Rebban

För nästan ett år sedan klippte jag mitt hår kort. Vad jag undrar är om jag gjort rätt beslut. På en internetsida såg jag att de flesta människor tycker att fler personer passar bättre i långt hår. Är jag en av dem?


Denna bild togs år 2007, innan jag klippte håret.
   Egentligen var det inget fel med håret, jag kunde enkelt ha klippt till det lite grann och behållit längden.


Det här fotot togs inte för så länge sedan. Här har jag längre hår här än vanligt (brukar alltså ha ännu kortare).
   Det positiva med kort hår är att det oftast får mig att se smalare och finare ut i ansiktet. Det är inte heller för sent att göra någonting snyggt med håret.

Just nu håller jag på att spara ut håret. Vad tycker ni att jag ska göra?

Borta bra, men hemma bäst.

De senaste dagarna har jag tillbringat i Danmark, vilket innebär att jag inte haft tillgång till internet. Bredbandet på vår bärbara dator gäller inte utanför Sverige. Ni kanske undrar varför jag inte bloggat från mobilen, men ni ska åtminstone veta att jag gjort det en gång. Anledningen till att jag inte fortsatte är den tunga räkning vi troligtvis kommer att få efter den långa tid jag var inloggad utomlands.

Mycket har egentligen inte hänt sedan jag tvingades sluta skriva, men jag ska försöka skriva det om mest intressanta som går att beskriva.

Tisdags:
Denna dag var inte så speciellt "full av händelser". Men trots det var den en dag att uppskatta, eftersom att allting som skedde tidigare legat oss hack i häl. Att äntligen få slappna av och ta det lite lugnt var skönt, men min längtan efter mina katter, där hemma, var stark.

Onsdags:
Som de flesta redan vet så är julafton en dag då inga butiker är öppna. Det gav en lite långsam dag till att börja med, men på eftermiddagen blev det hela mycket roligare, eftersom vår julmiddag tog rum. Jag och min mamma hade, sedan några timmar tillbaka, börjat laga en av mina favoriträtter som kallas Wellington. Till det åt vi klyftpotatis som både är klassiskt och gott.

Torsdags:
Ännu en dag att ta det lugnt, men också att packa inför den kommande resan tillbaka till Sverige. Redan på morgonen började jag känna tecken på feber, men höll till en början tyst om det, eftersom jag inte ville göra resten av familjen upprörd. Vi skulle nämligen på tivoli dagen efter.
   Tyvärr kunde jag varken lura mig själv eller min familj; jag var sjuk. Det är ytterst ovanligt, verkligen, men det hade hänt. Min näsa rann, jag sov i timmar över normalt, hade huvudvärk och kände mig övrigt dålig. Men efter att min familj tvingat mig att ta tempen och insåg att jag hade 38,3 så proppade de i mig två tabletter. Och det hjälpte, för sedan mådde jag fullt så mycket gladare.

Idag:
När jag vaknade upp hade min feber försvunnit, allt som var kvar var min rinnande näsa. Som tur är så brukar jag aldrig vara sjuk i mer än en dag.
   Tidigt imorse klev vi upp för att packa och gör oss klara. Efter en stressig (och försenad) morgon for vi iväg. Det följde en lång bilresa till Köpenhamn där vi unnade oss en god middag inne i det tivoli som jag senare skulle åka en massa karuseller i. Jag hade det väldigt roligt.
   När vi lämnat tivolit fick vi problem att hitta till det hotell vi ska tillbringa natten i (Hotell Ibis), men när vi väl var framme gjorde vi som vi gjort mycket den senaste tiden; slappat. Men denna gång inne på vårt nya hotellrum i Skåne, Malmö.

Dagen började inte så pass tidigt som jag väntat mig. Skönt för oss alla, jag har nämligen inte det bästa "morgon-humör" som man kan önska sig. Men denna dag kände jag mig faktiskt utvilad och glad direkt på morgonen. Bevis på det är bilden nedanför.


Här sitter jag med nattlinnet på och ler, förväntansfull över att äntligen få besöka Gekås en hel dag.

Kl. 09.00 öppnade Gekås, och vi hann nästan precis in när de öppnade. Och då hade den riktiga dagen börjat. Vi strosade runt och kikade efter allt möjligt i flera timmar, innan magen skrek åt oss att äta och benen att åka hem och vila. Men under den tiden vi varit där hade vi upplevt så mycket roligt, vi provade och köpte kläder, tittade på grejor och mycket mer.
   Efter att ha lämnat affären återvände vi till den lilla stuga vi "bor" i och tog oss en liten matpaus. Det kändes skönt att mätta den kurrande magen, och därefter slänga på sig jackan för att återigen fortsätta handla på detta billiga och stora ställe. Det var faktiskt en skön känsla att vandra runt i den affär som tidigare varit helt proppfull, men nu helt lugn och under kontroll. Sist jag befann mig i Gekås hade vi så mycket folk runtomkring oss att man knappt kunde gå, men trots det trånga utrymmet förstod vi inte det hela allvaret innan vi tog oss ut därifrån. Redan när vi passerat utgången så svämmade det människor över vagnarna, helt galna, och frågade om de fick ta den när vi var färdiga. Vi förstod, till att börja med, inte varför de inte hämtade egna, men lät dem få som de ville.
   Och så när vi tagit oss ut ur Gekås, helt och hållet, så såg vi en hel folkmassa stå utanför in- och utgången. Det var en upplevelse att inte kunna beskriva med ord. Det går inte att förstå innan man varit med om det. Kilometer av folk stod köande för att ta sig in! Tro mig eller inte, men det är sant. Folkmassan drog sig ända till de boende människors hus, långt ifrån affären själv. De anställda i Gekås hade tvingats stänga ingången till affären för att den blivit så överfylld att det var farligt, hade det börjat brinna i byggnaden hade inte många överlevt, p.g.a. att vi alla var som packade sillar. Som jag sagt tidigare; man kunde knappt gå därinne.
   Men annorlunda var det denna gång, utrymme fanns det gott om, och inga brister på vagnar ägde rum. Vi kunde alla gå runt med vagnar utan problem, eller människor som tjatar att få ta den ifrån en.
   Vi gick lite tidigare än stängningstid, för vi var alla utmattade av den långa tiden att gå. Vi betalade och åt middag på Burger King, inte långt därifrån. Sedan gav vi oss hemåt, där vi tillbringade resten av tiden åt att titta på TV och ta det lugnt, ungefär som dagen innan. Men detsamma ska det inte bli imorgon, för då ska vi fortsätta var resa. Snart är vi i Danmark, jag kan nästan känna doften av det!


Så här ser Gekås ut.

Imorgon är den sista dagen innan vi lämnar vårt hem för att tillbringa vår tid i Danmark, Malmö och Ullared i en vecka. Det känns underligt att det är så nära nu, jag är nämligen inte van vid tanken att lämna vårt hus och och våra älskade katter. Men trots det känns det också så härligt att lämna detta avsides ställe för att variera miljön i något annat land och göra någonting så mot mina dagliga vanor.
   Eftersom jag är borta i en vecka så kan ni räkna ut att jag inte kommer att vara närvarande hos min släkt under jul, därför är det bestämt att vi får en typ av ersättning för det imorgon, precis innan vi åker. Då är dagen vi lämnar våra presenter till varandra och har en rolig tid tillsammans, exakt som en riktig jul ska vara. Mina presenter är köpta och till största delen redo att ges bort, bara en del som inte hunnit paketeras. Nu får jag bara hoppas att en av presenterna kommer på posten imorgon så att jag hinner ge den i tid, men det skulle ändå inte orsaka någon panik eller större skada, jag har nämligen planer som löser problemet som kan komma i vägen. Allting ligger under full kontroll.
   Det kommer att bjudas på mat, och jag kommer att vara en av kockarna. Jag och mamma hade tänkt oss någon god maträtt som köttfärspaj med potatisgratäng, efterrätten blir en stor kladdkaka, som jag fått till uppgift att göra. Förrätten är ännu inte bestämd, men skulle det vara någon ingrediens som fattas så går det att svänga förbi affären och köpa det på vägen hem. Har jag inte tillräckligt med tid att följa med dit så är jag säker på att mamma orkar göra en uppoffring för vår skull. Hon tycker nämligen att det också ska bli trevligt imorgon.


Förhoppningsvis blir det ännu godare än vanlig Felix-paj. Det är ju trots allt ändå godast hemmalagat, eller hur?