Tvångshandlingar
Alldeles nyss läste jag ett intressant inlägg hos http://www.virpi.blogg.se/, som denna gång handlade om tvångstankar. Där beskrev hon om hennes symptom, så det gav mig idén om att skriva om mina! Men som en lättnad så har den största delen av mina tvångstankar försvunnit iväg, då vi sökte upp en profesionell psykolog till hjälp. Det hade nämligen med tiden inte bara blivit mitt problem, utan påverkade också min familj med mina "ritualer".
Psykologen tog 900 kronor per timmesbesök, vilket tvingade mig till att bli bättre. Men efter en resa hon gjorde så tog hon aldrig tillbaka kontakten, men jag led inget större av det. Jag gillade henne inte så speciellt mycket. Men i utbyte så försvann inte mina svårigheter i stället.
Tvångshandlingar och tvångtankar räknas in på samma problemsområde (OCD). Här är mina problem angående det:
Minus (-) = ett problem som är borttaget eller inte längre påverkar mig
Plus (+) = ett problem som fortfarande är kvar
- Vid varje speciell knapp (som fanns i skolan, bl.a.) var jag tvungen att trycka på, om jag skulle passera den.
(Annars skulle jag eller nära och kära drabbas av otur.)
- Gick jag i trappor så tvingades jag att sparka på varje trappsteg, tills jag nått det normala golvet.
(Gjorde jag inte det så skulle någonting hemskt hända, kanske att någon jag väldigt mycket bryr mig om skulle dö.)
- Efter en bön så var jag tvungen att viska "Jag klarade det igen" 4-8 gånger. (Jag var troende som barn.)
(Jag var då så ung att jag inte förstod varför jag egentligen tvingade mig själv att säga det, jag var bara tvungen.)
- När jag cyklade förbi tunnlar så var jag tvungen att ropa "Jadeladiho" helst två gånger minst, glömde jag det så tvingades jag att cykla tillbaka och fördubbla antalet ropningar, även om jag hade bråttom till skolan.
(Visste inte egentligen varför jag gjorde det då heller, det var också någonting som jag var tvungen att säga utan att veta varför.)
+ Måste ibland många gånger återvända till en kran för att försäkra mig om att jag stängt av vattenkranen.
(Annars känner jag mig osäker isåfall jag inte stängt av den.)
+ Måste tvätta händerna hela tiden och rengöra mig noggrannare än normalt. Om jag inte gör det så får jag den där obehagliga känslan av att inte vara ren. Det innebär att jag tar ca 15-30 minuter på mig för att göra ett toabesök, vilket känns väldigt handikappande ibland. Om någon stackare står utanför och väntar på mig (vid en offentlig toalett) så finns inte mycket jag kan göra. Det kan i värsta fall orsaka köer utanför dörren innan jag är klar.
Vid tvättning av händerna efter toabesök så har jag upptäckt att jag inte känner mig ren efter minst fyra tvålomgångar.
(Detta innebär att jag är noggrannare med hygien än normalt, annars tror jag att jag är smutsig. Också en ohygienisk miljö omkring mig kan påverka min bakterieskräck.)
Många av mina tvångshandlingar och tvångstankar har alltså försvunnit, men det jobbigaste är fortfarande kvar: Bakterieskräcken. Jag tror aldrig att jag någonsin blir kvitt det, med eller utan psykolog. Men vem vet, jag kanske har fel? Jag hoppas det.
Psykologen tog 900 kronor per timmesbesök, vilket tvingade mig till att bli bättre. Men efter en resa hon gjorde så tog hon aldrig tillbaka kontakten, men jag led inget större av det. Jag gillade henne inte så speciellt mycket. Men i utbyte så försvann inte mina svårigheter i stället.
Tvångshandlingar och tvångtankar räknas in på samma problemsområde (OCD). Här är mina problem angående det:
Minus (-) = ett problem som är borttaget eller inte längre påverkar mig
Plus (+) = ett problem som fortfarande är kvar
- Vid varje speciell knapp (som fanns i skolan, bl.a.) var jag tvungen att trycka på, om jag skulle passera den.
(Annars skulle jag eller nära och kära drabbas av otur.)
- Gick jag i trappor så tvingades jag att sparka på varje trappsteg, tills jag nått det normala golvet.
(Gjorde jag inte det så skulle någonting hemskt hända, kanske att någon jag väldigt mycket bryr mig om skulle dö.)
- Efter en bön så var jag tvungen att viska "Jag klarade det igen" 4-8 gånger. (Jag var troende som barn.)
(Jag var då så ung att jag inte förstod varför jag egentligen tvingade mig själv att säga det, jag var bara tvungen.)
- När jag cyklade förbi tunnlar så var jag tvungen att ropa "Jadeladiho" helst två gånger minst, glömde jag det så tvingades jag att cykla tillbaka och fördubbla antalet ropningar, även om jag hade bråttom till skolan.
(Visste inte egentligen varför jag gjorde det då heller, det var också någonting som jag var tvungen att säga utan att veta varför.)
+ Måste ibland många gånger återvända till en kran för att försäkra mig om att jag stängt av vattenkranen.
(Annars känner jag mig osäker isåfall jag inte stängt av den.)
+ Måste tvätta händerna hela tiden och rengöra mig noggrannare än normalt. Om jag inte gör det så får jag den där obehagliga känslan av att inte vara ren. Det innebär att jag tar ca 15-30 minuter på mig för att göra ett toabesök, vilket känns väldigt handikappande ibland. Om någon stackare står utanför och väntar på mig (vid en offentlig toalett) så finns inte mycket jag kan göra. Det kan i värsta fall orsaka köer utanför dörren innan jag är klar.
Vid tvättning av händerna efter toabesök så har jag upptäckt att jag inte känner mig ren efter minst fyra tvålomgångar.
(Detta innebär att jag är noggrannare med hygien än normalt, annars tror jag att jag är smutsig. Också en ohygienisk miljö omkring mig kan påverka min bakterieskräck.)
Många av mina tvångshandlingar och tvångstankar har alltså försvunnit, men det jobbigaste är fortfarande kvar: Bakterieskräcken. Jag tror aldrig att jag någonsin blir kvitt det, med eller utan psykolog. Men vem vet, jag kanske har fel? Jag hoppas det.
Kommentarer
Postat av: Mamma
En badrumsockupant är inneboende i vårt hus!! Men du luktar alltid gott!
Kram
Postat av: virpi
Det svåra med tångstankar är när det börjar att styra ens liv,vilket inte är bra.
Men en liten knäpp dos av det tror jag att alla har.
Låt det bara inte ta överhand!
Kram Virpi
Trackback
