Rebban

Igår var jag och mamma ute, på väg hem ifrån ett besök hos farmor och farfar.
   Plötsligt stannade jag och såg upp mot himlen; så vackert det var! Jag sa till mamma att se hon också, så där stod vi båda och såg upp mot stjänorna. Där stod vi ett tag och talade om hur fint det var, då jag plötsligt fick syn på en "stjärna som rör på sig". Det såg ut som om den liksom gled längs en himmelvägg, för den åkte långsammt nedåt mot jordens riktning.
    Jag undrade om inte det var ett stjärnfall, och det var det. Men det var så olikt sig ifrån på film, för stjärnfallet varade i ca en minut, tills det långsamt suddades ut och försvann.

   Jag frågade mamma om hon hade önskat sig någonting (för under stjärnfall så sägs det att den önskan man haft under skedet ska bli till verklighet), men hon svarade nej. Jag kallade henne "trökmåns", för jag hade minsan önskat mig någonting! Men jag tänker jag inte berätta vad, för då gäller inte längre min önskan. Allt jag tänker säga är att jag åtminstone får reda på om myten är sanning om två veckor... Nu tror inte jag på skrock eller liknande, men jag har alltid gillat att hoppas.

 
Igår såg jag för första gången i mitt liv ett stjärnfall.
   Bara så ni vet; det ser inte ut som ett snabbt streck eller lyse som på några sekunder är borta, utan ser ut som en normal, rund stjärna som åker nedåt och försvinner i rymden. Annars har du nog sett ett meteoritregn eller någonting liknande.