Boxning - En levande & död dröm
Min pappa, Ronny, var som ung en duktig boxare inom BK Falken, med sin far som tränare. Men inte nog med det så var även hans två bröder uppvuxna med samma träning, deras namn är Jimmy och Sören. För er som är boxningskunniga vet nog vem Sören är, eftersom han visade sig bli den bäste av dem alla tre. Han stred sig långt, och är därför ihågkommen av många äldre intresserade män än idag. Men min pappa blev aldrig fullt ut som Sören, och därför är det inte lika många som minns honom inom boxningen längre, trots att han faktiskt vunnit ett svenskt mästerskap.
I många fall har jag tänkt tillbaka på mig själv som liten, då jag faktisk kände glöden för att boxas, precis som pappa gjort. Men nu är han inte lika intresserad längre, och ville inte heller att jag skulle börja tävlingsboxas. Han ville inte att jag skulle förstöra mitt "fina utseende" med en massa hårda smällar. Det var naturligtvis inte vad jag önskat mig att höra ifrån honom, men jag la ändå inte större allvar på hans ord. Jag ville ju boxas.
Pappa började lära mig lite grann (för skojs skull), då de lät mig slå med handskar på pappas hand. Jag var redan då stark, och jag hade anlag för sporten. Jag hade det roligt och hade lagt seriösa tankar på att börja träna på riktigt, så jag talade med mamma om saken. Jag undrade om hon kunde tala med farfar, så att han kunde lära mig boxas, precis som han höll på att göra med Martin (min kusin).
Vad mamma och pappa tidigare hade sagt om boxningen hade ingen större betydelse, men det hon då sa till svar på min fråga förstörde alla mina drömmar i en mening: "Farfar har sagt till mig tidigare att han tycker att det känns läbbigt att se kvinnor boxas". Såklart ifrågasatte jag det hela, varför han hade sagt så, men djupt inne visste jag att det inte skulle förändra hur han egentligen kände, speciellt inte genom att vädra mina åsikter hos mamma. Så därför boxades jag inte något mer trots att jag än idag vill göra det. Men nu är det väl ändå försent att göra det till någonting seriöst, jag är väl för gammal för att någonsin kunna bära hopp om att bli bra. Och kanske är farfar lite för gammal för träning av någon ny också...
