Rebban

Jag kom att tänka på ett gammalt minne ifrån när jag var yngre, då en av mina tokiga kompisar gjorde någonting riktigt roligt. Jag tänker inte nämna hennes namn, men jag kan avslöja att det är en tjej.

Vi tog en kort promenad längs en väg i Kolforsen, för där jag bor så är det så lugnt att ingenting oturligt kan hända. Men min vän la visst ett lite väl stort förtroende i det, för rätt som det var kunde hon göra någonting oväntat som hon trodde att ingen annan än vi såg. Och under den här promenaden gjorde hon någonting sådant:
   Vi talade som vanligt då hon plötsligt drog ner byxorna och sa: "Jag måste pinka!" Jag skrattade och sa att hon inte kunde sätta sig ner och kissa på vägen, men hon brydde sig inte om det. Istället sa hon de oförglömliga orden: "Men det är ju ingen som ser mig".
   Då hörde vi plötsligt ljudet av någonting bakom oss, och när jag vände på mig stod där vad vi hade fruktat: En bil! I bilen satt också en man, väntandes på att vi skulle flytta på oss så att han kunde köra förbi.
   Min vän fick panik och drog upp byxorna innan hon ens hunnit kissa klart, men hennes kiss rann fortfarande längs vägen. Stackars henne, för en del av urinet hamnade i trosorna. Men jag skrattade bara, och det var omöjligt för mig att sluta. Gud, så jag skrattade...!