Rebban

Igår blev det inte av att skriva, men likadant ska det inte bli idag. Min fantasi glöder och fingrarna är redo att skriva, ett typiskt tecken på blogghumör.
   I förrigår så hade vi sedan en tid tillbaka bestämt tid med våra vänner Perrti och Sirpa, ett trevligt par som bor långt bort härifrån. Därför var det också en anledning till att det var länge sedan vi sågs, vilket var i somras. Jag hade förberett att laga en kladdkaka till dem, som en välkomspresent. Själv vet jag inte hur den smakade, jag har inget större sug för godis för tillfället, och det vore ju synd att förstöra den nyttiga period jag befinner mig i.
   När jag, mamma och Sirpa stod i köket så bad hon mig plötsligt att blunda. Jag blev lite fundersam, men gjorde som hon önskat. Och snabbt som ögat hade hon plötsligt ett litet sött paket framför mig, följt av orden: "Det är till dig, öppna det". Och när jag gjorde det så blev jag som förstummad, hon hade gett mig ett halsband! Det var så gulligt av henne att man blev så glad. Mamma hjälpte mig att knäppa halsbandet runt halsen, så att jag äntligen kunde springa fram till spegeln och se hur det såg ut. Den var jättesnygg!

 
Det var så snällt av henne att tänka på mig, och Robert. Han fick en lyxig sockerklubba istället.