var jättegott nu!
Det är kanske dags att börja smaka om en del saker nu när man upptäckt att mina har smaklökar förändrats...
När jag var liten så fick jag för mig att jag inte tyckte om fil eller yoghurt, men hos Paola insåg jag att det inte alls stämmer längre. Mamma och pappa hade aldrig orkat bemöda sig med att övertala mig att provsmaka yoghurt igen, så jag har gått miste om den smaken i åratal. Det visade sig ju att jag tyckte att vaniljyoghurt och flingor var jättegott nu!
Det är kanske dags att börja smaka om en del saker nu när man upptäckt att mina har smaklökar förändrats...
Tradera-stövlar
Äntligen kom mina Tradera-köpta stövlar från posten i fredags! Jag hade tur som fick dem innan helgen.
Det här är vinter/vår-skor, men jag tror inte att jag ska använda dem någonting denna vinter. Min första tanke var egentligen att de ska användas vid jul, och det är ju ett tag kvar.
Klackarna är ca 8 cm, så i stövlarna blir jag ganska lång. Jag är ju 174 cm innan jag sätter på mig dem, så du kan ju räkna ut själv hur hög jag blir.
De kostade mig sammanlagt 600 kr, men jag hoppas att det blir värt priset med tiden.
Så här såg bilden från Tradera-annonsen ut.
Hur tycker du att de ser ut?
Det här är vinter/vår-skor, men jag tror inte att jag ska använda dem någonting denna vinter. Min första tanke var egentligen att de ska användas vid jul, och det är ju ett tag kvar.
Klackarna är ca 8 cm, så i stövlarna blir jag ganska lång. Jag är ju 174 cm innan jag sätter på mig dem, så du kan ju räkna ut själv hur hög jag blir.
De kostade mig sammanlagt 600 kr, men jag hoppas att det blir värt priset med tiden.
Så här såg bilden från Tradera-annonsen ut.
Hur tycker du att de ser ut?
Recept: Fiberrikt bröd
I flera dagar nu så har jag i stort sett levt på detta bröd! Det är så gott, och nyttigt. Därför äter man det så mycket. Själv har jag t.o.m. ersatt brödet för lunch (inte bra), men äter det också till mellanmål och frukost (bra). Jag äter det till och med just nu!
Vad som också är bra för de "lata dagarna" är att man inte ens behöver knåda degen, man behöver inte ens röra den med händerna någon gång under bakningen! Det är enkelt att röra om med en slev.
Brödet är förvånansvärt enkelt och snabbt att baka, det enda som tar tid är den långa tiden i ugnen (en timme). Men att sno ihop ingredienserns går snabbt, så du behöver inte avvara mycket tid på det.
Från början så hittade jag det här receptet på internet, där det kallades "Annas svarta bröd". Men eftersom jag ändrat lite grann på receptet så går det bra att kalla det vad man vill. Jag tycker t.ex. om att kalla det "Fiberrikt bröd".
Brödet är inte svart som originalnamnet säger, för jag har ändrat ugnstiden en timme. Annars blir ju brödet bränt, och man vill ju ha det mjukt och gott! Om du bakar brödet så kommer du att förstå vad jag menar.
Ingredienser:
(Receptet ger 2 bröd)
Vad som också är bra för de "lata dagarna" är att man inte ens behöver knåda degen, man behöver inte ens röra den med händerna någon gång under bakningen! Det är enkelt att röra om med en slev.
Brödet är förvånansvärt enkelt och snabbt att baka, det enda som tar tid är den långa tiden i ugnen (en timme). Men att sno ihop ingredienserns går snabbt, så du behöver inte avvara mycket tid på det.
Från början så hittade jag det här receptet på internet, där det kallades "Annas svarta bröd". Men eftersom jag ändrat lite grann på receptet så går det bra att kalla det vad man vill. Jag tycker t.ex. om att kalla det "Fiberrikt bröd".
Brödet är inte svart som originalnamnet säger, för jag har ändrat ugnstiden en timme. Annars blir ju brödet bränt, och man vill ju ha det mjukt och gott! Om du bakar brödet så kommer du att förstå vad jag menar.
Ingredienser:
(Receptet ger 2 bröd)
4 1/2 dl vetemjöl
1 1/2 dl grovt rågmjöl
1 1/2 dl havrekli (eller vetekli)
2 dl vetegroddar
2 dl vetekross
5 dl grahamsmjöl
1 1/2 tsk salt
1 tsk brödkryddor
5 tsk bikarbonat
1 dl mörk sirap
1 liter lättfil
knappt 1/2 dl neutral olja
ca 1/2 dl sesamfrön
Tips: Om man vill så kan man även ha i 1 dl russin.
Gör så här:
1. Blanda ihop alla torra ingredienser i en bunke.
2. Tillsätt sirap, fil och ev russin. Rör om noggrant.
3. Ta fram två avlånga brödformar. Olja dem på insidan och "bröa" med sesamfrön.
4. Fördela degen i formarna och stoppa in långt ner i ugnen på 175° i ca en timme.
Prao på brödplats!
Nästa vecka börjar min prao på "brödfabriken" Mattes Bröd i Ockelbo! Det är någonting jag ser fram emot, för jag behöver inte gå upp så tidigt på morgonen som väntat heller. Kl. 7.30 ska jag vara där, och det är ju inte så farligt, eller hur? För att vara på ett bageri så är det väldigt sent, de måste ju gå upp jättetidigt för att kunna leverera ut det nybakade brödet i tid till affärerna.
Wow, så spännande det ska bli! Jag ser det nästan som en ledig vecka, för det här gör jag inte bara för arbetets skull, utan också för att det låter så kul. Jag bara älskar doften av nybakat!
Wow, så spännande det ska bli! Jag ser det nästan som en ledig vecka, för det här gör jag inte bara för arbetets skull, utan också för att det låter så kul. Jag bara älskar doften av nybakat!
Fredagen den 13:onde
Idag är det, enligt skrocken, oturens dag.
Än så länge så har ingenting speciellt oturligt hänt mig, men det har det dessvärre gjort tidigare år i mitt liv. När jag var liten så satt jag t.ex. på toaletten då några busiga killar retades genom att lyckas öppna min låsta dörr mitt under ett toabesök. Det var hemskt, men jag kan inte minnas att någonting annat oturligt hänt mig den dagen sedan dess. Visserligen kan det bero på att jag faktiskt inte tror på skrock (längre), men vad tror ni?
Det finns ju fortfarande människor som tror på skrock, och det är ju inget fel med det. Jag tycker t.o.m. att det är intressant att läsa och tala om sådant. Så nu vet jag, enligt dem, att det är negativt att gå under stegar, krossa speglar och se på svarta katter som passerar en väg, utan att spotta!
Är det någon av er som också har någon speciell åsikt eller fundering om skrock eller fredagen den 13:onde?
Tror du på skrock?
Min mormor hade alltid (Har alltid, kanske man ska säga. Hon lever fortfarande) en teori om varför det sägs vara så "farligt" att gå under stegar. Hon säger att "det är såklart att det är farligt att gå under stegar, men det beror ju på att någonting kan falla i huvudet på en! Personen på stegen bär ju antagligen någonting i handen."
Jag har alltid tyckt att hennes tokiga idéer är roliga...
Jag har en svart katt, men han har aldrig gett mig otur. Bara motsatsen, faktiskt. Så därför tror jag inte på skrock, för mina små kissemissar är bara snälla! Men i och för sig ... min svarta katt har en vit fläck mellan benen, så kanske finns det en chans att stämmer det ändå...?
Än så länge så har ingenting speciellt oturligt hänt mig, men det har det dessvärre gjort tidigare år i mitt liv. När jag var liten så satt jag t.ex. på toaletten då några busiga killar retades genom att lyckas öppna min låsta dörr mitt under ett toabesök. Det var hemskt, men jag kan inte minnas att någonting annat oturligt hänt mig den dagen sedan dess. Visserligen kan det bero på att jag faktiskt inte tror på skrock (längre), men vad tror ni?
Det finns ju fortfarande människor som tror på skrock, och det är ju inget fel med det. Jag tycker t.o.m. att det är intressant att läsa och tala om sådant. Så nu vet jag, enligt dem, att det är negativt att gå under stegar, krossa speglar och se på svarta katter som passerar en väg, utan att spotta!
Är det någon av er som också har någon speciell åsikt eller fundering om skrock eller fredagen den 13:onde?
Tror du på skrock?
Min mormor hade alltid (Har alltid, kanske man ska säga. Hon lever fortfarande) en teori om varför det sägs vara så "farligt" att gå under stegar. Hon säger att "det är såklart att det är farligt att gå under stegar, men det beror ju på att någonting kan falla i huvudet på en! Personen på stegen bär ju antagligen någonting i handen."
Jag har alltid tyckt att hennes tokiga idéer är roliga...
Jag har en svart katt, men han har aldrig gett mig otur. Bara motsatsen, faktiskt. Så därför tror jag inte på skrock, för mina små kissemissar är bara snälla! Men i och för sig ... min svarta katt har en vit fläck mellan benen, så kanske finns det en chans att stämmer det ändå...?
Kram-kompisar
Visst är de söta? De höll på att busa tills de somnade, så att de nästan låg på varandra. Sådär sover de tillsammans med varandra ibland, och busar gör de nästintill jämt när de är tillsammans.
Titta, så stor Frasse är jämfört med Roffe! De har lika lång päls, men ändå är det så stor storleksskillnad mellan dem...
Genetiskt sätt så är de inte bröder, men hur närmre kan man bli än det här?
Titta, så stor Frasse är jämfört med Roffe! De har lika lång päls, men ändå är det så stor storleksskillnad mellan dem...
Genetiskt sätt så är de inte bröder, men hur närmre kan man bli än det här?
Klasskläderna
Nu har det till slut beslutats om hur våra avslutningskläder ska se ut, och nu har de äntligen kommit! Men jag kan egentligen inte säga att jag sett så mycket fram emot det, men det är ändå en rolig grej att få se hur det blev.
Varje person i klassen fick välja om de ville få en gratis T-shirt, och det är såklart att jag ville det! Så här ser de ut:
Nåja, det var väl en fyndig framsida...? Det rimmade ju åtminstone.
Den ser kanske brun ut på bilden, men i verkligheten är tröjan svart.
Kan dock inte säga att jag är så värst nöjd över baksidan. De kunde visst inte hålla sig ifrån att trycka in en svordom på tröjan ändå...
Varje person i klassen fick välja om de ville få en gratis T-shirt, och det är såklart att jag ville det! Så här ser de ut:
Nåja, det var väl en fyndig framsida...? Det rimmade ju åtminstone.
Den ser kanske brun ut på bilden, men i verkligheten är tröjan svart.
Kan dock inte säga att jag är så värst nöjd över baksidan. De kunde visst inte hålla sig ifrån att trycka in en svordom på tröjan ändå...
Betydelsefullt beröm
Jag fick häromdagen beröm av min lärare. Ibland krävs inget mer för att bli glad (och lite stolt också), så därför har jag kommit till slutsatsen att allt skulle bli så mycket bättre isåfall alla vågade berömma mer!
Tänk så mycket glädje det sprider av bara några få, ynka ord. Jag blev, personligen, väldigt positiv som vanligt, för det är inte så ofta någon medelklassare som mig hör någonting sådant. Men nästintill varje vecka får jag så god kritik under den lektionen att man vill spricka, trots att man till stor del håller masken.
Se på bilden ovanför. Det är så det borde se ut jämt, tycker jag! Men i och för sig ... det får ju inte gå till överdrift heller, tills orden inte betyder någonting längre, för det vill man ju inte heller...
Mammatid på isen
Ursäkta för den dåliga uppdateringen, men nu är jag åter "Back to business!"
I lördags så åkte jag och mamma till vattnet för att pimpla. Dock var inte fiskarna på hugget den här gången, men vi hade lika roligt för det.
Bysjön heter stället vi var till, och så här ser det ut.
Spindelattack!
Som de flesta redan vet så har jag en äcklig rädsla för spindlar. Jag är väldigt rädd för dem, och konstigt nog, extra rädd för små spindlar. Och därför förstår ni mig förhoppningsvis när jag berättar hur skräckslagen jag blev när jag upptäckte att en död hängde på mina isdubbar.
Jag skrek och viftade med armarna, men framför allt försökte jag få dubbarna bort ifrån min hals. Usch, så äckligt det var! Men mamma skrattade bara, trots att jag fick problem att ta av mig "spindeldubbarna", som råkat fastna på min jacka. Jag slet och slet, och äntligen kunde jag pusta ut när jag lyckades kasta dem på marken.
Varsågod, min första publicerade blogg-bild på mamma!
Och här är jag, med snön i ögonen och ett leende på läpparna. Det var så mysigt att kliva upp tidigt på morgonen för att pimpla med mamma!
Det var såklart att vi skulle drabbas av lite mer otur också, för precis när jag tagit mig uppför den svettiga backen så gjorde jag någonting riktigt klumpigt. Jag la mig ner på snön av ren utmattning, då vi upptäcker att vår termos glider ur ryggsäcken och nerför backen igen. Puh! Men som tur så tog vi det bara komiskt och skrattade medan jag tog mig ner och hämtade den.
I lördags så åkte jag och mamma till vattnet för att pimpla. Dock var inte fiskarna på hugget den här gången, men vi hade lika roligt för det.
Bysjön heter stället vi var till, och så här ser det ut.
Spindelattack!
Som de flesta redan vet så har jag en äcklig rädsla för spindlar. Jag är väldigt rädd för dem, och konstigt nog, extra rädd för små spindlar. Och därför förstår ni mig förhoppningsvis när jag berättar hur skräckslagen jag blev när jag upptäckte att en död hängde på mina isdubbar.
Jag skrek och viftade med armarna, men framför allt försökte jag få dubbarna bort ifrån min hals. Usch, så äckligt det var! Men mamma skrattade bara, trots att jag fick problem att ta av mig "spindeldubbarna", som råkat fastna på min jacka. Jag slet och slet, och äntligen kunde jag pusta ut när jag lyckades kasta dem på marken.
Varsågod, min första publicerade blogg-bild på mamma!
Och här är jag, med snön i ögonen och ett leende på läpparna. Det var så mysigt att kliva upp tidigt på morgonen för att pimpla med mamma!
Det var såklart att vi skulle drabbas av lite mer otur också, för precis när jag tagit mig uppför den svettiga backen så gjorde jag någonting riktigt klumpigt. Jag la mig ner på snön av ren utmattning, då vi upptäcker att vår termos glider ur ryggsäcken och nerför backen igen. Puh! Men som tur så tog vi det bara komiskt och skrattade medan jag tog mig ner och hämtade den.
Självmordsbenägen hackspett
"Idag såg jag en av de mest naturligt härliga syner naturen kan bjuda på. I ett träd satt en fin hackspätt och hackade fridfullt i ett träd. Det var ett tillfälle att njuta av de mest behagligaste stunderna i livet."
Så hade det kunnat låta ifrån munnen av en naturälskare, men ur min synvinkel var det hela mer så här:
"Idag såg jag en hackspätt i ett träd. Hackspätten var däremot inte så trevlig som man kunnat hoppas på, för där satt han nämligen och försökte göra självmord! Hackspätten bankade in huvudet hundratals gånger in i det hårda trädet. Man kunde till och med höra det höga ljudet av när hans huvud bankades in i trädet! Men det värsta var att man kunde skymta någonting rött ovanpå huvudet också...!"
Nu var det hela lite överdrivet, men de måste ju ha fått huvudvärk av hackandet någon gång...(?)
Så hade det kunnat låta ifrån munnen av en naturälskare, men ur min synvinkel var det hela mer så här:
"Idag såg jag en hackspätt i ett träd. Hackspätten var däremot inte så trevlig som man kunnat hoppas på, för där satt han nämligen och försökte göra självmord! Hackspätten bankade in huvudet hundratals gånger in i det hårda trädet. Man kunde till och med höra det höga ljudet av när hans huvud bankades in i trädet! Men det värsta var att man kunde skymta någonting rött ovanpå huvudet också...!"
Nu var det hela lite överdrivet, men de måste ju ha fått huvudvärk av hackandet någon gång...(?)
Roffe väntade i timmar
I samband med att jag bestämde mig för att bli kvitt mina mörka ringar under ögonen så tog jag mig en promenad och stickade. Jag gick längs vägen då jag upptäckte att min två katter Frasse och Roffe följde med mig.
"Nåja", tänkte jag. "Visst får de följa med!" Jag visste att de inte skulle stå till besvär, snarare motsatsen. Allt de gjorde var att busa och vara snälla, och att de följde mig var bara en del i leken.
Så fortsatte jag att gå, stickandes för mig själv. Jag tittade bakåt ibland för att se om de var med, och det var de tills de till slut gav upp och stannade vid "Linnéas hus". Men jag fortsatte gå som vanligt...
Till slut kom mamma och pappa och hämtade mig när de väl var på väg hem ifrån jobbet, så jag fick åka med dem i bilen hem.
När vi kom hem så hade redan Frasse tagit sig dit, men Roffe var fortfarande ute. Det hade gått en tid, så det var inte förvånande att han tagit sig hem före mig. Det var snarare förvånande att Roffe inte tagit sig hem tillsammans med Frasse.
Jag och pappa följde med mamma och Robert till deras bågskytteträning och när vi kom hem så fanns det fortfarande ingen skymt av Roffe, och det hade gått timmar sedan promenaden. Vi blev bekymrade och satte oss i bilen för att leta efter honom.
När vi åkte bil till stället där jag såg honom sist (Linnéas hus) så stannade vi för att ropa efter honom. Då hörde vi ett plötsligt jamande, och se! Där var han.
Han gosade efter flera timmars väntan (jag dök ju aldrig upp på väg hem från promenaden, för jag fick ju skjuts tillbaka), men så fort vi körde iväg med honom i bilen så blev han orolig. Men vi var snabbt hemma då han fick smaka på godis och träffa Frasse. Och på tal om Frasse; varför lämnade han Roffe där helt ensam?!
Stackars Roffe... Där satt han och väntade i timmar på att jag skulle återvända när Frasse hade lämnat honom ensam på ett område han inte brukar vara.
Roffe är en väldigt liten och osäker katt, så man har anledning att vara oroad när han gör någonting mot det normala. Då kan någonting ha hänt, för det är inte säkert att han vågar allt. I detta fall vågade han inte ta sig hem utan hjälp...
"Nåja", tänkte jag. "Visst får de följa med!" Jag visste att de inte skulle stå till besvär, snarare motsatsen. Allt de gjorde var att busa och vara snälla, och att de följde mig var bara en del i leken.
Så fortsatte jag att gå, stickandes för mig själv. Jag tittade bakåt ibland för att se om de var med, och det var de tills de till slut gav upp och stannade vid "Linnéas hus". Men jag fortsatte gå som vanligt...
Till slut kom mamma och pappa och hämtade mig när de väl var på väg hem ifrån jobbet, så jag fick åka med dem i bilen hem.
När vi kom hem så hade redan Frasse tagit sig dit, men Roffe var fortfarande ute. Det hade gått en tid, så det var inte förvånande att han tagit sig hem före mig. Det var snarare förvånande att Roffe inte tagit sig hem tillsammans med Frasse.
Jag och pappa följde med mamma och Robert till deras bågskytteträning och när vi kom hem så fanns det fortfarande ingen skymt av Roffe, och det hade gått timmar sedan promenaden. Vi blev bekymrade och satte oss i bilen för att leta efter honom.
När vi åkte bil till stället där jag såg honom sist (Linnéas hus) så stannade vi för att ropa efter honom. Då hörde vi ett plötsligt jamande, och se! Där var han.
Han gosade efter flera timmars väntan (jag dök ju aldrig upp på väg hem från promenaden, för jag fick ju skjuts tillbaka), men så fort vi körde iväg med honom i bilen så blev han orolig. Men vi var snabbt hemma då han fick smaka på godis och träffa Frasse. Och på tal om Frasse; varför lämnade han Roffe där helt ensam?!
Stackars Roffe... Där satt han och väntade i timmar på att jag skulle återvända när Frasse hade lämnat honom ensam på ett område han inte brukar vara.
Roffe är en väldigt liten och osäker katt, så man har anledning att vara oroad när han gör någonting mot det normala. Då kan någonting ha hänt, för det är inte säkert att han vågar allt. I detta fall vågade han inte ta sig hem utan hjälp...
Underhållningslek
Jag har bestämt att acceptera en utmaning jag fann hos bloggerskan virpi (http://virpi.blogg.se/).
Den småroliga utmaningen går ut på att mitt svar på dessa frågor ska börja på sammabokstav som mitt namn, vilket i detta fall blir R.
Här följer de 20 frågorna som jag ska svara på:
1. Vad heter du?
Rebecka
2. Ett ord på fyra bokstäver:
Rapa!
3. Pojknamn:
Robert
4. Flicknamn:
Roberta
5. Yrke:
Rumpgrävare (det finns ju de som tvingas arbeta med att titta människor i baken)
6. Färg:
Röd
7. Klädesplagg:
Raggsockor
8. Mat:
Rotmos
9. Sak i badrummet:
Ribosomer?
10. Plats/stad:
Rastplats
11. Orsak att vara sen:
Rostig väckarklocka
12. Något man skriker:
"Roffe, klös inte på möblerna!" (Roffe är min katt)
13. Film:
Ronny & Ragge
14. Något man dricker:
Råsaft
15. Artist:
Robin William
16. Djur:
Råtta
17. Gatunamn:
Roddargatan
18. Bil:
Renault
19. Sång:
Rudolf med röda mulen
20. Aktivitet med mer än 1 deltagare:
Rullstolshockey
Sådär!
Nu är det meningen att jag ska fortsätta utmana specifika personer, men jag utmanar istället alla som läser detta och har en blogg. Då kan alla fortsätta att utmana alla!
Den småroliga utmaningen går ut på att mitt svar på dessa frågor ska börja på sammabokstav som mitt namn, vilket i detta fall blir R.
Här följer de 20 frågorna som jag ska svara på:
1. Vad heter du?
Rebecka
2. Ett ord på fyra bokstäver:
Rapa!
3. Pojknamn:
Robert
4. Flicknamn:
Roberta
5. Yrke:
Rumpgrävare (det finns ju de som tvingas arbeta med att titta människor i baken)
6. Färg:
Röd
7. Klädesplagg:
Raggsockor
8. Mat:
Rotmos
9. Sak i badrummet:
Ribosomer?
10. Plats/stad:
Rastplats
11. Orsak att vara sen:
Rostig väckarklocka
12. Något man skriker:
"Roffe, klös inte på möblerna!" (Roffe är min katt)
13. Film:
Ronny & Ragge
14. Något man dricker:
Råsaft
15. Artist:
Robin William
16. Djur:
Råtta
17. Gatunamn:
Roddargatan
18. Bil:
Renault
19. Sång:
Rudolf med röda mulen
20. Aktivitet med mer än 1 deltagare:
Rullstolshockey
Sådär!
Nu är det meningen att jag ska fortsätta utmana specifika personer, men jag utmanar istället alla som läser detta och har en blogg. Då kan alla fortsätta att utmana alla!
3 månader kvar...
Det känns konstigt att tänka att det faktiskt bara är drygt tre månader kvar tills skolavslutningen. Man tror att det ska vara så mycket längre tid, trots att det ändå känns så långt med tre månader. Men jag väljer att se det som en kort tid kvar, det är ju inte lång tid att jämföra med alla dessa år man tillbringat i samma skola. Då känns inte längre tre månader så långt, när man vet att de tre åren gått så snabbt.
Nu är det dags att välja skolavslutningskläder igen! Någon som redan gjort det...?
Nu är det dags att välja skolavslutningskläder igen! Någon som redan gjort det...?
Jag önskar, jag sparar...
Just nu går min favoritserie på TV - men jag vill se mer!
Jag önskar mig serierna 1-7 ifrån Smallville, men jag vet att jag har en lååång tid kvar att spara. Hela boxen kostar nämligen 1825 kr, någonting man inte får varje dag... Men lycka mig till i mitt sparande, för jag har bestämt mig för att köpa den där boxen, även om det tar mig 100 år (då jag hinner dö innan det gått så lång tid)!
Boxen jag så gärna vill ha har Smallvilles 1-7 säsonger samlade i ett paket!
Jag önskar mig serierna 1-7 ifrån Smallville, men jag vet att jag har en lååång tid kvar att spara. Hela boxen kostar nämligen 1825 kr, någonting man inte får varje dag... Men lycka mig till i mitt sparande, för jag har bestämt mig för att köpa den där boxen, även om det tar mig 100 år (då jag hinner dö innan det gått så lång tid)!
Boxen jag så gärna vill ha har Smallvilles 1-7 säsonger samlade i ett paket!
Choklad!
Det är vid dessa "matlösa" tillfällen som man önskar att man hade en chokladkaka i handen, men så typisk som det kan vara så har jag ingen sådan just nu...
Säg mig; blir man inte bara för sugen på choklad när man ser detta?
Mmm... Marabou.
Vilken chokladsort tycker du är godast?
- - -
Jag hittade choklad hemma, och gissa hur glad jag blev! Även om jag inte hittade en chokladkaka så hittade jag en chokladrulle, vilket mer än duger för mig!
Säg mig; blir man inte bara för sugen på choklad när man ser detta?
Mmm... Marabou.
Vilken chokladsort tycker du är godast?
- - -
Jag hittade choklad hemma, och gissa hur glad jag blev! Även om jag inte hittade en chokladkaka så hittade jag en chokladrulle, vilket mer än duger för mig!
Sommar-dikt
Som en försmak på sommaren så följer här en kort dikt, som jag själv hittat på:
Snart är sommaren här,
ska det inte bli roligt?
Man kastar blickar och är så kär,
för då är allt väldigt soligt.
När alla är fullt så glada,
då springer barnen till stranden.
För då är det dags att bada,
och äta upp glassen i handen.
Snart är sommaren här,
ska det inte bli roligt?
Man kastar blickar och är så kär,
för då är allt väldigt soligt.
När alla är fullt så glada,
då springer barnen till stranden.
För då är det dags att bada,
och äta upp glassen i handen.
Glad-lista till skolan
Imorgon är skolan igång igen... Och denna gång känns det inte lika postivt som man kunnat hoppas på, eftersom influensan slösat bort en stor del av min ledighet. Men för att bli lite gladare inför imorgon så har jag tänkt att skriva en lista på alla de anledningar som ska göra mig positiv inför skolan.
Här kommer den:
1. Man får träffa sina vänner.
2. Man får tid att fundera på saker under lektionstid.
3. I slutet av dagen så finns min favoritlektion att se fram emot.
4. Måndagar är fulla av håltimmar.
5. Att plugga eller arbeta i skolan (tycker jag är roligt i många fall, speciellt under svenskan).
Nu känner jag mig gladare! Kanske är inte min lista till någon hjälp för andra, men den har åtminstone piggat upp mig.
Dags att packa ryggsäcken, för nu drar skolan igång igen.
Lek med pälstuss
Min katt, Frasse, har börjat tappa vinterpälsen, så mamma började kamma honom för att få bort den "lösa pälsen". Vi lyckades kamma ihop väldigt mycket hår, då mamma fick en idé. Hon knölade ihop det till en knöp och gav det till Frasse. Hon ville se hur han reagerade mot någonting som liknar en mus, men som luktar som honom själv.
Stackars Frasse, för utan att han inser det så har han lekt med sitt eget hår... Han lekte nämligen med sin pälstuss som om det vore en helt vanlig leksaksmus.
Här är några bilder på honom när han leker:
Här leker han.
Här tuggar han på sin pälsboll.
Och här leker han igen.
Stackars Frasse, för utan att han inser det så har han lekt med sitt eget hår... Han lekte nämligen med sin pälstuss som om det vore en helt vanlig leksaksmus.
Här är några bilder på honom när han leker:
Här leker han.
Här tuggar han på sin pälsboll.
Och här leker han igen.
Mycket att välja mellan
Jag kom plötsligt att fundera över alla dessa mattillbehör... De är så många av välja mellan! Men det är ju förståss bra, för det är sunt att variera sin mat. Men jag ska vara ärlig; det blir ändå mest pasta för min del. Fast det är alltid roligt att ha möjligheten att variera i alla fall!
Så nu vet ni att jag älskar pasta. Men vilket mattillbehör är din favorit?
Dessa som jag rabblade upp ovanför var kanske Sveriges mest vanliga mattillbehör, men nu har ju i och för sig couscousen blivit populär även här också...
Så nu vet ni att jag älskar pasta. Men vilket mattillbehör är din favorit?
Dessa som jag rabblade upp ovanför var kanske Sveriges mest vanliga mattillbehör, men nu har ju i och för sig couscousen blivit populär även här också...
