På väg uppåt

Det känns som att jag vågar mer och mer, för var dag som kommer. Det kanske beror på att människor runtomkring mig har mognat, men för att framför allt jag har gjort det. Och det känns riktigt bra att inte längre behöva grubbla igenom varje tusende tanke innan jag vågar säga någonting, utan att bli rädd för att se ut som en total idiot bland de som visar sig självsäker inför att tala högt i klassen.
   De flesta i min klass har visat sig vara schysta, så det har jag dem att tacka för. Och ett plus är också att jag känner mig mer nöjd med mina nuvarande vänner än de som jag hade tidigare, för de visade sig vara ... bortom min smak inom vänskapen. Men nu känns allt rätt, så nu är det bara att fortsätta njuta av livet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0