En del i ett vänskapspussel

Som barn hade jag två bästa vänner, Fanny och Matilda. Och som modet löd då så skulle alla ha ett vänskapshalsband runt halsen, för att visa att du är riktigt omtyckt av någon. Hade man tur så fick man också extra uppmärksamhet när någon frågade vem min "bästis" var.
   Så därför köpte jag ett, innan jag ens talat med min vän, Fanny, om saken. Anledningen att jag valde just Fanny berodde inte på att jag tyckte mer om henne, utan för att det skulle gå snabbast och enklast att fråga henne, hon gick nämligen i samma klass som mig. Men någonting som jag inte hunnit tänka på var att Fanny redan hade en till bästis, som hon redan hade delat halsband med. Så därför frågade jag Matilda  i stället, nästa gång vi sågs, och till min lättnad hade ingen hunnit före hos henne. Därför fick det bli så det blev, men inte så pass länge till. Matilda tappade nämligen bort sitt halsband en kort tid därefter, men det gjorde ingen större förlust. Modet hade passerat förbi och viktigast var ändå att vi var vänner, vi behövde ingen "skylt" för att veta det.
   På något sätt känns det bra att det blev jag och Matilda som delade det där halsbandet ändå, för jag och Fanny har inte setts sedan vi gick ut 5:an. Men jag och Matilda håller fortfarande kontakten, kanske för att vi är kusiner och därför har svårt att inte ses, men också för att jag inte tänker låta samma misstag gå ut över oss. Hade jag vetat att jag aldrig mer skulle se skymten av Fanny så hade jag aldrig tillåtit mig själv att flytta därifrån.

 
När man var yngre så var det så lätt att bli modefixerad, bara för att få uppmärksamhet. Det var någonting viktigt då, men inte nu när man blivit äldre.
   (Jag vet inte ens om Matilda har något minne kvar av detta, eftersom hon inte tog det på samma allvar som jag gjorde.)

Kommentarer
Postat av: matilda

Klart jag kommer ihåg!!!:)

2009-01-16 @ 18:54:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0