Rebban

Jag fick häromdagen beröm av min lärare. Ibland krävs inget mer för att bli glad (och lite stolt också), så därför har jag kommit till slutsatsen att allt skulle bli så mycket bättre isåfall alla vågade berömma mer!
   Tänk så mycket glädje det sprider av bara några få, ynka ord. Jag blev, personligen, väldigt positiv som vanligt, för det är inte så ofta någon medelklassare som mig hör någonting sådant. Men nästintill varje vecka får jag så god kritik under den lektionen att man vill spricka, trots att man till stor del håller masken.

 
Se på bilden ovanför. Det är så det borde se ut jämt, tycker jag! Men i och för sig ... det får ju inte gå till överdrift heller, tills orden inte betyder någonting längre, för det vill man ju inte heller...