Rebban

Igår kväll bjöds hela vår familj på middag hos våra vänner. Vi kommer allihop bra överens, speciellt jag och min vän Paola, men även våra föräldrar. Och efter den hemskt goda maten vi fick och den trevliga taletid vi hade tillsammans så bestämde vi oss för att gå ut med hunden Max, bara Paola och jag.
   När vi gick där under den vackra halvmörka himlen så fick vi idén att lyssna på lite musik. Efter att ha gått igenom alla hennes låtar på mobilen så började vi spela de som låg på min. Till en början lyssnade vi bara till glada sånger som "It's raining men", men så plötsligt spelades en så annorlunda, fin sång upp. Jag känner någonting speciellt för den låten, kanske var det därför som jag faktiskt vågade ta steget att sjunga med henne. Låten var "Because of you" med Kelly Clarkson, och jag hade sedan tidigare bestämt att lära mig texten. Så när vi gick där, två vänner bredvid varandra, så kände jag ingen anledning att hålla tillbaka. Redan i början av låten så sjöng jag med henne. Det kanske inte låter så speciellt, men för mig var det någonting stort. Tidigare har jag haft problem att öppna mig för människor, men att faktiskt våga sjunga... Det var verkligen stort!
   Snabbt var det över för min del, men det behövdes inte heller många meningar för att göra någon skillnad. Jag hade byggt upp mer mod för andra människor, och så mycket vänskap. Det upptäckte jag då, och det betyder mycket att veta det. Jag har nu ännu en nära vän. Det visste jag innan, men inte på samma sätt. Jag hade nu någon som faktiskt vågade säga hur glatt förvånad hon blev över att jag sjöng med henne, och någon som tyckte att jag hade fin röst. Aldrig har jag sjungit för någon på år, så ingen har någonsin kunnat bedömma hur jag låter. Men antagligen låter jag inte dåligt, för jag litar på henne. Det hon säger är vad jag tror på.