Rebban

Jag har alltid varit förtjust i dåtidens sätt att bli glada. Deras sätt att ha kul var mysigare och enklare då, och alla kunde glädjas åt det mesta. Ett exempel att bli glada av var alla människor omkring dem, för det var inte säkert att man hade råd med många andra saker att göra då. Många hade t.ex. inte pengar så det räckte för att köpa en bil på 50-talet. Så istället gjorde de det som gav dem mer glädje gratis: Att umgås med varandra.
   Men nu har allting förändrats... TV-apparaterna har t.o.m. tagit över hemmet hos de normalaste familjerna, vilket ofta resulterar i övervikt och olyckligheter. Och inte umgås de med varandra heller, för nu sitter många hellre framför TV:n istället med sin familj.
   Är det det här som gör oss lyckliga? Men i så fall; är det värt priset att vår jord håller på att rasa ihop, bara för att vi vill slösa på el och andra orsaker till jordens klimatförändringar? Det tycker inte jag.
   Istället för att förbjuka naturens resurser för någonting vi varken tänker på eller uppskattar, varför kan vi inte då göra det som gjort oss människor lyckliga tidigare i historien? T.ex. att gå ut på en promenad, eller framför allt att umgås med varandra. Det skulle göra oss alla gott, för den här världen behöver lite äkta lycka lite mer...


På 50-talet var det exempelvis inte många som hade råd för TV-apparater heller, så man fick finna sin lycka någon annanstans.

Nu kanske du funderar... "Jobbade man inte jämt då? Hade man verkligen tid för fritid då?" I så fall har du rätt, man arbetade nog mer då. Men man arbetade inte alltid, och det var tid som man fick över efter arbetet. Hur hade de annars fått tid att träffa någon och få egen familj och vänner?