Rebban

(För er som inte hunnit läsa det tidigare inlägget om gerbilerna: Läs helst det först, annars kanske det blir oklart om vad jag skriver om.)

Jag tänkte att jag kunde skriva lite mer om hur jag fick mina nya gerbiler (ökenråttor). För er som har tid; så här var det:

Pappa ropade på mig. Han ville att jag skulle tala med någon i telefonen angående "ökenråttor", som jag tidigare hade talat med mamma och pappa om att jag ville skaffa mig.
   Det var en kvinna i luren. Hon talade med mig om jag fortfarande var intresserad över att skaffa gerbiler, vilket jag såklart svarade "ja" på. Så då började hon tala med mig om att hon hade tre hanar hemma, som skulle behöva ett nytt hem.
   Det pirrade i kroppen. "Menar hon att jag kan få köpa dem...?" tänkte jag.
   Hon berättade också att hon hade många gerbiler hemma, och att hon redan hade lovat bort sina tre honor till djuraffären. Men hennes problem var då att de inte kunde ta emot hanarna, för de hade djuraffären redan fullt av. Så de tre överblivna hanarna hade ingenstans att ta vägen, så hon undrade om inte jag kunde ta dem. Annars skulle hon i värsta fall behöva tvingas avliva dem, för hon hade inte heller möjlighet att ha dem kvar.
   Jag blev överlycklig över erbjudandet, men mamma var lite tveksam. Hon ville helst se dem innan hon kunde ge ett rakt svar på om vi kunde ha dem hemma.
   Så vi bestämde tid med dem samma kväll, och nästa dag hälsade vi på för att se gerbilerna. Vi fick också äta middag där, för gerbilägarna var också vänner till mamma och pappa. (Maten var god också!)
   När vi fick syn på de söta djuren så fanns det inte längre en chans för mig att tacka nej, de var så snälla och söta att man smällte. Det märktes att de uppfostrats med mycket kärlek, för så tama brukar inte gerbiler vara. Stoppade man ner handen i buren så kröp det oftast upp en liten nyfiken gerbil. Det var så sött!
   Så redan den kvällen åkte jag hem med tre nya familjemedlemmar i bakluckan. Alla var nöjda och glada, även de som lämnat bort sina små älsklingar. De var ju glad att de fann ett hem åt dem som de kan lite på och känner.

Här följer fler bilder:
(Alla tre gerbiler blev inte med på bild, för den tredje låg och sov.)











Ännu är inte gerbilerna fullvuxna, så de kommer att växa till sig lite med tiden. Men just nu är de ungefär lika stora som dansmöss.