Underlig gubbe
Efter en stunds väntade dök taxin upp för att hämta mig. Det var skönt att sätta mig i värmen och känna den lättnande känslan av veta att mitt Nationella prov var avklarat (detta hände i torsdags).
Då skulle chauffören köra en gammal man innan han kunde köra mig hem, så vi hämtade upp en gubbe från systembolaget. Han hade köpt lite vin som hann höll i handen och talade med någon annan äldre man medan han klev in i bilen.
Han var minst sagt fräck i munnen, för ut flög det svordomar titt som tätt. Han var högljudd och talade om det ena och det andra. Han nämnde till och med någonting om min grannes jobb...
Man skulle kunna tro att han var full såsom jag beskriver honom, men det skulle förvåna mig om han faktiskt var det. Han luktade nämligen inte sprit, någonting jag skulle känna doften av på tio mils avstånd (OK, jag kanske överdrev... Men åtmistone tre meter)!
När taxin rullade vidare så började det pipa i bilen, varefter gubben undrade vad det var som lät. Han hade en kraftig dialekt och talade någonting liknande som detta: "Va e de som blinker?" Man skulle kunna undra vad "blinker" betyder, men i sammanhanget förstod jag att det menades med "piper". Så taxichauffören svarade att ljudet kom ifrån bilen, eftersom han inte satt på sig bältet. Men han brydde sig inte, utan sa att den fick fortsätta pipa tills den gav upp. Men varför kunde han inte bara ha tagit på sig bältet så vi slapp det irriterande ljudet?
Och så började han pladdra om alla dessa "värdelösa" lagar som poliser lägger ner tid på, när det finns så många andra hemskare brott att bry sig om. Men om alla vore som honom så skulle antagligen fler människor ha dött i bilolyckor, för tänk så många liv som bilbältet faktiskt har räddat genom åren!
Plötsligt svängde vi in vid en mack, och gubben klev ut. Chauffören vände sig om mot mig och sa: "Han skulle visst handla någonting på vägen först." Till slut så döck gubben slutligen upp, nu med en Expressen i handen.
Äntligen var vi framme vid gubbens hus. Han var (som sagt) underlig, men också mycket artig. Han tackade så hjärtligt för skjutsen och vi körde iväg. Jag tyckte inte att gubben varit dum, snarare motsatsen. Han var trevlig och pratglad, men lite virrig bara.
Egentligen har inte Kronblom någonting med det här inlägget att göra, men eftersom både han och gubben jag skriver om faktiskt är gubbar så får det duga.
Då skulle chauffören köra en gammal man innan han kunde köra mig hem, så vi hämtade upp en gubbe från systembolaget. Han hade köpt lite vin som hann höll i handen och talade med någon annan äldre man medan han klev in i bilen.
Han var minst sagt fräck i munnen, för ut flög det svordomar titt som tätt. Han var högljudd och talade om det ena och det andra. Han nämnde till och med någonting om min grannes jobb...
Man skulle kunna tro att han var full såsom jag beskriver honom, men det skulle förvåna mig om han faktiskt var det. Han luktade nämligen inte sprit, någonting jag skulle känna doften av på tio mils avstånd (OK, jag kanske överdrev... Men åtmistone tre meter)!
När taxin rullade vidare så började det pipa i bilen, varefter gubben undrade vad det var som lät. Han hade en kraftig dialekt och talade någonting liknande som detta: "Va e de som blinker?" Man skulle kunna undra vad "blinker" betyder, men i sammanhanget förstod jag att det menades med "piper". Så taxichauffören svarade att ljudet kom ifrån bilen, eftersom han inte satt på sig bältet. Men han brydde sig inte, utan sa att den fick fortsätta pipa tills den gav upp. Men varför kunde han inte bara ha tagit på sig bältet så vi slapp det irriterande ljudet?
Och så började han pladdra om alla dessa "värdelösa" lagar som poliser lägger ner tid på, när det finns så många andra hemskare brott att bry sig om. Men om alla vore som honom så skulle antagligen fler människor ha dött i bilolyckor, för tänk så många liv som bilbältet faktiskt har räddat genom åren!
Plötsligt svängde vi in vid en mack, och gubben klev ut. Chauffören vände sig om mot mig och sa: "Han skulle visst handla någonting på vägen först." Till slut så döck gubben slutligen upp, nu med en Expressen i handen.
Äntligen var vi framme vid gubbens hus. Han var (som sagt) underlig, men också mycket artig. Han tackade så hjärtligt för skjutsen och vi körde iväg. Jag tyckte inte att gubben varit dum, snarare motsatsen. Han var trevlig och pratglad, men lite virrig bara.
Egentligen har inte Kronblom någonting med det här inlägget att göra, men eftersom både han och gubben jag skriver om faktiskt är gubbar så får det duga.
Kommentarer
Trackback
