Rebban

De flesta människor är redan så kloka att denna text kan anses onödig att läsa, men för er som faktiskt tar tillvara på chansen att ljuga när ni behöver: Snälla, läs denna text!

I övrigt kan jag berätta att jag egentligen har ett ganska hett temprament, men vad som gör mig till en brinnande flamma är när någon ljuger för mig bara för att rädda sitt eget skinn. Däremot kan jag tolerera en del vita lögner, med måtta såklart. I många fall kan det kännas okey att låta andra vrida till orden lite grann för att inte göra någon ledsen, men det är högst som jag tolererar. Om man ljuger så ska det vara för någon annans skull, inte sin egen.
   Jag måste erkänna att jag ljugit många gånger då jag varit liten och oförtståbar för andras känslor, men du som läser detta är antagligen gammal nog att inse hur känslig en annan människa kan vara. Tänk dig in i en situation då en nära vän står framför dig och ljuger; då är du nog inte så glad.
   När jag menar att det kan vara godkänt att använda sig av vita lögner så är det om någon te.x. undrar spontant hur maten de bjudit på smakade. I en sådan situation mår alla nog bättre att säga att det smakade gott, oavsett om det gjorde det. Men då en person ber snällt om ett ärligt svar, då tycker jag att det är värt att tala sanning, oavsett vad det hela handlar om.
   Om en människa kan känna var gränsen mellan rätt och fel ligger så ökar också chansen för att också vara en god vän. Man talar sanning för att bevara vänskap mellan människor så att fred och vänskap kan växa, och för att misstag inte ska få chans att upprepa sig. Håller man det så har du den största anledningen till att få förtroende.