Det ni missat

På fem månader så förstår ni kanske att det är en del saker som hänt, så här får ni se i stora drag vad ni som hänt:

 
Här är jag på bild på skolavslutningen. Jag är blondin och har till och med haft på mig lite smink (!)
   (Detta är alltså en ganska gammal bild.)

 
Jag har skaffat en till katt, Luffsa. Hon är jättesöt, snäll och ... ja, som ni ser: Busig!
   (Hon är yngre på den här bilden, men vi har dessvärre nog ingen äldre bild.)

 
Så här ser en del av min skola ut, Polhemskolan. Där går jag Hotell- och Restauranglinjen och stortrivs! Jag ser t.o.m. fram emot skolan (jippie!)


Praon fortsätter...

Praon på Mattes bröd går som smort. Jag tror inte att jag haft så här trivsamt på en prao tidigare! Där är alla så snälla, och det doftar alltid så gott där. Men arbetsuppgifterna är roliga också!

 
Äntligen fick jag möjlighet att ta lite bull-bilder.

 
Ja, skorna var svarta från början...

 
Idag åt jag två semlor, för de som blir över får man äta upp (om ingen annan hinner före).
   Jag blev varnad för att semlorna kan bli uppätna om man inte gömmer dem, och den blev faktiskt uppäten också. Men som tur var så fick jag en ny ändå. Och i slutändan åt jag upp min andra semla, som jag denna gång fick gömma undan.

 
Du ser kanske bara maskiner, men i själva verket är det en gigantisk bullmaskin, lika lång som ett hus (om inte längre). Jag kunde inte låta bli ifrån att fråga hur mycket den hade kostat dem, och svaret löd 3.3 miljoner kr! Det var inte billigt, men när han berättade att den ger dem 9000 bullar per säsong (tror jag att det var) så förstår jag ändå att de troligtvis kommer att tjäna på den i längden. De har haft maskinen i ca ett år nu.
   Varje dag gör de ca 200 semlor varje dag, och per säsong ca 2.500 st. Det är grymt många semlor!

Prao-bilder

Dagen har varit rolig i bageriet Mattes Bröd. Där har jag fått göra det ena och det andra, och du vill inte veta hur många bröd och semlor jag sett!
   En av de två personer som äger stället berättade för mig hur tidigt de måste börja jobba. Då många går och lägger sig, är då de får gå upp. Kl. 1-2 på morgonen var personer redan igång att arbeta, sa han! Men de måste ju gå upp tidigt isåfall de vill hinna med brödet ut till affärerna i tid...

 
I den här bilen har det körts många bröd...

 
Här är jag på väg tillbaka till Mattes Bröd efter min lunch i skolan (en liten promenad bort).

 
Innanför plåtväggarna ligger bageriet som då var fullproppat med bröd.

 
Den här bilden togs då de flesta bröden gjorts i ordning och körts iväg, därför ser det så tomt ut på bänken. Det var också "städningsdags" då när bröden var klara, så det såg lite stökigt ut också.

 
När man ser alla dessa ugnsplåtar så början man tänka på alla bröd som görs varje dag (och år)...

 
Här är jag på bild med den typ av mössa vi alla tvingades bära, p.g.a. hygienrisken.
   Visst liknar ändå mössan sådana där religösa hattar som vissa har?


Prao på brödplats!



Nästa vecka börjar min prao på "brödfabriken" Mattes Bröd i Ockelbo! Det är någonting jag ser fram emot, för jag behöver inte gå upp så tidigt på morgonen som väntat heller. Kl. 7.30 ska jag vara där, och det är ju inte så farligt, eller hur? För att vara på ett bageri så är det väldigt sent, de måste ju gå upp jättetidigt för att kunna leverera ut det nybakade brödet i tid till affärerna.

Wow, så spännande det ska bli! Jag ser det nästan som en ledig vecka, för det här gör jag inte bara för arbetets skull, utan också för att det låter så kul. Jag bara älskar doften av nybakat!

Klasskläderna

Nu har det till slut beslutats om hur våra avslutningskläder ska se ut, och nu har de äntligen kommit! Men jag kan egentligen inte säga att jag sett så mycket fram emot det, men det är ändå en rolig grej att få se hur det blev.
   Varje person i klassen fick välja om de ville få en gratis T-shirt, och det är såklart att jag ville det! Så här ser de ut:

 
Nåja, det var väl en fyndig framsida...? Det rimmade ju åtminstone.
   Den ser kanske brun ut på bilden, men i verkligheten är tröjan svart.

 
Kan dock inte säga att jag är så värst nöjd över baksidan. De kunde visst inte hålla sig ifrån att trycka in en svordom på tröjan ändå...

3 månader kvar...

Det känns konstigt att tänka att det faktiskt bara är drygt tre månader kvar tills skolavslutningen. Man tror att det ska vara så mycket längre tid, trots att det ändå känns så långt med tre månader. Men jag väljer att se det som en kort tid kvar, det är ju inte lång tid att jämföra med alla dessa år man tillbringat i samma skola. Då känns inte längre tre månader så långt, när man vet att de tre åren gått så snabbt.

Nu är det dags att välja skolavslutningskläder igen! Någon som redan gjort det...?

Glad-lista till skolan

Imorgon är skolan igång igen... Och denna gång känns det inte lika postivt som man kunnat hoppas på, eftersom influensan slösat bort en stor del av min ledighet. Men för att bli lite gladare inför imorgon så har jag tänkt att skriva en lista på alla de anledningar som ska göra mig positiv inför skolan.
   Här kommer den:

1. Man får träffa sina vänner.
2. Man får tid att fundera på saker under lektionstid.
3. I slutet av dagen så finns min favoritlektion att se fram emot.
4. Måndagar är fulla av håltimmar.
5. Att plugga eller arbeta i skolan (tycker jag är roligt i många fall, speciellt under svenskan).

Nu känner jag mig gladare! Kanske är inte min lista till någon hjälp för andra, men den har åtminstone piggat upp mig.

 
Dags att packa ryggsäcken, för nu drar skolan igång igen.


Muta lärarna

Jag vet vad som krävs för att få höga betyg. Det är bara att muta dem med vad du vet att de tycker om. Min svenskalärare, Bosse, gillar t.ex. Guldnougat, ett perfekt avtalsbyte. "Jag får bättre betyg, du får snask!"
   Så nu vet ni hemligheten bakom mitt MVG...!

(Bara så ni vet så är detta inlägg långt ifrån seriöst. Jag har aldrig mutat någon lärare, och kommer inte att göra det heller. Men att Bosse gillar Guldnougat är åtminstone sant.)

Salamiförsäljning

Nu är salamiförsäljningen igång igen...! Jag hade hoppats på att få slippa det, men klassen röstade fram att det vore det effektivaste sättet att tjäna ihop pengar till vår klassresa (som vi inte ens bestämt oss vart vi ska åka).
   Det känns utmattande att veta att det återigen är dags för det stora arbetet, och hur jag ska lyckas sälja den här gången vet jag inte! Vi har sålt två gånger tidigare och sammanlagt har jag sålt flest salamisar i klassen (hittills sålda salamisar av mig är 68 stycken). Och då kanske du förstår att det inte är lätt att fortsätta sälja så många, för nu är redan vår by fylld med korvar.

 
Vad ni än gör: Ät aldrig pepparsalamin! Den är så stark att det brinner i munnen, utan att det går att svalka bort med kallt vatten!


 
I Kolforsen, där jag bor, finns så många salami-korvar att luften fyllts av stark lökdoft. Gamla profetsior sa att någonting liknande skulle hända, och förvandla byn till en spökby fylld av stinkande dimmor av vitlöksstank som bara döda kan bege sig in i. Stanken sägs vara så outhärdlig att den vänder ut-och-in på lungorna man har i kroppen, så ingen passerande någonsin kommer att överleva ens ifrån miltals avstånd...
   Ok, jag erkänner att jag har livlig fantasi. Men vem vet; tänk om det här är vår förutspådda framtid...?

Matten blir en ritstund

På lektionen då man egentligen bör sitta och koncentrera sig på svåra matte-tal i sin arbetsbok, så sitter jag oftast med pennan och ritar i blocket. Det är inte ett bra tecken att jag låter mig själv slöa så mycket, men ändå sitter jag och latar.
   Nåja, man får väl bättre betyg i bild istället...

 
Den här bilden ritade jag för några matte-lektioner sedan.

Livets viktigaste beslut

Nu är det äntligen över.
   Alla dessa funderingar och tankar är lösta. Jag har äntligen gjort ett beslut som jag inte tänker ändra. Min framtid kommer bestå av stora delar arbetstid, och därför är det väldigt avgörande vad jag jobbar med. Om jag gjort rätt beslut är inte säkert än, men det känns skönt att äntligen ha lämnat in utskriften om mitt gymnasieval. Nu kan jag äntligen lämna oroligheterna bakom mig.
   Imorgon är det för sent att välja en ny linje, om man inte har tålamod att vänta i flera månader för att välja om, i så fall man ångrat sitt val. Men jag är inte lika säker på att man har lika stor chans att komma in på den linje man vill ha då, och bäst är det ju att ligga på den säkra sidan.

Mitt val blev slutligen Hotell- och Restauranglinjen, trots att jag lagt stora tankar om att välja Livsmedelsutbildningen. Det sägs att det ska vara mindre stressigt där.
   Restaurangutbildningen har varit min dröm för länge för att inte ge det en chans, trots att det kan bli problem med mitt handtvättande stup i kvarten. Förhoppningsvis blir jag av med en del av mina överdrivna hygiensnojor när jag går där.

 
Mamma säger att det här valet inte är det viktigaste beslutet i livet, för man kan ju trots allt byta om man känner att det inte är ens grej. Men det är inte min stil att ge upp på det viset, då finns risken att jag hellre lider igenom alla år istället. Jag vill inte att tiden man spenderat där ska ha varit i onödan, bara för att sedan ge upp.
   Men det är så klart, att laga mat är ju bra att ha erfarenheter kvar hela livet. Så ... vi får helt enkelt se hur det blir i framtiden.

Stora läxor rasar in

Snart kommer tiden då jag tvingas tillbringa timmar framför papper och böcker, bara för att lära mig de prov och skoluppgifter som ska lämnas in. Men på något vis så känns det ändå skönt att läxperioden inte riktigt ännu är här, då kan jag utnyttja den sista stunden i frihet (framför datorn och skriver). I och för sig så kommer några Nationella prov i svenska, och då kommer jag åtminstone att få tid att skriva.
   Jag ska försöka beskriva en underlig känsla, som består av iver och nervositet. Vanligtvis så brukar inte nervositet vara någonting positivt för mig, men ändå finns en känsla inom mig som säger att det kommer att gå bra och till och med kanske vara kul med det stora svenska-provet! Därför väljer jag nog också att tänka på det viset, bättre är ju det än att gå runt och älta om någonting som inte ens skett ännu.

 
Nu är det såklart inte bara Nationella prov som närmar sig, utan också andra stora uppgifter, (kanske större)!


Nationella proven närmar sig

När man tror att det är som lugnast i skolan, så visar det sig att det snart blir rena motsatsen. För nu är nämligen träningen inför Nationella proven igång. Lärarna har redan hunnit tala om det angånde svenska och engelska, vilket antagligen kommer att bli av samma vecka. Bara tanken på det är upprörande.

 
Vässa pennorna, för snart gäller det!

Nu väntas gymnasievalet

Idag samlades jag tillsammans med halva klassen i Datasalen, för att lära oss hur man väljer sitt gymnasieval via internet. Tyvärr så har jag ännu inte bestämt mig till 100% vad jag ska välja, trots att jag på samma gång är övertygad om att det blir Hotell- och Restaurang-linjen i Gävle. Det kommer att innebära att mina tre senare skolår tillbringas i Polhemsskolan.

 
Så här ser Polhemsskolan ut.


Precis såsom på bilden känner jag mig nu! Vad händer om jag inser att Hotell- och Restaurang-linjen är helt fel för mig?

Återigen skola

Idag började min skoldag kl. 8.40, ganska sent för att gälla vår klass, men eftersom våra scheman ändrats efter jullovet så kommer det att bli allt vanligare för vår del. Och jag tror också att vi kan ha behövt det, första dagen i skolan efter ett lov kan ha en tendens att bli jobbig. Men tur var det att det inte blev så idag, vi kom igång ganska snabbt. Allt som stod emot våra scheman var den samling vi hade innan vi alla gick till våra arbeten. Det var skönt att gå rakt på sak, utan ändrade planer.


Det här är en bild på min skola - Perslundaskolan.

Snart börjar skolan...

Just nu befinner sig blandade känslor inför skolstarten på tosdag. Och med skola menas läxor, stress, höga krav och plugganden. Men, trots det, finns mer variationer där än vad jag åstakommer här hemma. Därför kanske det blir ganska bra ändå. Man måste ju försöka se det positiva i situationer. Ser man det negativa så mår man ju bara sämre, eller hur?
   Ibland så får man den känslan att allt slit inte lönar sig, men i slutänden, när man får tillbaka betyget, så känns det hela så annorlunda. Då har allting plötsligt varit värt det. Det är nog en av de största anledningarna till att man faktiskt fortsätter plugga. Därför vill jag bara säga till alla de människor som inte orkar att bry sig om skolarbetena: Kämpa på nu, så får du slitet betalt tillbaka tio gånger fallt senare! Och är det inte skönt att veta att man har en säker framtid?


Det svåraste med att börja skolan igen är för min del att behöva ändra mina sovvanor så pass mycket. Jag är van vid att vakna ca kl. 10-11.00-tiden nu.


RSS 2.0